Sitter ren och mosig i soffan efter en dag på badet. Ja, vi hann ju aldrig göra någon för dom små på jullovet som är riktigt anpassat för dom så jag kände mig lite skyldig dom detta...Som alltid då vi ska någonstans innebär en hel del packning, när jag preppat väskor med varmkorv, fika, badkläder, blöjor schampon och trosor och kalsonger kommer vi iväg med fyra egna barn och ett lånebarn.  Kvar hemma lämnar vi tonåringarna. Det är lite av en mindre snöstorm ute så det känns bra att åka till ett varmt fuktigt badhus, som är fullt med skrikiga ungar, otäcka golv och jag trippar i bikini obekvämt omkring på tå för att undvika allt skit på golven. Men ungarna har skit kul, åker vatten-rutsch och fikar och bubblar bubbel-pool...Vi tvättar oss riktigt rena, slösar riktigt mycket med varmvatten och sitter och fiser i bastun. Men jag hann bli riktigt rädd då vi sitter i bubbel poolen och både jag och Anders vänder bort huvudet en sekund eller två. När jag vänder tillbaka huvudet har Minna tappat balansen och ligger på rygg panikslagen och fäktar förbrilt med sina små armar...usch vad rädd jag blev så där efteråt, 30sekunder till så...nä, jag vill inte tänka på det. Det går så ruskigt fort. Vatten är bara att ha respekt för och vara försiktig och ha alla sinnen på helspänn när man badar med små söta...Men nu är vi alla hemma hela och rena  

I morgon måndag en ny vecka med proppat schema...en heldag på BUP, möte med kurator, tandläkarbesök mm mm, mängda träningar som kommer att avslutas på söndag med hockeymatch uppe i Vilhelmina. Kommer bli toppen  Kommer ligga på botten  Däremellan vill jag hinna få tid till annat, laga mat, läsa, umgås med någon vän,och kanske komma igång med min egna motion och komma ut på promenad. Men jag vet inte...

Hej alla nattugglor, jag är egentligen ingen sådan utan en somna-klockan-22.00-morsamen efter en intensiv dag måste jag varva ner med lite bloog-tid innan jag hoppar på sov-tåget med John Blund och alla er andra som redan är där. Dessutom är det här den enda tiden på dygnet jag får vara vaken och skriva min dagbok ifred utan att bli störd, jag har bara små snarkningar som hörs lite nu och då. Och en större snarkare, men han skakar jag bara på så slutar han en kort stund.

Dagen började ganska tidigt då vi skulle åka iväg ner till Nordmaling på hockeycup. Småungarna hade vi ju lämnat redan på fredag till mamsen så egentligen var vi bara tre som skulle komma iväg, men ändå blir det stressfaktor 2000 där på slutet. 

Vi kommer fram med livet i behåll i rätt tid också...väl framme börjar nästa operation ordna-så-Elsa-får-skjuts-till-innebandy matchen kl 10.30Jamen, det gick ju lysande...det absolut svåra är att få liv i henne då vi befinner oss ca 6mil hemifrån...ringa på 2 avstängda mobiler är likamed lönlöst. Okej, ringa på hemmtelefonen som är på nedervåningen och dom två medvetslösa tonåringarna befinner sig inlåsta på varsitt rum på övervåningen är också likamed lönlöst...Okej tänk, nästa steg blir att ringa stackars farfar som även ska köra och be honom åka och väcka en fullständigt lealös människa och säga att hon ska göra sig klar på 30min...Han lyckas!!! guldstjärna till farfar! 

Ah, skönt nu kan vi se på hockey...det gick både bra och mindre bra för grabbarna, dom kom inte 1:a eller 2:a men inte sist heller. 

När jag sitter på toa där i ishallen ringer min mobil-mamma...hon berättar med lugn och sansad röst att Arvid fått en polkagris av allting i halsen när dom är påväg till bilen i ett parkeringshus så hon aggerar som en pensionerad läkare bör och vänder pojken upp och ner och försöker få ut den där jäkla grisen, men det kommer inte ut...han har ont i brösten och får väl lite panik antar jag...så mamma beslutar att åka till akuten för att undersöka ordenligt, så med tre ungar stövlar hon in på akuten och får rodda om i plaeringen. En snäll vän till henne kommer och hämtar upp små flickorna som kör hem dom till mina stora tjejer som tar över ansvaret där. Dom äter glass och har trevligt. Mamma och Arvid får träffa en läkare som vill lägga in för observation och ev.söva ner honom och gå in eller hur man säger i lungorna för att se om grisen är där...men Jag känner att läggas in inte behövs utan vi åker in om det blir värre. Så nu ligger han mellan oss med en gris förhoppningsvis inte i lugorna utan i magen och snusar så gott. Men dagen har iaf varit på riktigt händelserik för oss alla så nu hoppas jag på att kunna sova gott.