Mitt liv med 6barn, bipolär och om att vara ADHD mamma

Alla inlägg under april 2014

Av maria - 30 april 2014 12:33

Valborg och det är i dag man officiellt välkomnar in våren med brasa och skön sång. Jag borde känna livet rusa inom mig men jag känner bara menlöshet och otrolig trötthet. Har hamnat i mitt insomnia-läge och har jätte, jätte svårt att få något gjort. Tänker på vad psykologen lärde oss sist att inte trigga sig själv till att hamnare djupare och djupare ner utan utmana sig själv och tvinga sig till att göra vissa saker trots att det tar emot. Imorse tvingade jag mig tillslut upp då småungarna dragit i mig i ca tre timmar, ja dom vaknade före kl sex och jag masade mig upp nångång efter nio. Gav dom frukost för att sen ta en kopp kaffe som bara smakade äckligt...fick slänga...Nu har Anders kommit hem och mina ögon blöder men jag ska inte lägga mig, jag ska iaf försöka och förbereda inför kvällen. Har bjudit hit gäster och det känns bra ändå att ha något att tänka på och se framemot. Ska bli skönt att få fingrarna ur, så att säga.  Umgås, äta gott och glömma vardagen för en kväll med gott sällskap. Trots att jag jobbar i ultra super slow-motion och får gå tillbaka flera gånger då jag fullständigt tappar minnet över vad det var jag höll på med så går det sakta, sakta framåt idag. Trevlig Valborg på er 


   



Av maria - 29 april 2014 12:48

Har en dagen-efter-feber-pojk hemma som håller mig sällskap. Han har av någon anledning sen han föddes drabbats av feber ca 1 gång i månaden som håller i sig i ca 2-4,  eller 5 dagar. Ibland hög, ibland mindre påtaglig, ingen förkylning utan oftast bara feber. Smittar aldrig till oss andra utan bara honom. Vi har tagit alla möjliga prover som visar på att han är  fullt normal och inte lider av något särskilt. Det är liksom bara han, att få den här månads febern, varje, varje månad. Tjejer får något annat, han får feber  jag vet inte vad som är bättre dock...

Jag ligger i soffan med filten och tänker

:- Jag borde...

Jag borde förbereda middagen

Jag borde tvätta

Jag borde gå ut i friska luften och solen

Jag borde ta en tur på löpbandet

Jag borde ta på mig något annat på kroppen

Jag borde gå ut och hämta posten

Jag borde koka en kopp kaffe

Jag borde, jag borde, jag borde..........nä, jag vill inte, jag orkar inte, jag orkar bara skriva...men det kanske är nog så bra. Småsteg, 1 sak i taget då orkar jag mera. Nu kryper jag ner under min filt igen så jag kanske orkar i kväll.


 



Av maria - 28 april 2014 18:05

Idag har jag haft det bra trots full almanacka...efter att ha lämnat dom små på förskolan skyndade jag mig hem och bytte fordon. Lämnade bussen hemma och satte mig på cykeln för att trampa iväg mot sjukhuset och vårat avslutningsmöte med familjeinterventionen som vi har gått. Cyklade raskt hem, åt en god sallad för att sen kasta mig ut i solen en stund som sken över min altan. Och ni som följer mig på instagram såg en selfie som jag la ut och som jag jag genast fick:- Ajabaja mamma, så där får det inte se ut, jag skäms...(tonåringar)...så nu ska jag skämma ut henne ännu mera...hehe...


 


Ja, ja, jag försöker iaf...sen försöker jag göra som jag blir tillsagd hela, hela tiden...Maria ta det lugnt särskilt när du känner sån här energi måste du försöka stoppa dig själv och ta dig tid och låta dig vila, både fysiskt och psykiskt. Du kommer att få returen snart annars och den är inte rolig, det vet vi...jag lovar, jag ska försöka med det i morgon.


