Mitt liv med 6barn, bipolär och om att vara ADHD mamma

Alla inlägg under november 2014

Av maria - 30 november 2014 14:20

Idag innan jag ens tagit mig upp drog mina stora pojkar upp till Skellefteå på hockeymatcher...Själv låg jag kvar och pyste i sängen med en varm yvig liten vän som snarkade så gott i  mitt öra. Men då kom jag på-ja just ja, mamma kommer och ska avlösa mig. Hon ska hämta upp Arvid och Nea och ta med på bio och lite annan skojs...bara att stiga upp och göra dom i ordning. Preppade och klara står dom klockan 9.30 och väntar på mormor. Kvar hemma är nu bara jag och Minna och två medvetslösa tonåringar...ganska skönt. Fixar och trixar, hänger upp lite julgardiner och tomtarna kommer in med buller och med bång från garaget och alla är så ivriga att hoppa ut ur lådan och ställa sig på plats...men dom har blivit många med åren så vi får hejda dom ivriga tomtarna och bara ta fram endel...

Sen är det ju den där elendiga tvätten jag bråkar med hela tiden. Då jag ligger ungefär 1 arbetsvecka efter med det då jag låg hela förra veckan så tar det liksom aldrig slut...Jag tvättar och hänger med det är likt förbannat lika mycket tvätt kvar på golvet i tvättstugan...kan tvätt föröka sig med sig själv eller...


 


Jag tror det. Nä, nu ska jag ta ett arbetspass till innan huset fylls med barn...


 

Av maria - 29 november 2014 21:41

Håll i er för nu går det undan hos familjen lagom...morsan är inne i ett skov som det kallas på psykspråk. Ena dagen topp nästa dep...och det är tväva kast. Familjen åker berg och dalbana med snabba svängningar. Efter min veckas dep. kom jag tillbaka på torsdag och igår hamnade jag i ett sånt där härligt lyckorus igen. Trallade på och efter att kidzen somnat började vi beställa julklappar på nätet...satt till kl 02.00 inatt och handlade i vild förtvivlan. Somnade till slut för att sen vakna alldelens för tidigt, men lika glad ändå. Och då inser jag att jag fortfarande befinner mig i det där läget som kallas för topp för då behöver jag inte sova särskilt mycket. Innan vi hade hunnit kliva upp imorse hade jag planer på att måla om alla innertak vita, byta golv eller möblera om sovrummet. Stackars Anders blir vitare och vitare men får en snilleblixt...Vi kan ju börja med att möblera tillbaka i v-rummet. Deal. Frukost, sen kör vi igång...När det är klart kommer nästa ide ur mitt röriga huvud...soffa, vi behöver köpa en ny och större soffa. Han lyckas övertala mig att vi ska vänta. Okej, skittråkigt...humöret vänder och jag faller ner några trappsteg, men inte så djupt att jag blir liggandes jag bara gör allting i slow-motion...funderar på livets mening och andra viktiga ting. Nu har baksmällan satt sig och jag är dötrött, ska sova så fort jag checkat ut härifrån...imorgon är en annan dag och jag hoppas den blir bra, för Anders och Alfred ska åka upp till Skellefteå. Ja, så här är det att leva som bipolär livet är en riktigt överraskning, ibland blir man glatt överraskad och ibland blir man det inte...Vi blir alltid lika ställda och lite tagna då dom här skoven kommer än fast vi vet konceptet...topp som vanligtvis håller i sig i 1 max 2 dagar följs av en dep. på 2-5dagar...och som jag sagt tidigare, Ju högre topp desto lägre dep. Vi har även sett ett mönster att Tänk om jag kunde få för mig att platera om alla blommor eller ngt under mina toppar. Isf att hela tiden förändra om så drastiskt och shoppa...dagen efter finns inte då för mig, allting löser sig. Go natt


 

