En jätte bra dag lider mot sitt slut vi har tokgrillat idag trots att solen lyst med sin frånvaro. Men det har varit helt OK ändå...

Till lunch blev det långa och platta korvar och till middag årets första grilltallrik, kycklingfile, bakpotatis till mig och pommes till resten, majs och lite vitlökssaltade bönor och en klick aioli och bea till dom som ville det. En enkel tallrik men alldelens lagom. 

Nea och Anders tog en premiärtur på längdskidor i Ersmarks skogarna. Dom hade både sett en hund samt hundbajs och hört en björn, hör och häpnad...det är därför jag aldrig är i skogen-björn är ju skrämmande nånting. Men Nea var så glad så...Sen tog jag en sån där lagom shoppingtur med Olivia. Höll mig inom ramarna och min budget, tror jag...vi var på godishuset och där är jag typ 2gånger per år, man blir ju som ormen Kaa där inne ögonen rullar bara runt i skallen på en-GODIS!!! Jag handlade för dryga 100lappen, men delar man det på 8 så blev det bara drygt 15kr st vilket är ju as lite...så då sträckte jag på mig lite extra. Jag kan visst spara pengar jag med. Sen hem och färga bort dom gråa och få lördags make upen lagt av Olivia. 

Nu ska snart sminket tvättas bort och...

vi ska sova, och man kan sova på många olika sätt, tvättkorgen är toppen själv föredrar jag sängen men det är jag det...Ha en fin lördag mina vänner.

Har ni ADHD körkort? Det har inte jag men jag håller på att ta. En underbar förklaring till oss föräldrar med barn med ADHD. Vi var på BUP i onsdags och jag var väl inte i mitt fulla sinnes bruk men lite fick jag in iaf. "Våran" psykolog där är helt fantastiskt vi gillar henne alla tre...hon har fått E's fullständiga förtroende och det är det viktigaste att dom klickar. Vi pratade om hur vi ska fortsätta och om vad som finns att få. Alla ni som har barn med ADHD eller liknade vet vilken berg och dalbana det också är. Hur mycket ilska, glädje, sorg, skratt, gråt, återvändsgränder, toppar och dalar men även mycket kärlek...För att förklara det med få ord kan jag säga det som en tjej med ADHD sa typ:- När jag är arg så är det ilska med hela kroppen men när jag älskar så älskar jag också med hela kroppen. Även i den här sjukdomen drabbas hela familjen och det kan bitvis vara skit jobbigt men dom ljusa stunderna överväger och man är bara så peppad att få livet så lättsamt som möjligt och det är där vi föräldrar och anhöriga, skolpersonal samt andra vuxna i barnets närhet som är viktiga. Som psykologen sa DET ÄR VI VUXNA SOM SKA TA ADHD KÖRKORTET!!! Det är vi som ska var pålästa och kunniga för att bemöta barnen. Visst barnen/barnet har också ett ansvar, men vi får aldrig glömma (vilket jag gör väldigt ofta) att barnen gör inte dessa dummheter, hyss idiotier kalla det vad ni vill för att vara dum, utan dom bara kommer. Jag är inte perfekt, långt därifråm, men jag läser på mera och mera och lär mig mera och mera och kan erkänna mina fel och brister. Allt jag har sagt och gjort fel finns där, men jag är ju inte mera än en dödlig varelse som reagerar normalt skulle jag tro. Summa sumarum, ju mera man vet och kan om ett ämne ju bättre kan man handla därefter. Vi väntar fortfarande på medicin och det löser väl inte allting med det är en bit på väg. Jag skulle tex inte klara mig utan mina mediciner men även inte utan min samtalsterapi heller...man behöver båda. Att ha två personer som kräver olika i olika perioder ska ni veta tär på oss, på mig igår på kursen var jag nära på att gråta när jag förklarade hur värdelös jag känner mig som efter över ett år fortfarande sitter här med en heltidssjukskrivning, försöker jobba 6timmar i vecka men fixar inte det vecka efter vecka . Tiden och all energi jag och vi har lagt på mig kan ibland kännas menlös, för det händer ju inget...vi bara står där och stampar och stampar...samtidigt som jag vet att vi har kommit hur långt som helst. Det tar bara TID!!! Tid finns frågan är bara hur tålig jag är att vänta ut den där TIDEN. Jag vill vara frisk nu. Jag vill jobba halvtid nu. Jag vill aldrig mera ligga i depression nu. Jag vill att E ska orka med sig själv och skolan nu. Jag vill att mina barn ska känna att dom har en mamma som orkar med livet nu. 

Därför har jag mina tre yngsta utan skolplikt hemma idag bara för att jag orkar och vill. Med risk för att vara mallig, men trots alla mina brister är jag den bästa personen för mina barn, sådetså. Iaf när jag orkar och inte sover hela tiden. Idag tänker jag vara vaken, försöka iaf  

Äntligen har jag vaknat upp från det döda. 