 




Av maria - 27 april 2014 21:06

Tänkte skriva lite om ett nytt begrepp som vi fick lära oss i torsdags på bipolära gruppen av den fantastiska psykologen. Ett begrepp som satte namn på något viktigt i mitt/vårat liv, periodvis. Ibland är det så stark så stark och ibland är det som en fis i rymden för mig. Men det finns där alltid dag som natt. Jag tom drömmer under mina värsta perioder som kan vara upp till 1-2 veckor. Det är oxå något som inte syns utanpå en människa utan finns bara inuti en och så oerhört svårt att ta på men så oerhört smärtsamt när det slår till så där verkligt som det kan göra. Vi fick veta att det är vanligt bland patienter med bipolär sjukdom vilket gjorde det på ett sätt lite lättare att veta, jag är inte helt knäpp, bara lite...Har ni hört talas om katastroftankarDet hade inte vi. När psykologen beskrev hur en patient kan känna och uppleva berättade hon om mig, ja, jag vet jätte läskigt. Det var då vi fick ord på mina jobbiga tankar som förföljer mig så starkt periodvis. Katastroftankar, kallas dom. Och för patienter som lider av detta är det så oerhört smärtsamt och vekligt. Jag vet, jag lovar. Jag trodde jag höll på att bli galen och knäpp på riktigt men nu vet vi, det är som sagt inte ovanligt. Man kan lida av olika katastroftankar som etsar sig fast och vill inte försvinna, det tar verkligen upp hela ens tankeverkstad...man ser som sagt normal ut på utsidan men på insidan är det kaos. Som jag skrev så förföljer mina katastroftankar mig under mina värsta perioder mig även under natten. Jag drömmer natt efter natt, och jag har även en katastrofplan utsedd om mitt värsta seniario skulle ske...helt sjukt, jag vet. Nu när dom håller sig borta så vet jag ju det. Ska inte gå in i detalj på just mina katastroftankar, men dom är helt absurda och kommer aldrig att ske. Det vet jag ju oxå, samtidigt som jag lider så mycket av dom. Vi är bara så glada att vi har fått ett namn på det och kan kanske bearbeta det på ett bättre sätt. När jag berättade för psykologen om mina och hur mycket jag lider av dom tyckte hon absolut att jag skulle försöka få hjälp lite extra för att försöka mildra eller tom få bort dom. Ska ta upp det med min kurator nästa gång. Tänk att livet kunde vara så komplicerat, det kunde jag väl aldrig tro.


Annars har vi haft en fin och solig helg  


 

Av maria - 26 april 2014 21:16

I dag är det en stor dag, det är befrielsens dag...vi har fått tillbaka vårat sovrum...nu är det bara vi två, pappaanders och jag. I snart 16år har vi legat huller om buller med 1,2 eller 3 ungar. Vad tyst, tomt och alldelens underbart det kommer att bli  . Första natten på tu man hand  


 


och Minna har blivit stor och jobbat upp sig från spjälsängen till den obligatoriska madrassen på golvet. Nu bor dom tre stycken i samma rum, men ack så trevligt dom kommer att få det. Så fort pappaA får semester börjar bygget på övervåningen och Arvid ska väl så småningom få slippa små syrrorna...han gjorde för övrigt klart för oss tidigare i kväll att han gillar då inte musar, så det så...för er som undrar så pratar vi sega råttor...ni vet godis råttor...inget annat.


 


Mitt andra projekt i dag, det jag jobbade paralellt med kidzens rum så blev jag äntligen av med vårat gamla vitrinskåp och tog in ungarnas bokhylla till köket och vips så fick jag det skåp jag ville ha. Nu ska det bara upp lite vitt tyg som kommer att "gömma" porslinet. Vi snackar budget varianten av förändring...men nu är jag nöjd och belåten.



I dag innan middagen saknade jag två ungar, vilda Hilda och hennes kompanjon...

Likaså en gurkbit och tomater ur kylen, dom tycktes ha funnit ett perfekt ställe att frossa i sig sitt byte på...men jag tog dom på bar gärning och på film dessutom...Anders undrade om det kommer att hålla i rätten eller inte...jag vet inte så noga.


 
 



