Tänkte skriva lite om ett nytt begrepp som vi fick lära oss i torsdags på bipolära gruppen av den fantastiska psykologen. Ett begrepp som satte namn på något viktigt i mitt/vårat liv, periodvis. Ibland är det så stark så stark och ibland är det som en fis i rymden för mig. Men det finns där alltid dag som natt. Jag tom drömmer under mina värsta perioder som kan vara upp till 1-2 veckor. Det är oxå något som inte syns utanpå en människa utan finns bara inuti en och så oerhört svårt att ta på men så oerhört smärtsamt när det slår till så där verkligt som det kan göra. Vi fick veta att det är vanligt bland patienter med bipolär sjukdom vilket gjorde det på ett sätt lite lättare att veta, jag är inte helt knäpp, bara lite...Har ni hört talas om katastroftankar? Det hade inte vi. När psykologen beskrev hur en patient kan känna och uppleva berättade hon om mig, ja, jag vet jätte läskigt. Det var då vi fick ord på mina jobbiga tankar som förföljer mig så starkt periodvis. Katastroftankar, kallas dom. Och för patienter som lider av detta är det så oerhört smärtsamt och vekligt. Jag vet, jag lovar. Jag trodde jag höll på att bli galen och knäpp på riktigt men nu vet vi, det är som sagt inte ovanligt. Man kan lida av olika katastroftankar som etsar sig fast och vill inte försvinna, det tar verkligen upp hela ens tankeverkstad...man ser som sagt normal ut på utsidan men på insidan är det kaos. Som jag skrev så förföljer mina katastroftankar mig under mina värsta perioder mig även under natten. Jag drömmer natt efter natt, och jag har även en katastrofplan utsedd om mitt värsta seniario skulle ske...helt sjukt, jag vet. Nu när dom håller sig borta så vet jag ju det. Ska inte gå in i detalj på just mina katastroftankar, men dom är helt absurda och kommer aldrig att ske. Det vet jag ju oxå, samtidigt som jag lider så mycket av dom. Vi är bara så glada att vi har fått ett namn på det och kan kanske bearbeta det på ett bättre sätt. När jag berättade för psykologen om mina och hur mycket jag lider av dom tyckte hon absolut att jag skulle försöka få hjälp lite extra för att försöka mildra eller tom få bort dom. Ska ta upp det med min kurator nästa gång. Tänk att livet kunde vara så komplicerat, det kunde jag väl aldrig tro.

Annars har vi haft en fin och solig helg  

 

Joi

5 maj 2014 21:16

Jag lider av katastroftankar oxå. Sedan flera år. Idag är de hanterbara men det fanns en tid då de åt upp mig inifrån och tog över min hjärna.

Så jag vet.
Du är inte ensam. Kram

http://blogg.alltforforaldrar.se/missjoi

maria

5 maj 2014 21:43

Skönt att höra att man inte är ensam men samtidigt inget man vill önska någon.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Har dragit ut på detta men nu kan jag meddela att efter så många år tillsammans blir det en skilsmässa.  Jag har funderat länge men kommer fram till att det här blir det bästa. Vill starta om på nytt och börja om.  Har faktiskt redan nåt på gång....

Nu är julledigheten över och den enda som har rört på sig mera än till och från bilen är Alfred.  Det känns som evigheter sen som jag låg inne och mådde så dåligt och trodde att jag inte skulle klara av vardagen.  Men nu är vi här Jag har överlev...

Då var det helg igen, den här julen har varit hel knas. Jag var ju borta nästan hela december. Det är för tillfället omänskligt kallt ute och jag har ett gäng killar här en bit utanför min ytterdörr spelar landhockey. Det kan man visst göra i vilken...

Hej 1 januari 2017 det är med blandade känslor jag Välkomnar dig. Det känns både jobbigt och bra. Jobbigt för att jag inte vet vad som väntar mig och bra för att jag har alla chanser att ge det en ny start. Praktisera alla mina strategier vid kommand...

2016 är snart över ett år med mycket glädje men också sorg och jobbigheter. Året började med en inläggning, jag var helt psykiskt utmattat och orkade inte mera, orkade knappt leva med mig själv. Jag firade min 40års dag på sjukhuset och livet var öve...