Allvarligt hur disträ får man bli...tänk dig själv att du ska gå på personalfest och tror helt seriöst att det är maskerad!!! Du klär ut dig och är taggad till tänderna. Traskar gladeligen till maskeraden eller festen och inser när du kommer fram att shit, DET ÄR BARA JAG SOM ÄR UTKLÄDD!!! Det hände mina små fina sötfisar Nea och Minna idag, deras mycket förvirrade morsa klädde ut dom och skickade dom med farfar till dagis klädda som påskkärringar bara för att hon hade läst på brorsans avdelning att dom skulle klä ut sig och antog att det var så på deras avdelning också. Hädanefter ska morsan läsa alla planeringar jag kommer åt...Förlåt, men enligt förskolepersonalen var dom lika glada ändå. Att dom ska klä ut sig först på tisdag nästa vecka har vi glömt bort tills imorgon. 

Läser på alla stausuppdateringar och på instagram hur duktiga alla är på att träna, powerwalka och gymma...själv är jag inställd på läget off och rör mig ytterst lite. Men idag tänkte jag utmana mig själv och satte mig på cykeln och trampade iväg till sjukhuset i motvind...

Jag hade ju inte behövt sminka mig eller blåsa håret, det var liksom lite överkurs...vet inte hur många liter grus jag fick i ansiktet och håret. Allting som låg på vägen mellan Ersmark och sjukhuset typ.

Förövrigt har vi fått träffa en specialist idag i en grupp och fått mera inblick i medicinska frågor runt ikring mitt tillstånd och läser man på så är det en annan medicin än litium  (lamotrigin) som bättre stämmer in på min typ av sjukdomsbild. Den riktar sig i första hand till patienter med snabba svängningar och djupa depressioner...men litium dom sa, litium jag ska ta...men jag blir inte förvånad om jag om ett år står och stampar igen och måste byta medicin.