Nu har vi skickat Alfred till Kramfors med laget. Lämnat småfolket hos mormorn och har en tonåring borta och en hemma. Behöver jag säga-Lite att göra. Jag har återhämtat mig efter dagens panikattack och känner mig helt återställt, men är samtidigt på min vakt. Lyssnar till varje varningstecken och ev. signaler. Men nu är vi båda hemma så det känns tryggt. Vi ska inatt sova med bara två tonåringar i hushållet-galet. Galet att få åka ett dygn och bara tänka på sig själv, galet men skönt och välbehövligt.

Mina nya hjälpögon har anlänt. Dom svarta är mina läsisar, och dom rödbruna mina allt i allo ögon.
Förövrigt tränar vi lucia sånger...Sankta Lovisa...som Nea sjunger.

Idag har vi gått i pyjamas mera än halva dagen. Idag har vi ätit frukost och lunch när magarna har sagt till. Idag har vi inte tittat så mycket på klockan. Idag har vi eldat och har en skön värme i huset. Idag har vi ätit limpa, oboy och bullar till mellis.

Idag har jag haft en panikattack till från ingenstans kom den. Kände mig lugn som en filbunke då jag helt plötsligt börjar må jätte, jätte illa...kräk illa...får en sån där otäck yrsel, händerna domnar bort och jag är jätte yr, hamnar i en trötthet och det känns som jag ska somna in på stuberten, svimfärdig och får panik andning...barnen är hemma, jag får ännu mera panik och måste försöka parera. Ringer Anders som är påväg till Tavelsjö...tar mitt förnuft till fånga och tar mig in i sovrummet där det brister och jag ligger och tok gråter ett tag och försöker inte drabbas av mera panik...hör hur barnen stökar i vardagsrummet. Lägger mig sedan i soffan hos barnen och ligger i dvala i en timme. Slumrar och sover lite nu och då. Allting har stannat upp och jag kan sakta, sakta börja på att fortsätta dagen. Klä på barnen och mig själv, packa väskor och bocka av...nu hoppas jag Anders kan komma hem och hjälpa mig att få iväg Alfred så jag får göra iordning småfolket och vi ska lämna över till mormor. Men jag smyger fram, är livrädd att hamna i panik. Det är en sån otrevlig upplevelse. Trevlig Helg!