Hej, jag är inte bara en sex barns morsa som lider av bipolär sjukdom, jag lider även av minnesförlust numera...Gårdagen började ju på bästa möjliga tänkbara sätt, sen sattes minnesförlusten in, tillslut hade jag inget minne kvar tror jag., eller jag minns inte riktigt hur det var   Jag hade glömt bort att se till att Alfred skulle ta sig hem från hockeyn så han blev kvarglömd-stackarn på Dragonen. Förlåt  min prins.  Men det löste ju sig tillslut, då vi efter 1timme och 15minuter efter träningens slut insåg att: Men för tusan var är Alfred? På Dragonen! Tack Peder Bejegård   som åkte i ill fart och hämtade honom, det hade vi ju kunnat gjort själva. Nästa minnesförlust kom jag inte på förrän i dag då jag lämnade kidzen, men vad in i hela...jag skulle ju mejla in Newbody beställningen som Elsa sålt, I GÅR!!! På Minnas hylla på fsk låg där så fint katalogen. Tack till förskolepersonalen som håller rätt på det åt mig   Nu tänkte jag, att nu är Maria Qvarnström Nilsson rökt.Tack Maria Näsström som ger mig en dag till  

Idag stressade jag ihjäl mig till ett utvecklingssamtal med Alfred och när jag kommer till skolan kommer han ut ur klassrummet:- Ska vi ha samtal nu? Var inte det kl 10.00 (jag var där 9.30) Men VAD är detta, allvarligt, har jag absolut inget minne överhuvudtaget kvar någonsin. Kommer jag att göra bort mig livet ut nu......Tack till Marianne (Affes lärare) som var på plats och redo att börja  Sådärja, nu minns jag inte så mycket mera än att jag har haft en jätte mysig promenad med en barndomsvän och rensat tankarna. Tack fina INGRID PERSSON  .

Vi gick runt Ön (då Ingrid bor på Teg)... Östteg, min barndomsstadsdel, skolan, husen, vägarna, skogen som jag vuxit upp med. Vårat hus på Ön som jag växte upp i, som är sålt sedan länge, som min pappa har både ritat och byggt. Många minnen for igenom mitt huvud, trots att det är ca 20år sedan jag lämnade Ön. Barndomen finns alltid där  Mamma, pappa, min bror Per (POP) och min syster Ingrid  idag ser våran familj helt annorlunda ut...