Det snöar i Umeå idag och det har utlovats kaos, väder/snö kaos...men allvarlig vad är det jämfört med mitt liv, särskilt mitt liv på morgonen...

Kaos för mig är då samtliga vistas samtidigt en stressig morgon på en yta stor som en hiss för max 6personer...samtliga ska hitta rätt och klä på sig sina kläder, gärna kläder efter väder. 

1. Någon vet inte vad han ska ha på sig, samma visa varje morgon.

2. Någon vet exakt vad hon ska ha på sig, samma visa varje morgon det som skiljer sig där är att det ändras för varje morgon. Ibland keps, ibland pälsmössa.

3. vilka skor är det som gäller, croccs, sandaler, stövlar???

4. Ryggsäckar, är dom packade, oftast inte...var är någons vantar, kvar på fritids eller i bilen???

5. Någon blir bajsnödig, oftast jag och måste kuta på toa, undertiden har det hänt endel i hallen trots att kah skiter på 2sekunder.

6. Äntligen-alla är i bilen...men oj ena dörren är inte stängd och någon är inte fastspänd...

7. Bilen rullar...Hallå, där bak...Har Minna vantar på sig??? NEJ, hon har klätt på sig själv, nä, jag hinner inte vända hon får vara utan. 

Det är kaos för mig! Ibland när alla är på plats måste jag ta en genomgång på mig själv, vad har jag egentligen på mig, klädde jag på mig kläder och framför allt vad!!!  Så lite snökaos är bara mysigt...

Igår handlade jag och Alfred en uppsättning vinterkläder åt honom som slutade på en nota på 2000kr, skor, jacka, handskar, nya adidas mjukisar men inga täckisar hittade vi...det svider i plånboken, och idag hade små tjejerna inga rena sockar typ, har handlat sockar för ca 400kr vilket för mig är som en förbrukningsvara som tex mjölk, det bara tar slut på en gång eller försvinner. Förut märkte jag sockar, nu säger jag bara-ORKA! Varför sa ingen hur dyrt det här med 6kidz är...närå dom är mina och jag är skit stolt över varenda en, men sablar vad dyr i drift dom är...bensinräkningen är ju som en smekning  Har varit på coop och tömt deras hyllor på mat och burit hem det till mina hyllor ist, även där är jag stolt över mig själv att jag på ståendes fot lyckades få ihop en veckomatsedel, få se vad familjen säger...ska pröva lite nytt...Nu tänkte jag vila innan dom trillar in...

Ps. Gråt aldrig i datorn, den blir liksom seg på så sätt...Minna har gråtit i våran och den tar typ 2000år på sig

Idag var det dagen dagen då ägg skulle provoceras in i lilla Minnas kropp för att se om allergin börjar eller har växt bort. En provokation går till som så att man håller till på Barn och Ungdomsmottagningen där äggvitepulver löses upp i små mängder och hälls upp i små flourmuggar och barnsjuksjöterskor övervakar noga...sex shotar serveras med 45min mellanrum och dosen ökas på för varje shot. 

Minna och Bamsen mot nya äventyr...

En säkerhetsåtgärd, infart eller vad det kallas för utifall att det snabbt måste sättas in medicin...

för att fördriva tiden fick paddan jobba på bra...

Tack och lov gav det inga utslag på sjukhuset...så vi fick efter fem timmar åka hem. Väl hemma börjar flickan skita men mår toppen för övrigt...fast jag kommer inte att ge henne ägg än på ett tag...min magkänsla och erfarenhet säger mig att hennes lilla mage inte är redo ännu för det...med tanke på skitningen...

Helgen går mot sitt slut, vi har hunnit med mycket. Särskilt då Anders jobbade halvdag i fredags, vi får liksom en dag extra att spela på. Han hann göra klart vinter ute jag hann fortsätta tvätta från vårat tvättberg med skitiga kläder. Men det tar ju aldrig slut. På lördagskväll hade vi lite middag och åt gott. Provade på att göra Ingrid P:s mäster cheesecake med oreo...mycket bra, tummen upp...

Såsen och mangosalsan var pricken över i:et.
Idag hockey med vinst och nu ska vi basta och tvätta upp ungarna.
I morgon ska jag å Minna hänga på Barn och Ungdomsmott. för hon ska göra äggprovokation och se om äggallergin håller på eller har växt bort. Det tar typ hela dagen så jag får bunkra upp med mkt fika och lite tidningar.