Tre dagar, det slår aldrig fel, tre dagar av insomnia och menlöshet...jag/vi/ni vet att det vänder men när man ligger där på botten är det riktigt nära att köra av vägen, för det finns ingen annan utväg. Det är tur jag är oförmögen att ta mig någonstans, och ligger kvar där jag är.

Äntligen har jag orkat duscha och tom bytt sängkläder, känslan att få lägga sig ren om kroppen i en ren säng är bara för ljuvlig. 

Jag åkte med tung kropp till min kurs idag och skamsen för att jag inte hade gjort min hemuppgift men åkte därifrån med en lättare kropp och taggad för att jobba vidare. Jag har sagt det förr men säger det igen. Det är helt fantastiskt att få träffa andra bipolära kompisar. Vi är så jätte, jätte lika men ändå så otroligt olika. Få höra dom andras resa och historia är jätte nyttigt och skönt på ett sätt...vi blir som en liten familj som förstår sig på varandra. Det är helt klart det bästa som har hänt mig under min resa att få träffa andra som är samma lika som mig. 

Imorgon tar jag och dom tre yngsta sportlov eller jag ska jobba nga dagar nästa vecka med Olivia som barnvakt, när jag har legat så här så försummar jag ju familjen och är en jätte, jätte tråkig mamma som bara sover , som säger TYST, NEJ, GÅ UT mm mm...så när jag är i mitt vanliga jag vill jag såklart gott göra mina fina och bara mysa och vara med dom. Så imorgon ska vi mysa, sen ska jag ta det lugnt hela helgen och försöka stoppa mig om jag varvar upp. Jag får inte baka 3-4 sorters bakverk på en kväll, jag ska inte dra igång projekt som är det där lilla extra, inte möblera om i huset eller åka och shoppa över mina tillgångar...Jag ska ist baka bara 1 sort, städa bara skafferiet, köpa bara dom där sockarna ngn behöver och inte hela affären. Ta en promenad på 2 minuter ist för en PW på 60min...det triggar igång mina topar och vips så står jag högst på berget med flaggan i topp för att sen dala lika fort ner på havsbotten. Det här blir en utmaning som jag ska anta och klara den här veckan. För det har den senaste tiden varit lite varannan vecka för mig. Och det är inte hållbart, det vet jag...Jag har så mycket jag vill göra och som finns på göra-doo-listan men jag måste lära mig att sortera och bara göra det som är ett måste för mig och helst det som är roligt, men det går ju inte det fattar vi ju. När det blir för mycket går hjärnan i kors och det blir bara havregrynsgröt av allting.

Jag har i ca 15år önskat mig en torktumlare, tada, nu står den där begad och billig 250kr fyndade jag den för på köp och sälj. Den håller så länge den håller...nu underlättar tvättningen endel eller iaf torkningen. 

Nämen Godmorgon min härliga blogg, var har du varit??? Eller var har jag varit? Frånvarande! Jag missade min medicin tre tillfällen på rad. Dvs väldigt många piller då jag medicinerar både morgon och kväll. Vilket resulterade i att när jag började ta dom igen blev jag liggandes i koma i dom senaste tre dagarna med extrem huvudvärk och pajjad mage, deprimerad och mått skit-apa. Haft telefonen på ljudlös i tre dagar, rullgardinen nerdragen tog på mig kläder för första gången idag för vi skulle på Bup men inte så mycket mera. Elsa sa till mig:- Mamma du är alldelens vit...Har inte duschat och när jag har ätit har det blivit skräpmat. Allt man inte ska göra för att leva ett sunt liv. Dammsugit endast kanske två gånger på dessa tre dagar mot mina 4-5 gånger/dag. Inte tvättat några kläder. Genomlidit kvällarna fram till kl åtta då ungarna äntligen ska gå i säng och gått och lagt mig med dom. Stigit upp med extrem huvudvärk och haft min fina svärfar till hjälp som hämtat och skjutsat barnen, jag skulle inte klarat mig utan den hjälpen dessa perioder. Imorgon ska jag vara på min kurs kl 09.00 med en tillhörande läxa, läxan har jag inte gjort. Jag får se om jag fixar det här eller om jag får sparken från kursen. Jag har missat ett föräldrafika och skickat iväg Anders på löven matchen för att sälja i kiosken, men det var ju inte alls våran tur. Det stor ju redan tre mammor där, redo att sälja.  Men då fick han ju se lite av matchen iaf. 

På riktigt det känns som att jag ogillar livet mindre nu, jag har son stress som jag inte kan hantera och då lägger jag bara av,lägger ner och hamnar i insomnia...Godnatt, jag hoppas att jag vaknar upp på riktigt snart. 

Äntligen fredag, det säger väl varenda kotte idag. Det känns att jag sovit mindre och lagt på en sak/tid till på göra-doo-listan...bara måndagar nu som är ren om inget möte läggs in där. Har jobbat idag och mys att jobba på en fredag, då är helgen lixom ännu mera Välkommen på ett vis. Jag har gjort rätt för mig. 

