Vaknade med dunkande huvudvärk och ont i hela kroppen, känns bättre nu...

Idag: Äntligen kan han cykla  

Igår: Pappa leker med barnens leksaker och är bara lycklig...

Tar en paus mitt i dagen innan jag fortsätter. Hittills den bästa helgen på länge utan några återfall ner i graven. Vi har so far...
Vaknat och ätit frukost...hoho...maten var är ni...

Jaha, kidzen har dukat upp det lilla som fanns kvar, vi tog taberas...

Fyllt på i matförrådet så påsklovet kan börja i morgon utan ekande kylskåp.

Samt lekt med barnens leksaker?

Mammamaris

Har haft en underbar lördag so far...barnen har lekt med kompisar, dvs andra barn inte bara med varandra. Roligt då dom kommer upp i den åldern  

Jag har fastnat i en serie som jag ser på med  Olivia, och ja, jag vet det är en high school film fast ändå inte...kan bara säga beroende framkallande...netflix levererar...Jag minns då jag var i tonåren och varje måndag kl tio såg jag och min mamma på En röst i natten kommer ni ihåg den? Man blev så besviken då den timmen var över och var tvungen att vänta en vecka till innan man fick sin mys timme med morsan. Nu ser vi avsnitt på avsnitt, pausar om det behövs  

det är detta som är så beroende framkallande just nu...precis vad jag behöver för att få ordning på hjärnan, bara en massa intriger, kärlek, svek och  ohygglig spännig.

Nu är jag ny duschad, sängen är renbäddad, maten är i ugnen och jag sippar på ett glas vitt...Mammamaria mår toppen  

mina underbara koolingar rockar fett...

Allvarligt hur disträ får man bli...tänk dig själv att du ska gå på personalfest och tror helt seriöst att det är maskerad!!! Du klär ut dig och är taggad till tänderna. Traskar gladeligen till maskeraden eller festen och inser när du kommer fram att shit, DET ÄR BARA JAG SOM ÄR UTKLÄDD!!! Det hände mina små fina sötfisar Nea och Minna idag, deras mycket förvirrade morsa klädde ut dom och skickade dom med farfar till dagis klädda som påskkärringar bara för att hon hade läst på brorsans avdelning att dom skulle klä ut sig och antog att det var så på deras avdelning också. Hädanefter ska morsan läsa alla planeringar jag kommer åt...Förlåt, men enligt förskolepersonalen var dom lika glada ändå. Att dom ska klä ut sig först på tisdag nästa vecka har vi glömt bort tills imorgon. 

Läser på alla stausuppdateringar och på instagram hur duktiga alla är på att träna, powerwalka och gymma...själv är jag inställd på läget off och rör mig ytterst lite. Men idag tänkte jag utmana mig själv och satte mig på cykeln och trampade iväg till sjukhuset i motvind...

Jag hade ju inte behövt sminka mig eller blåsa håret, det var liksom lite överkurs...vet inte hur många liter grus jag fick i ansiktet och håret. Allting som låg på vägen mellan Ersmark och sjukhuset typ.

Förövrigt har vi fått träffa en specialist idag i en grupp och fått mera inblick i medicinska frågor runt ikring mitt tillstånd och läser man på så är det en annan medicin än litium  (lamotrigin) som bättre stämmer in på min typ av sjukdomsbild. Den riktar sig i första hand till patienter med snabba svängningar och djupa depressioner...men litium dom sa, litium jag ska ta...men jag blir inte förvånad om jag om ett år står och stampar igen och måste byta medicin. 

Idag har varit en bra dag, inga måsten eller tider att passa...bara jag. Märkligt. När klockan slog nio imorse stod jag där i  ett knäpp tyst kök med en kaffekopp i handen helt förlamad för en kort sekund. Men sen tog jag mig samman och satte mig lite mera bekvämt i soffan för att bara vara. Det var nästan lite jobbigt tyst, men på ett bra sätt. Inser att det är imorgon småungarna ska klä ut sig på förskolan och förra påsken var jag några dagar sen innan jag insåg det så i år tänkte jag vara ute i god tid. Jag lyckas inte riktigt alltid med mina visioner, med det är ju bra att ha visioner...så jag fick tänka sanbbt och åkte till Myrorna, och där fann jag ett fin fin hatt som jag sydde fast lite fjädrar i till Arvid...

riktigt nöjd, det är det lilla enkla som räknas. Tjejerna då, vad ska dom få ha...sjalar för 75kr på Myrorna, nja...snål morsan kommer fram...jag köpte ju en kaffemaskin nyss...farmor, farmor har säkert något som ligger. Absolut, fick låna fin fina sjalar av henne, sydde fast lite fjädrar i klänningarna, det är moderna kärringar och vips som är dom också klara...Så i morgon på påskdiscot kommer dom att rocka fett mina ungar...

