Ja, då var vardagen här igen efter en skön men intensiv helg. Vi fick hem våran kille strax före 03.00 inatt så jag hade inte hjärta att skicka honom till skolan utan han fick sova ut och ta en dags vila. Själv är jag helt slut efter att ha åkt bil tur och retur till Sthlm, ätit pizza, shoppat, druckit mousserande vin och tittat på hockey. Så jag kan tänka mig lite hur min målis kan känna sig, liiite trött antar jag. Har man spelat typ tre matcher per dag, klivit upp mitt inatten och bara anspänningen gör nog sin rätt. Nä, så vi har legat i varsin sida av soffan och gjort ingenting.

Jag har fått en huvudvärk som inte vill släppa har en inre stress som gör mig otroligt stressad över allting jag vill och måste göra. Det har ju lagts på två tider till att passa under veckan som tro mig känns tydligt på min kropp och knopp. Jag har idag haft möte med BUP och skolpersonal där vi tillsammans måste jobba ihop och få en bra arbetsmiljö för våran tjej. Bup psykologen förklarade att det handlade om en svår ADHD, då det finns brister och svårigheter inom alla områden, där vi måste hjälpas åt för att hitta strategier som fungerar både hemma och på skolan. Hon är oerhört duktig på att uttrycka sig verbalt och har en stor insikt i sina problem, men att omförvandla det till konkreta handlingar det är där det brister. Hon  har inga som helst inlärningssvårigheter så kan vi bara hjälpa henne med att koncentrera sig och med uppmärksamheten samt med regleringsfunktionerna så kommer det gå bra. Målen kommer att uppnås mm. Ja, det är så mycket nu som måste jobbas med och kräver full fokus,jag har inte riktigt full fokus men jag strävar efter det så gott jag kan. Det är där min stress kommer in och jag får en inre stress där jag slits emellan mina och min familjs behov, vad ska jag prioritera...jag fixar inte allt, det är då jag stupar och hamnar på botten tyvärr, det är min största sårbarhet. Har svårt att säga nej och och vill finnas överrallt. Jag vill vara före och efter samtidigt som jag vill att alla ska ta sitt ansvar. Oroar mig alldelens för mycket över allting så det kokar över i hjärnan. Nu ska jag städa i hallen

några har letat efter något...sedan hänga en tvätt kanske hinna handla mat jag vet, får se...får se vad jag orkar...

Äventyret är över, vi sitter i bilen påväg hem till barnen. En bilfärd på ca 7timmar. Kanske hinner med ett stopp på Ikea i S-svall ;) Lions cup avslutades med en grym match av pojkarna mot Chicago som slutade 1-1 och målvakterna är super likaså utespelarna...

Och min blev tom matchens lirare. Stolt morsa sträcker på ryggen och tänker med stora bokstäver :-Han har jag gjort och fött ?. Pojkarna som spelat i en parallell cup-Farsta hockey games har gått till final ? den matchen beräknas spela kl 17.00 Och då kan vi ju vänta hem våra slagna hjältar vid 04.00 inatt en lång bussresa på ca 8timmar väntar.
Annars har vi bara haft det toppen i Sthlm och Huddinge. Bott kungligt hos Anna och Andreas.

Hallen där vi hängt.

Shoppat på Drottninggatan.

Fikat, och gubben fick ett infall och köpte sig en ungdomlig skinnjacka.

Fick ett till infall och gick på en apa och börja pussas.

Hej då Stockholm vi ses kanske till sommaren.
Nu längtar vi bara hem.