Var på stormarknaden och skulle storhandla för första gången på 11veckor. Det har inte passat in och beställa den här veckan. Men på riktigt vad jag glömmer fort. Jag hade glömt var vissa grejor var, skinkan tex fick jag leta reda på. Men det är bara att förlika sig med att minnet är inte bättre än en guldfisks. Sen kom jag ihåg att hämta och skjutsa ner på stan, hämta småbarnen och hem och hämta upp hockeykillarna och skjutsa på träning. Har gjort det enkelt för mig och det blir tacofredag efter att hockeypojkarna har kommit hem. Efter det blir det bara soffläge och en skål med gott på magen. Jag är faktiskt riktigt riktigt trött och behöver sömn.

Nu börjar jag på att droppa av. Att vakna halv fem på natten och vara super duper pigg är bara att ogilla. Jag har haft några dagar nu med mindre sömn och mega energi, bubblat positiv energi och fått mycket gjort. Men nu kommer tröttheten. Jag har ju varit på min första kognitiva kurstillfälle idag och mött sex andra bipolära människor. Helt fantastiskt om ni frågar mig. Jag är inte ensam, vi är många där ute med samma problematik. Jag är så faschinerad över hur det finns "riktlinjer" hur en person med bipolär är och hur det stämmer in och hur vi tänker och känner lika fast ändå olika. Vi förstår varandra, varandras känslor och tankar. Toppar och dalar. Glädje och sorg. Vi fick en pärm fylld med info och material. Efter varje träff får vi med oss en hemläxa till nästa v. Ibland tror och känns det som att jag hittar på alla mina olika stämningslägen och är jag verkligen nere eller bara trött eller är jag på riktigt odödlig och har hur mycket energi som helst. Nä, nu vet jag. Det är på riktigt. Det finns ju flera som har det likadant. Jag har iaf gått lös på ,städa-på-ställen-som-ingen-ser idag. Imorgon veckans sista jobb sen väntar fredagsmys, 40års fest på lördag och hockey på söndag. Perfekt för en lyckad helg.

Hej där, varit borta i några dagar...jobbat, skjutsat och hämtat, laga mat städat och tvättat är saker som jag har gjort. Imorgon tar jag en dags uppehåll och ska påbörja min KBT kurs, en kurs för bipolära. Ska bli så skönt att komma igång, vilket innebär att jag har stuvat om i mitt arbetsschema och jobbar fredagar ist för torsdagar. Ikväll har jag bjudit hem mamma men bara om hon kommer med mat...har önskat barnens mormor favvo, kallskuret kött och en varm god sås till det, sallad och lite frukt till efterrätt. Tänk vad mammor är bra att ha. Vad fullt upp jag kommer att få som pensionär. 1 dag per barn som ska skämmas bort. Hoppas några flyttar utomlands  .

Annars har jag idag börjat på att övningsgå inför helgens festligheter...

Jag lär ju behöva öva om jag ska steppa runt i dessa med 11cm klack-osköna var det...antingen dricker jag vatten så jag står på benen eller så dricker jag riktigt mycket vin så jag glömmer bort hur osköna skorna är eller så tar jag ett par andra lite mera fotriktiga skor och dricker så där lagomt med vin...jag vet inte riktigt vad som är bäst, men jag skulle tro på det sista alternativet. 

Jag har ju iaf bestämt vad jag ska ha på fötterna, det är värre med kroppen...

Käre gode Gud...när jag var liten och det gick någon  sorts sjuk-epidemi så låste jag in mig på toan hemma och började min bön så här:-Käre gode Gud, förlåt för allt dumt jag har gjort men gör så att jag blir sjuk. 

Joråsåatt, jag ville bli sjuk, jag tyckte det var tråkigt i skolan, bara fröken och jag  Tror ni att jag blev smittat av nåt, oh nej...frisk som en mört simmade jag vidare. Läkarungar är så, dom blir visst aldrig sjuka. 

Numera låter det lite mera åt det här hållet då jag försöker att be:-Käre gode Gud, tänk på allt bra jag har gjort och låt mig och min familj vara friska...Nu tänker jag be ikväll och hoppas att min bön hörs så att vi får fortsätta att vara friska. 

Annars har helgen fortlöpt på bra, det har varit en bra mix av bråk, stress, sömn och kärlek. En sova över kompis och en sova borta hos kompis. Hockeymatcher med en vinst och en förlust. God mat och mycket socker såklart...det är väl det enda som inte har varit så där lagom.

Jag har sovit lite torsdag och fredag men varit på topp och gått på i 299, humöret har varit på topp och jag har varit odödlig och orkat oändligt mycket, näst intill omänsklig. Igår började jag känna tröttheten komma smygandes, blev lite rädd-nu faller jag...somnade som en stock och sov oförsämt bra, vaknade oförsämt fräsch och pigg och munter...vad hände??? Vi avvaktar.

I morgon har ungarna studiedag så vi har en hemmadag, jag och barnen...sen kör veckan igång med råge.