Bjuder er på en bild redan ikväll då jag misstänker tidsbrist i morgonbitti. För nu har jag vilat färdigt, i morgon är det fullspäckat schema igen...möte på möte på möte...

Nu gör jag kväll (17.26)...jag vet klockan är bara barnet. Men min hjärna orkar inte med något mera för idag. Har fått klartecken i från läkare och överläkare (specialist på just bipolär sjukdom) att det är grönt ljus att snart börja medicinbytet. Så fort jag fått göra EKG. Mina blodprover jag tog i går var i synnerhet bra förutom att nivån var förhållandevis låg till den dos jag står på nu vilket betyder att det kanske inte är så konstigt att det varit eller är en berg och dalbana. Förklaringen är att för vissa "tar" det inte på samma sätt, trots rätt så hög dos, det "rinner" liksom bara av/ur kroppen.  Nu är iaf barnen hemma och alla är mätta och belåtna, jag är mera än mätt och belåten. 

Det blev en kaffemaskin och återbäringen fick återigen göra rätt för sig...kan behövas nu, en maskin där man bara kan gå och fylla på och fylla på hur mycket man vill. Det är proppfullt i min hjärna av det ena och det andra och jag kan behöva dopa mig lite extra en tid framöver...överlevnadsmaskin...

Sluta läs genast om du inte orkar med en morsa som gnäller hela tiden. Jag understand...jag orkar snart inte med mig själv. Men såg att mitt senaste inlägg var i torsdags. Gissa vad jag har gjort sen dess  Ja, just det...hur visste du det...  SOVIT!!! Och mellan mina sovpass har jag tvingat mig upp, städat lite, lagat mat och umgåtts en stund med min familj. För att sen somna in på soffan, sängen eller lite var stans...Nu är jag hemkommen från lite provtagning och det känns som jag sprungit jorden runt på 15minuter...dvs fullständigt söndermosad...har en del hushållssysslor men måste samla kraft...fick hem en sjuk pojk från skolan så jag har iaf sällskap  stort plus. Vill ha en kaffemaskin från stormarknaden, men har inte råd...eller kanske...får se...återbäringen får kanske finansiera...

Jag gjorde i alla fall tidernas bästa parkering idag, tycker jag själv...tänk er en liten thailändare på ca 156cm lång eller kort i mitt fall som backar in "lilla" minibussen på 8platser mellan 2 befintliga bilar...utan att köra in i någon...värt en applåd tycker jag. Dagens,  jag-klappar-mig-själv-på-axeln, grej

Japp, nu har vi varit på ett läkarbesök för utvärdering och utredning av medicin osv. Vilket har gett oss till att det kommer att bli ett medicin byte och att jag får förbereda mig på en jobbig tid. Det kan komma att ta upp till 1 år innan rätt dos har ställts in och man får vara försiktig (litium). Våra funderingar kring att det är en Ultra rapid cycle jag har, är väl inte bekräftat av läkare då man inte jobbar med att ställa den typen av diagnosen, utan det är bipolär typ 1 eller bipolär typ 2 man ställer, men vi står fast vid att det är den  finlirs-typen och förstår att den är oerhört svår att behandla och få rätt medicin för, just för att det svänger så hätfigt och ofta (flera gånger i veckan, från dag till dag).  Läser man på om olika mediciner så är det stämningsstabiliserande medicin som gäller och vissa tar mera ner topparna och vissa riktar sig åt att mera dämpa dalarna. Men eftersom jag svänger i utra rapid, fortare än vad man mäktar med så förstår jag ju att det kommer att bli en kamp...men vi ger oss inte. Rätt medicin och rätt dos ska ställas in och jag hoppas verkligen att vi träffar rätt den här gången. Men vi vet också att man kan få mixtra och prova sig fram i flera år innan man träffar rätt, så att säga. Den här blandperioden som jag har pratat om är då man eller jag befinner mig i någon typ av mix av både hypomani och depression, vilket är ett jätte jobbigt tillstånd för det svänger så mycket, under en dag ofta...så jag är lite desperat efter att få hitta "hem" nu och få tillbaka "mitt liv" och min familj.