Trots att livet inte är på topp just nu så finns det en hel del guldkorn i mitt liv ändå. Guldkornen är såklart mina barn. I går då vi såg på Gladiatorerna sa Arvid:- Jag kommer inte att kunna vara med i gladiatorerna! Men varför då frågade vi? För jag kan ju inte simma...nä, det försås.

I dag upptäckte vi hål i Neas tröja. Men, vad är det här, frågar vi henne? Minna har klippt sönder min tröja! Nämen, Minna kan ju inte hålla i en sax och klippa, hon är ju bara två år...lite för mycket Lotta på Bråkmakargatan där kanske  ...

Senare kommer Anders på hur dom alla tre små jobbar tillsammans i trappen och smörjer in samtliga trappsteg utom det översta med skokräm!!! Fick veta senare att det var Shiney skoputs-Det snabbaste sättet till högblanka skor)!!! som dom smetat in trappstegen med. Trappen blir ju livsfarlig som en isbana...blir att tvätta upp alla trappsteg och hoppas på att ingen ramlar och bryter något ben  Det var mina guldkorn i helgen  

Livet fortsätter i samma anda. Jag vaknade upp i morse och bara grät och var otröstelig som ett litet barn. Men hallå, vad är problemet, vad är det för fel. Varför kan jag inte bara vara som alla andra, gilla och uppskatta livet. Har mera eller mindre legat hela dagen och fått goa pussar av barnen och dom stora har varit mina små änglar. Hjälpt till, lagat frukost och middag och varit gudomliga. Jag som var så lycklig i går, var tog den känslan vägen. Solen har hånlett åt mig i dag och tackar vet jag att det är lördag så mina barn har fått en dräglig dag med sin far. Cyklat ute i solen och fått kvalitetstid...men för min del en helt värdelös dag om ni frågar mig. Satan vad arg jag blir  ...hoppas nästa inlägg blir mera muntert.

Har haft en fin hemmadag med mina små, trots att dom har varit för friska så att säga  . Mycket bråk och bus...men hetsar man bara inte upp sig går det över förväntan. 

Vi började dagen med brasmys...

Nu grillar far gott till middag...

och samtidigt släppte jag lös dessa två, som att släppa ut kossor på grönbete...

lycka är frihet och inte behöva vara instängd.

Jag vet att klockan är mycket, snart midnatt...men efter dagar i koma behöver jag visst ingen sömn alls och kan vara vaken i dygn känns det som. Går på positiva endorfiner. Eftersom jag nu har kommit ut ur garderoben och skriver både om min sjukdom och om min väg tillbaka och om mitt liv som sex barnsmorsa får ni välja själva om ni vill följa med på min resa eller inte, det är helt upp till dig...Jag har i dag inte gått på gym eller powerwalkat. Jag har i dag inte ätit nyttigt eller följt enligt tallriksmodellen.  Jag har gått emot strömmen och varit mammamaria tvärtemot! Har jag haft en skön dag? Jag har haft en underbar dag. Jag har i dag tillsammans med min livskamrat dvs Anders varit på vårat första möte/kurs för personer med bipolär sjukdom där det är tänkt att få lära sig mera om sjukdomen, träffa andra samt att lära sig att leva med bipolär. Det har varit helt sjukt, galet roligt men också konstigt att få träffa likasinnade, om ni förstår. Vi delar väldigt mycket men har även olika historier i ryggsäckarna och vi är framför allt inte ensamma om att bära detta. Jag säger bara äntligen! God Natt!!!

Ah, är tillbaka. Älskar den här känslan och blir alla gånger lika förvånad och överväldigad över hur det bara så där huxflux vänder. I dag har jag inte bara legat i soffan, utan jag har bakat morotskaka till mina hockeykillar och tvättat undan eftersom det har kommit efter dom här komadagarna som jag kallar dom. Betalat räkningar och googlat på symtom som Arvid har. Varför ska jag göra det. När man googlar får man ju alltid fram det värsta. Feber, näsblod, kräkningar som inte kan kopplas till magsjuka en oerhört orkeslöshet. Han orkar nätt och jämnt förflytta sig mellan säng och soffa. Ljud och ljuskänslig och en enorm huvudvärk. Googla på det och en icke roligt sjukdom kommer att komma upp på skärmen. Han har inga krafter kvar och jag lider när jag hör hur jobbigt han har. Men nu mår jag bra så nu orkar jag fokusera helt och hållet på honom och göra honom frisk. Han är bara typen som råkar bli sjuk ofta och riktigt sjuk.

Vi andra har firat våffeldagen en dag för sent och gjort roliga grimaser för att göra dagen lite speciell.

Mammamaria

Väntar på mina älskade toppar. Att genomgå detta hela tiden gör en tillslut galen. Jag är GALEN om ni frågar mig. Att leva med min sjukdom och att leva tillsammans som anhörigt med en med bipolär sjukdom är INTE lätt. Det är nog den största utmaningen. Därför tackar jag min underbara familj som sätt på prov och får stå ut med mina snabba sinnesläges förändringar. Ni vet att ni är bäst. Alla sju????????
Har nu sovit bort två dagar och det känns fullständigt menlöst. Tackar även bästa svärföräldrarna som hjälper mig. Men i morgon får jag träffa mina glada hockeykillar och dom brukar göra livet roligt igen? Det ser jag framemot.

Mammamaria

Ligger i sängen och orkar eller vill inte kliva upp. Det är måndag vilket betyder att Anders är hemma. Alla tre småttingar också. Den ene är som sagt sjuk. Efter att ha haft en underbar och harmonisk period kände jag en tvärvändning i går kväll och vaknade upp i känslan av att jag-drunknar-i -sirap...det är bara att gilla läget som jag får tänka som alla andra gånger och bara vänta ut dalen. För alla som inte kan föreställa er hur det kan vara är så är det också oerhört svårt att förklara. Men det är oundvikligt och oförutsägbart. Jag bara hamnar där, helt oförutsagt och kan inte göra så mycket åt det. Jag liksom kliver ur min kropp och den sätts ur funktion. Tack och lov är jag inte ensam hemma i dag och kan gräva ner mig. Jag tycker inte synd om mig själv utan blir bara så less och maktlös. Hoppas på en snabb vändning.

Mammamaria

Snart är familjen hel igen. Bara Elsa vi väntar på.Hon är påväg hem från Sundsvall och innebandy cup. Söndagen har för övrigt gått i vanlig lunk. Jag har tagit ledigt från allt vad motion heter och bara tvättat en maskin. Men det är ju min fristad litegrann att få stå där i tvättstugan och fundera. Trots att jag försöker få in mina stora i vuxenvärlden och sköta sin egen tvätt. Gårdagen höll på sluta med eldsvåda. Sist då vi hade våra fina gäster på besök blev det stor läpp och ambulans färd. Gårdagskvällen höll på att sluta med brandkårsbesök. Jag skulle micra popcorn, satte i gång och gick därifrån bara för 30sekunder, som blev till flera minuter. Då jag kom in i köket var där värsta dimman, det formligen bara rök ur micron och popcornen var kolsvarta. Anders tänkte snabbt och ut kastade han påsen genom fönstret ut i snön. Och brandkåren behövde inte besöka familjen. Arvid 5år har sedvanligt blivit sjuk. Ända sedan han föddes blir han sjuk ca 1 gång/månad. Och jag har bjudit familjen på lyxmiddag?En helt vanlig söndag med andra ord.


Mammamaria

Ps. Min telefon lever ett eget liv och sätter dit frågetecken där jag har skrivit punkt eller utropstecken.