En dag med överlevnad. Ja, efter en vaknatt håller man mig vaken för att jag förhoppningsvis ska få sova inatt. Efter två nätter med theralen och dess bakis effekt måste jag nu ställa in sovklockan. Samtidigt som den justeras håller jag också på att få till matklockan. Skumtomtar är inte mat. Sist men inte minst har vi duschklockan, man bör duscha minst 1ggn/v och byta kläder. Gå inte i samma trasor dag ut och dag in. Allt detta funkar inte hos mig just nu. Men holy shit... tänker ni, kan hon inte duscha människan. Vad har hon för fel. Dom basala vardagshrejorna fixar hon ju. Nä, tänk för att jag inte kan det...det är som att bestiga K2 för mig. Jag har kommit till den punkten att jag inte kan ta hand om mig själv. Men i morgon får jag permis om jag är en duktig flicka och sover inatt. Då ska jag hem och duscha.
Jag är sjukskriven till mitten på januari. Det är inte min önskan men jag måste få till mina rutiner igen som vanligtvis fungerar helt fel fritt oftast.
Psykiatrikern som jag träffade i måndags sa jätte mycket, jag kommer bla annat ihåg att hon vill utreda ev. emotionell instabil funktionsstörning (borderline). Vi bockar för ännu en sjukdom. Har ni frågor som rör sjukvården, ring mig jag är ett vandrande uppslagsverk.
Ja, ibland suger livet, som för 10min sen, jag ligger och gråter och vill bara dö. Sen tvärvänder det och min glädje och humor för livet är tillbaka. Dom här tvära kasten gör att jag gör av med jätte mkt energi och orkar tillslut inte med och då kraschlandar jag utan att hinna fälla ut fallskärmen. Men just nu i detta ögonblick ser livet ändå ljust ut. Måtte denna känsla sitta kvar.