Vardagen fortsätter...grisen har förmodligen kommit ut och Minnas badchock har smält in. Men jag kommer inte köpa polkagrisar och jag kommer ta det säkra före det osäkra vid kommande badäventyr i framtiden.

Visste ni vad RAKET är och PRUTTAN?! Nä, jag kunde väl tro det...Raket är det som hår som faller ner till golvet efter att pappaanders har klippt håret och rakat ansiktet...Neas underbara tolkning:-Pappa, ta bort RAKET.

Pruttan är när Minna tar tag i min bakdel av byxan och småspringer efter mig in till köket och utbrister:- Mamma, jag ser din PRUTTA (dvs stjärt)...Helt nya ord för mig, men helt rätt och rikigt på ett sätt...

Imorgon går startskottet på den utredning vi har inlett på BUP, där vi ska utreda ev. ADHD på ett av våra fina barn. Vi har levt i många år med en glad, pigg, intensiv och impulsiv unge som är helt otroligt underbar men jag kan på riktigt bli helt galen på...tanken har slagit mig många gånger genom åren men tänkt att "det växer" bort, X behöver lite mera tid på sig bara att mogna. X är mogen, X är smart men hyperaktiv, har svårt att koncentrera sig och behöver lite extra hjälp med att tex komma ihåg saker och få saker gjort. Jag har genom året handlat fel, det inser jag ju nu. Jag har varit hård och ställt krav, krav är svårt för vissa, man får dra ner på måsten och kraven och gå ner på dennes nivå. Sätta kraven och måsten så X klarar av och får känna sig lyckad och inte misslyckad. Men jag vet att jag har gjort fel, jag har puschat och tvingat och vi har krockat genom åren och jag har inte förstått, vi har nog kännt oss misslyckade bägge två...det har tagit många, många år men nu vet jag. Jag vet inte hur jag ska hantera alla situationer och hur jag ska kunna hjälpa X på bästa sätt. Men det är väl det BUP ska hjälpa till med antar jag. Jag har lärt mig att när jag inte orkar med allting så är vi två och vi kan hjälpas åt...Jag längar tills den dagen då vi står där med facit och verktygen för att gå vidare och känna oss LYCKADE! I två år har jag jobbat med mig själv och är stabil nog att jobba och hjälpa min familj   

Ikväll vräkte vi i oss dessa och tom Alfred gav    och han är kräsen, riktigt kräsen när det gäller hemma-bullar så jag måste ha lyckats den här gången...