Av maria - 28 november 2014 21:18

Fredag och den här veckan har mera eller mindre varit menlös fram till idag, då jag unnade mig sån där egentid som diskuteras i oändlighet om vi föräldrar ska unna oss eller inte. Är det rätt att göra något för sig själv då barnen är på skola,fritids och fsk. Få 2timmars egentid för att samla kraft och energi och orka vara den där perfekta morsan man förväntas vara som tränar på natten, lagar näringsriktig kost, håller hud och kropp i trim bär snygga ekologiska kläder, ringer vänner och hinner skjutsa barn till och från träningar och kompisar. Har man riktig, riktigt tur hinner man säga Jag älskar dig till sin lika perfekta make...Jag är rent ut sagt så jävla less på allt vad rätt och fel heter...Följ din magkänsla, sunt förnuft...lämna inte barnen om du inte anser att du måste av olika annledningar. Du kanske är sjukskriven, har en sjuk mamma/svärmor som måste tittas till. Du kanske måste till läkaren själv,kuratorn eller vad det är och anser att barnen inte behöver följa med. Du kanske är påväg att hämta barnen men stannar till på affären för att handla mjölk. Alltså, helt ärligt...får man det eller är man fullständigt misslyckad då. Ibland känns det så, faktiskt...Jag har själv svårt att lämna mina barn men gör det för min hälsas skull och alla i familjens skull. Jag utnyttjar inte systemet som endel kan se det utan lämnar dom en godtar bar tid på morgonen och hämtar så fort min "arbetsdag" är slut...och ibland åker jag iväg som idag och är fullständigt ego och bara tänker på mig själv...Att säga att du har väl inte "skaffat" barn för att lämna bort dom låter i mina öron helt befängt. För det första "skaffar" man inte barn. Det är en gåva!!! Det låter som en ny bil eller nåt att säga vi har skaffat sex barn dom är -98, -00, -03, -08, -10 och en -11...så nu är det snart dax att byta ut dom första, eller...nä, barn är en gåva, alla har tyvärr inte den gåvan. Och den gåvan lämnar väl ingen förälder bort bara för att...alla har ett skäl, bra eller dåligt...men vem bestämmer egentligen det??? Inte då jag, jag tar bara ställning över mina barn och gör det bästa för dom och mig och min man också för den delen och det tycker jag är sunt!!! Jag är på hugget ikväll, men jag lever lite efter Sköt dig själv och skit i andra!!! Det sparar hjärnceller.


 


Jag gjorde iaf enkla stilrena julnaglar hos bästa Heidi...och ja, ni får ha överseende med mina prinskorvsfingrar, som ser ut att vara 90år...


 


Jag bara måste, Minna har målat Molly mus på fsk...sötare mus finns inte. Helst seriöst, ungen är bättre på måla än mig. 


 


Vi säger Trevlig Helg på er från Nilssons.


 



Av maria - 27 november 2014 17:26

Veckans dep. börjar på att släppa...fy tusan vilket h-vete för hela familjen. Allting började i söndags då jag efter en lång bra period hamnade i en topp, eufori. energi bomb, kalla det vad ni vill. Jag fick som sagt för mig att möblera om i vardagsrummet...soffa, matbord, piano tv ja allting bytte plats...och på kvällen frågar jag Anders:-Varför stoppar du mig inte? Som alla andra gånger jag befinner mig i det sinnesläget, vrid på ratten lite, lite mera åt det normala läget är du snäll. Men det går inte, det vet jag och det vet vi alla...Jag bara följer mina impulser och njuter så länge det varar. Men efter regn kommer solsken. Efter topp kommer dep. Ju högre topp desto lägre depression...tyvärr, eftersom toppen gör mig så glad så levnadsglad och lycklig. Då finns inte livet efter för mig...

Som ett brev på posten damp jag rakt ner på måndag, djupt ner. Tappade allting, livsglädjen, kärleken och energin. Jag har bara legat och sovit och sovit...har inte ens orkat stiga upp och klä på barnen för att få skjuts av farfar till dom till fritids och fsk...så lågt är längesedan jag var. Vi har gått i pyjamas och ätit kallkorv i veckan...Idag orkade jag mig mot min vilja ta mig ut, då jag skulle till kuratorn senare och lämna ungarna. Sen åkte jag hem och bara satt och stirrade rakt fram i flera timmar. Fick iväg min matbeställning...sen till kuratorn och jag går alltid därifrån med ett lättare hjärta. Och nu är jag påväg till verkligheten igen. Inte lika trött och orkeslös och ser livsglädjen komma tillbaka...Så nu ska jag ta igen allting jag har försummat i veckan. Städa, och jag har inte tvättat en enda maskin med kläder, städa upp mig själv det är tyvärr inte första prio mina dep. perioder. Toppen på isberget har jag som sagt haft jordens ryggont och en huvudvärk from hell, typ migrän hela veckan, inga piller ha mildrat, så ingen är gladare än jag att det vänder  snart är jag normalstörd igen  

