Ligger i sängen och orkar eller vill inte kliva upp. Det är måndag vilket betyder att Anders är hemma. Alla tre småttingar också. Den ene är som sagt sjuk. Efter att ha haft en underbar och harmonisk period kände jag en tvärvändning i går kväll och vaknade upp i känslan av att jag-drunknar-i -sirap...det är bara att gilla läget som jag får tänka som alla andra gånger och bara vänta ut dalen. För alla som inte kan föreställa er hur det kan vara är så är det också oerhört svårt att förklara. Men det är oundvikligt och oförutsägbart. Jag bara hamnar där, helt oförutsagt och kan inte göra så mycket åt det. Jag liksom kliver ur min kropp och den sätts ur funktion. Tack och lov är jag inte ensam hemma i dag och kan gräva ner mig. Jag tycker inte synd om mig själv utan blir bara så less och maktlös. Hoppas på en snabb vändning.

Mammamaria