Vi säger Hej till tröttheten, är det så dax att komma nu. Nu då jag måste vara alert och packa till i morgon då vi ska bila ner till Stockholm och lämna 5 barn på hemmaplan. Åker ner till det sjätte barnet för att stötta honom i hans stora intresse. Jag har haft fullt upp hela veckan varje dag, varje minut, sovit lite på nätterna men nu kommer det, jag känner det så tydligt-insomnian. Jag har somnat kring tolv på natten vaknat vid två/tre tiden och tänkt, äntligen morgon, nu får jag kliva upp. Kollat på klockan och och bara Nej, inte ännu måste sova fyra timmar till. När alarmet ringt klockan sex har jag innan jag vet om det själv hoppat in i badrummet. Matat på hela dagen utan vila och en ny dag kommer. Tillslut tar det tvärstopp. Typ nu...Har varit på min kurs och blivit matad med massa matnyttigheter inom bipolär. 

Nu ska jag fokusera på mig, familjen och min och makens resa ner till huvudstaden. Vi ses om några dagar.

Nu är det helt upp och ner hos familjen. Alfred är 2000mil här ifrån känns det som. Elsa är sover borta trots att det strider mot våra regler, inte sova borta på skoldagar. Men vi har gett med oss och låter henne få prova, bara hon sköter skolan. Ibland får man rucka på sina priciper, trots att det är jobbigt. Måste ju ge henne spelrum och ansvar, trots att vi på kursen igår fick lära oss att dra bort 30% på ditt barns ålder så har du en ADHD ålder...det betyder ju inte att dom är på den nivån i allting, men i mycket. Så frihet och ansvar är väl ganska viktigt antar jag hos ungdomarna för att komma frammåt och utvecklas.

Idag har det varit full fart från kl 06.00 till nu ungefär. Skjutsa Olivia till sjukhuset till kl 08.15...hem ge ungarna mat och packa det sista till Alfred. Skjutsa honom till Nolia och laget...säga Hej då...försöka få en puss i bussen framför alla hockeykompisar-Gick mindre bra, jag blev mera eller mindre ut sparkad från bussen...men jag vet att han ville pussas i smyg...sen hem, städa undan i köket och min undersökning tar fart. Jag tar småtjejerna till Busplaneten för att se hur mycket spring dom orkar ta. Syftet med min undersökning är att Om dom orkar leka på busplaneten utan att falla ihop orkar dom en dag på förskolan i morgon. Dom föll inte ihop.

Hem igen och börja med middan och väntar besök av fin fina Elle med Molly som numera går på egna ben, sist jag träffade Elle var på hennes 40års fest i oktober!!! Ja, jag vet...säg inget.

Många frågar mig:- Vad gör du när du har egentid??? Hmmm, ja vad gör jag egentligen. Jag gillar ju att laga mat och baka men oftast börjar min egentid inte förrän vid nio på kvällen och då passar det kanske inte sig att ställa sig i köket. Så oftast eller alltid blir det datorn och blogga...skriva, jag älskar ju att skriva.

Jag och tjejerna passade på att shoppa lite nya påskkycklingar och gula runda dukar på Hemtex idag då vi var ute på strömpilen så nu har jag ställt ut lite kycklingar här och där.

Vi var helt själva på busplaneten så dom hade det hur bra som helst...

Detta har jag pysslat med ikväll under min egotid, jag har fixat mina egna budget naglar. Vill ju helst gå på salong, men måste spara mina pengar...så i brist på det blir det buget.

Ja, jag vet ni får stå ut med mina elastiska fingrar, vid 39år och 2månader blir det väl så här.  Fokusera på naglarna så stör det kanske inte lika mycket. 

Ja i morgon börjar det STORA äventyret...

Alfred ska åka till Stockholm med laget och spela cup. Kommer bli superkul kan jag tro. Jag sätter honom på bussen med lagkompisarna kl 12.00 i morgon och på fredag kommer jag och pappaanders efter i full galopp. Vi ska nämligen bila ner på fredag, bo hos en kompis och hennes man i Huddinge utan barn. Barnen har vi lämnat hemma med olika barnvakter. Så tänk er en hel bilresa genom halva landet och en hel helg bara vi, en hel bilresa igen genom halva landet fast tillbaka till rätt sida...hur knas är inte det. Men ack så trevligt. Småtjejerna har ju haft hosta men jag hoppas det har gett med sig, vill ju helst inte lämna över ofriska barn till någon annan, det är nog att ta hand om friska ungar. Mamma ska få äran att bo här med minstingen och tonåringarna medans farfars får ta och bita i Arvid men framför allt Nea, ber till högre makter att hon håller sig i sitt skinn och inte kryper ut, hon blir så omedgörlig och bångstyrig då. 