 

 

Av maria - 24 november 2014 22:07

Pratade med min kloka mamma ikväll och hon tipsade mig om en bok som en kvinna i 50års åldern skrivit som lever med diagnosen bipolär. För att förstå min frustration och känsla när jag hamnar i depression beskrev hon så bra, exakt som jag känner, jag kunde inte ha sagt det bättre själv, när jag hörde meningen det tog  direkt. Det är jag, det är som att det är jag som har sagt det där. Jag citerar:- Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva! 

Vilsenheten, vad vill jag varför vill jag inget, varför får jag ingen luft, varför kan jag inte tänka klart. VARFÖR???  

Annars väntar vi på att Sankta Lovisa ska komma och vi äter knäckt, mina underbara barn...


 

Av maria - 24 november 2014 09:18

Måndag morgon och nu är alla på plats tackvare stackars farfar som bedriver taxiverksamhet på sin fritid...Men då jag på riktigt är i sämre skick än pensionärerna just nu så kan jag inte annat än Tacka och ta emot all hjälp jag kan tänkas få. Visst det svider att jag inte klarar av av driva karusellen/familjen på egenhand (eller jo, jag hade väl fixat det om jag måstat)...men nu får jag all den här värdefulla hjälpen som underlättar  min vardag  

Min rygg har som sagt pajjat och jag är så jävulskt less på ren svenska att vara så trött och utmattad som jag känner mig. Det syns inte utanpå, men innuti är det tungt. Frågar någon:-Hur mår du, eller hur är det svarar jag 9 av 10 gånger BRA men vill bara skrika Jag mår SKIT,varena rörelse känns tungt och jag kämpar på för att få livet att gå runt...Det har blivit bättre...100gånger bättre sen jag började med medicinen men allting försvinner inte över en natt och det är så drygt att bara vänta och att ge det tid att vända. Så därför tar jag nu lite ledigt och försvinner från mig själv ett tag vi ses när jag är lite mera stabil. 


 

Av maria - 23 november 2014 18:00

Så skönt. Mat i magen, mat som mamma kommit med. Jag fick ett ryck imorse och fick för mig att möblera om i vardagsrummet. Så nu har jag och Elsa vänt upp och ner på alltig. Inget är i sin ordning. Anders var mindre nöjd som var tvungen att flytta på stor tv'n. Men jag är nöjd och det är huvudsaken :) Samtidigt som jag ändå hade ångan uppe passade jag på att hänga upp lite julstjärnor-älskar julen...

Jag är 1v tidig, jag vet. Men hur mysigt är det inte då. Nu är ryggen helt ur fas efter min super duper dag. Kroppen och knoppen har lagt av men det är det värt med alla fina stjärnor i mitt hus.

Av maria - 22 november 2014 19:44

1 av 6 sover redan, hallelulja. Bra början. Har haft värsta vi-gör-ingenting-dagen. Efter lunch lämnade vi in dom tre yngsta till våra avlösare, tillika farfars...tanken var att vi skulle hinna röja i garaget...

och nog var det dax. Den här kompisen tittade fram. En väldigt gammal potatis som fått ögon, näsa och mun...ytterst otrevligt.
Nu har några ätit pannkaka och några planka. Någon har varit på stan, någon på bio och det enda vettiga jag har fått till är att renbädda sängar. Alltid något. Vi ses.

Presentation


Är en 6barns mamma som pluggar till undersköterska på komvux Har diagnosen bipolär 2, psoriasis och medicinerar för högt blodtryck. Följ med mig i min ocensurerade vardag, här får du läsa om glädje & om sorg, hypomanier & depressioner. Välkommen!

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3 4
5
6
7
8 9
10 11 12 13 14 15 16
17 18 19 20 21 22 23
24
25
26
27 28 29 30
<<< November 2014 >>>

Fråga mig

5 besvarade frågor

Senaste inläggen

Tidigare år

Sök i bloggen

Besöksstatistik


Skapa flashcards