Av maria - 25 april 2014 10:56

Varva ner fru Qvarnström Nilsson, varva ner...I går på kursen fick vi veta att när vi känner att vi är påväg upp eller ner ska vi försöka stoppa eller mildra  så vi inte hamnar där på toppen eller botten, med hjälp att göra något som vi tycker om, som gör att vi tänker på annat. Är du påväg ner i en svacka och inte orkar kliva upp, gör det ändå, men sätt kraven lågt. Som att kliva upp och hämta in tidningen och koka en kopp kaffe. Du kanske bara dricker kaffet men läser inte tidningen eller visevärsa. Endel gillar snickning, läsa en bok, lösa korsord...vad som helst. Jag då, vad gillar jag...laga mat. Jag kan ju inte ställa mig i köket och laga mat varje gång, då måste vi ju flytta till ett skolkök eller nåt. Men sa pappaAnders du älskar ju att skriva...jag vet...jag vill skriva en bok...fantasier jag vet men ändå. Fast det vet vi ju sen tidigare att jag skriver ner både när jag ligger på botten eller befinner mig högt uppe på toppen. Det får bli mitt sätt att försöka häva mina svängningar. Nu ligger jag på toppen och måste försöka klättra ner en bit innan jag hamnar för högt...Jag har tagit min första löptur (eller läs lunktur/PW) utomhus sen jag var 16år, tidigare har jag lunkat i garaget på löpbandet. Lägg då till att jag är 38år nu så det var ju ett tag sen jag löpte in public så att säga...huvva så hemskt det var...jag håller mig till garaget. Men jag har lovat mig själv att aldrig mera läsa en tidning som matar mig med bästa sätt hur jag ska kickstarta och gå ner 4-5kg på bara några sekunder...jag blir bara irriterad, och vågen ska jag bränna upp majbrasan...nu ska jag bara intala mig själv hur skit bra jag är...den perfekta makan och morsan som lagar den bästa varierade kosten åt mina barn och har ett relativt välstädat hem...som sagt nu ligger jag på toppen, ej att förglömma  


 


Därför bjuder jag er på 2 egobilder i världsklass...ser dock till min förfäran att klänning ser nergeggad ut, men det är bara någon som har slickat på spegeln, dom gör så i min familj...


 


samt dagens outfit...jag försöker lära mig av mina tonåringar att ta sånna där selfie-bilder...  


 



Av maria - 24 april 2014 17:36

Måste få säga att jag har haft en fin dag. Cyklade med mina fina till förskolan i dag...och då jag prioriterade en stund extra i sängen i morse fick jag ta med mig morgonkaffet på cykeln...så blir det...kudden och duntäcket går inte att konkurera med  tackar vet jag termosmugg, kommer att bli en vana...


 



När jag hade lämnat barnen trampade jag ner på stan, köpte en snygg klänning (tycker jag själv) och en snygg tröja...träffade ännu 1 vän som blivit försummad på sistone och hade en trevlig lunch. Tack för att ni så tålmodigt väntar ut mig...jag får beta av en efter en så länge jag orkar...sen upp på hojjen igen och trampa mot sjukhuset och träffa min kurator...en kvarts paus eller rast, kalla det vad ni vill för att sen delta i " våran" bipolära grupp. Och i dag var temat att en psykolog pratade med oss om PSYKOTERAPI VID STÄMNINGSSVÄNGNINGAR!!! Hur bra som helst. Det borde alla få gå, även om man inte lider av stämningssvängningar. Absolut i världsklass, underbar föreläsare/psykolog (ung och snygg var hon till på köpet) men det gjorde ingenting för hon var så kunning och profesionell. Snacka om rätt kvinna på rätt jobb...och det finns en fortsättning efter detta också, en kurs på 12 tillfällen som hör och häpnad, hon är en av kursledarna...gissa om jag tänker gå  Både jag och Anders var så upprymda när vi gick där ifrån...Nu kommer allting att lösa sig,:-sa vi till varandra. 

Onödigt vetande men dock ändå...


Behandling för stämningssvängningar:

 

Psykologisk behandling/Psykoterapi

-Lära ut färdigheter för att reglera känslor, tankar och beteenden som bidrar till problemen

-Förstå och lösa andra problem som bidrar till stämningssvängningar

-Förstå och lösa problem som uppstått pga. stämningssvängningar


För övrigt väntar jag fortfarande på kallelse för EKG så jag kan påbörja mitt medicinbyte.


 

 

 


Av maria - 23 april 2014 20:34

Sitter på bussen hem efter en middagsdejt med Ingrid the mästerkock första säsongen. Och shit vad propp mätt jag blev. Det står mig upp i halsen. Men det är det värt, en trevlig kväll på tu man hand med en vän hjälper en i jobbiga tider.

Köksbaren. I morgon väntar viktiga ting men först en god natts sömn.

Mammamaria

Presentation


Är en 6barns mamma som pluggar till undersköterska på komvux Har diagnosen bipolär 2, psoriasis och medicinerar för högt blodtryck. Följ med mig i min ocensurerade vardag, här får du läsa om glädje & om sorg, hypomanier & depressioner. Välkommen!

Kalender

Ti On To Fr
  1
2
3
4
5
6
7 8 9 10
11
12 13
14 15 16 17 18 19 20
21 22 23 24 25 26 27
28 29 30
<<< April 2014 >>>

Fråga mig

5 besvarade frågor

Senaste inläggen

Tidigare år

Sök i bloggen

Besöksstatistik


Skapa flashcards