Apropå bångstyrig så har vi idag varit på föräldrakurs för barn med ADHD/ADD (vi missade förra mötet pga, jag vet inte riktigt, vi bara missade). Jag säger som efter att jag har varit på mina kurser för bipolär-Helt underbart att få träffa andra i samma sits. Byta erfarenheter mm...Man får liksom ett kvitto på att Vi hittar inte på, det är så här och vi är många som lever som vi gör. Men att känsloutbrott, ilska, ofrivillig oförmåga att planera och organisera. Precis som vi med bipolär så uppfyller ADHD/ADD barn vissa kriterier, sen ser ju alla olika ut men jag tycker det är så facinerande att man på papper kan säga att Så här och så här är det hos barn med ADHD/ADD dom "är" si och dom "är" så och det stämmer. Vi kände igen oss alla så väl i våra olika historier och kunde skratta åt allting samtidigt som vi stöttade varandra. Egentligen borde alla tonårsföräldrar få gå en sån här kurs, det är hur bra som helst. 

Jag börjar förstå nu hur jobbigt det egentligen är med barn som är lite annorlunda och lever utöver det som kallas den normala normen. Hur mycket det sliter på familjen och på föräldrarna. Nu börjar jag förstå varför jag är så slutkörd och varför det är så jobbigt att komma tillbaka. Rodda runt en familj på 8personer med en bipolär diagnos  på  sig själv och ett barn med ADHD-Nä, jag klappar mig på axeln och säger åt mig själv:- Fasiken vilket bra jobb du och din man gör  

Trots det ringer jag mamma då jag inte hinner med och beställer mat, hon kommer med tre olika sorter och man får välja...toppen tycker jag. Farfars passar dom små medans vi kursar så det är inte konstigt det går runt med den bästa familjen runt om mig-Tack!!! 

Söndag och veckans sista dag. Både och...skönt med vardag och oskönt med tider att passa. Tider gör mig stressad till max. Jag blir så stressad av att få till det med alla lämningar och alla grejor som ska med rätt dag med rätt barn. Förr var jag alltid 15minuter innan utsatt tid, nu är jag typ 15minuter efter utsatt tid (nästan). Det är ofta jag måste ta en titt i spegeln för att se vad jag har satt på mig eller inte. Så rocka sockorna är perfekt för mig, jag kan komma i olika från topp till tå. För ett tag sen tog jag på mig ett par blåa byxor och tänkte, shit vad stora dom har blivit. Dom måste ju blivit större i tvätten för jag har då inte blivit mindre i duschen. Sen såg jag att det var Anders blåa byxor jag fått på mig. Då blev jag deppad, trodde kanske att jag hade tappat ett gram ändå, men icket. Alla 70miljoner gram sitter kvar på kroppen. Bytte byxor och fick ta mina mysbyxor ist.

Idag har det varit hockey, äntligen det var längesen men jag fick stanna hemma då två av tre små har feber och hostar lungorna ur sig.

Jorå, igår var det långkok och idag åt ungarna 3minuters nudlar och jag och Anders varmamackor med köttfärs-möms...ibland äre bara så gott med det enkla. 

Nu ser vi på bacillakuten och lär oss en massa matnyttigt om kroppen. Se det, det är jätte bra. 

Önskar er en bra start på veckan. Jag börjar med sjuka barn. 

Tog en groupie idag...Minna, lillagubben och jag.

