2016 är snart över ett år med mycket glädje men också sorg och jobbigheter. Året började med en inläggning, jag var helt psykiskt utmattat och orkade inte mera, orkade knappt leva med mig själv. Jag firade min 40års dag på sjukhuset och livet var över kändes det som. Men med glädje och kärlek från familjen, vänner och proffs från sjukhuset tog jag mig ur dessa känslor. Hoppade på skolan igen, hamnade i en skit bra klass och vi pluggade och skrattde och slet vårt hår inför inlämningar och prov. I februari kom nästa smäll, på 40års kollen fick jag veta att jag har för högt blodtryck och börjar medicineras för det... I mars fylldes kroppen med utslag och eksem och jag trodde att jag hade fått mega mycket mjäll. Efter flera besök på hälsocentralen och remiss till hudmottagningen fick jag tillslut diagnosen psoriasis med orsak som tex stress och och medicin som litium. Började med salvor, starka steroider som hjälpte föga. Fick remiss på solning, blev bättre, blev sämre och sen stod allting stilla. Utredning om det ev är litium som kan hämma dess läkning och hur vi ska ta ställning till det. Litium är min livlina, det är jag och litium mot bipolär. Samtidigt kämpar jag tillsammans med mina klasskamrater med skolan, dubbla kurser på heltid ska tentas av. Min stressfaktor, en kollaps är nära. Jag svänger som aldrig förr...dep. vs hypo...tillslut orkar jag inte mera. All stress i skolan, alla snabba svängningar och alla sjukhusbesök gör att jag ger upp. Lägger in mig på psyk och måste få hjälp. Livet vänts upp och ner hemma igen, allt blir konstigt. Jag sover i dygn eller är vaken i dygn. Jag har inga rutiner och måste få hjälp med att komma in i rutiner igen. Skrivs ut två dagar innan julafton och dagarna är hemma är jobbiga. 

Veckan innan jul utreds Alfred och får diagnos fokal epilepsi. Ännu en utredning...det tar aldrig slut.

Nu har vi kommit till sista dagen på 2016 och väntar på 2017...

Idag mår jag bättre och känner mig starkare men vem vet...alla nya överaskningar som kommer kan göra mig lamslagen. När livet inte samarbetar med mig...

Men mellan alla dessa utredningar har vi haft det bra. Livet har gått på. Barnen har gått på förskola och skola, det har varit jobb och träningar och vi har haft semester och umgåtts med vänner. 

Ett bra år trots allt. Trots allt jobbigt tar vi oss igenom det ändå. 

Jag önskar er alla ett gott slut och ett gott nytt