Julafton tog jag mig igenom, med sex förväntansfulla barn. Vi åt och fick klappar alla åtta så att det svämmade över. Och en fin fin tomte kom på besök.

Sen stöp jag i säng så fort jag fick tillfälle och sov mig igenom hela juldagen. Nu känner jag mig piggare och ska tvinga mig upp och umgås med familjen.

Alfred är på hockeyplanen och ränner och far, medan jag helst vill ha honom under uppsikt i soffan. Men han måste ju få röra på sig. Han tar ju medicin nu mot epilepsin. Jag vet, jag är fjantig och lite fööör orolig men det är sån jag är. Det är säkert inget farligt men jag kommer ändå inte kunna släppa det förran jag har det i hans journal. Igår fick jag inte tag på honom på mobilen och då såg jag framför mig hur han hade fått ett epilepsianfall på skridskoplanen och låg medvetslös på isen...sen ringde han upp  

Men det snurrar både hos mig och hos Anders...Förra årets ledvärk som kom från ingenstans, hans lätt förhöjda levervärden, för lite testosteron som ska utvärderas det med, hans eksem och vita fläckar, huvudvärk och illamående och epilepsin. Finns det en röd tråd eller är allting bara helt random...inget hör ihop. Vi vet inte, hoppas att läkarna får ihop det, ovissheten är värst. Får man ett svar kan man utifrån det leva...

God fortsättning

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Har dragit ut på detta men nu kan jag meddela att efter så många år tillsammans blir det en skilsmässa.  Jag har funderat länge men kommer fram till att det här blir det bästa. Vill starta om på nytt och börja om.  Har faktiskt redan nåt på gång....

Nu är julledigheten över och den enda som har rört på sig mera än till och från bilen är Alfred.  Det känns som evigheter sen som jag låg inne och mådde så dåligt och trodde att jag inte skulle klara av vardagen.  Men nu är vi här Jag har överlev...

Då var det helg igen, den här julen har varit hel knas. Jag var ju borta nästan hela december. Det är för tillfället omänskligt kallt ute och jag har ett gäng killar här en bit utanför min ytterdörr spelar landhockey. Det kan man visst göra i vilken...

Hej 1 januari 2017 det är med blandade känslor jag Välkomnar dig. Det känns både jobbigt och bra. Jobbigt för att jag inte vet vad som väntar mig och bra för att jag har alla chanser att ge det en ny start. Praktisera alla mina strategier vid kommand...

2016 är snart över ett år med mycket glädje men också sorg och jobbigheter. Året började med en inläggning, jag var helt psykiskt utmattat och orkade inte mera, orkade knappt leva med mig själv. Jag firade min 40års dag på sjukhuset och livet var öve...