Hej kompisar! Steg upp klockan halv nio och satte en bulldeg...gjorde frukost och åt det undertiden degen jäste till det dubbla.  Sen nästa projekt, jag sätter igång ett långkok. Rödvinsbräserad högrev som ska koka i minst 4timmar. Baka-duscha-åka på stan och hämta hem mina nya brillor. Fullproppat med folk på stan särskilt på parketten...eller där var det fullproppat med bilar fick snurra som en tok innan jag fick mig en plats. Forserade fram och gjorde det jag skulle, sen hem och möta en het liten tjej  som sitter och skakar med 40graders feber. Jag pussar lite på flickan sen rör jag med kärlek om i grytan, ser bra ut. Vi får främmande av två ungdomar och man får känna sig gammal igen. Trevligt, med främmande alltså. 

Middagn närmar sig och det smakar himmelskt om jag får säga det själv. En ny favvo på matlistan, man får bara tänka till då man ska laga det, går inte att komma på kl fem på en måndag, då blir det middag vid midnatt. Och då får man garanterat sitta där själv och äta högrev som smälter i munnen med hemmagjord mos och ett glas rött. Känns halv tråkigt.

Nu har nästa knoppat in i febran, fast det tycker vi är ganska bra, då hon går på halvfart liksom. 

Arvids favvo program på tv och jag ska plocka fram lördagsgodiset. Så ha en fin lördag mina vänner.

Hej, jag har varit borta några dagar. Ganska skönt, eller hur  Började känna där i början på veckan hur jag började falla, lusten och orken för livet försvann som det gör tyvärr emellanåt. Men jag har kommit så pass långt och lärt mig på kursen hur jag ska försöka förhålla mig så att jag inte ska hamna på havsbotten. Jag ska trots att det tar emot:

* ducsha och klä på mig

* ta en kort promenad om det så bara är till brevlådan

* sätta mig i köket och dricka en kopp kaffe och kanske läsa tidningen

* ringa en vän eller bara skicka ett sms

* Gå till jobbet och göra mina timmar

* håll fast vid rutiner

Ja, det är dom här små sakerna som gör att jag förhoppningsvis inte hamnar på havsbotten, för er låter det kanske som blaha, blaha...men för mig är det livsviktiga ting som gör mitt liv lite lättare.

Jag gör som jag alltid gör när jag hamnar i detta stämmningsläget. Sätter telefonen på ljudlös, blir oerhört känslig för ljud och gräver ner mig där det är varmt och gosigt.

Alfred stod bredvid mig en dag och jag säger:- Men måste du andas så högt!!!

Men förlåt mamma men jag är ju förkyld  

Samma kväll, står han och tuggar bredvid mig.

:- Men sluta tugga, måste du tugga så högt!!!

Förlåt mamma, men jag äter chillinötter  

Ja, jag blir tokig av ljud.

Ja som ni förstår är det en jätte känslig period för oss alla. Jag gör så gott jag kan och har märkt att rutiner gör det bra för mig. Trots att jag blir extra trött och sover extra mycket. Men att bryta av med att gå till brevlådan kan göra underverk. Sev sova vidare för att orka kliva upp och ta en dusch.

Tro det eller ej, men att träffa folk är jätte jobbigt för mig, jag skulle bara vilja dra ett svart skynke över kroppen när jag jag måste vistas bland folk. Ringa och prata i telefonen finns bara inte, inte ens med dom som står mig nära-jag bara orkar inte. 

Men trots den här tunga perioden som nu håller på att lämna min kropp har jag orkat läsa för barnen då dom kommit hem från förskolan, dom har fått baka i köket, jag har inte legat och sovit bort min tid med dom men jag har lagt mig kl åtta tillsammans med dom. Och det är ett STORT steg i rätt riktning att jag trots depression orkar vara mamma och umgåtts med mina barn på basic nivå dock...Jag är faktiskt stolt över mig själv! Lite mallig faktiskt! 

Nu ska jag vila, hinna röja lite innan jag hämtar igen skocken. Kan snart säga igen att:- Jag Älskar Livet