Sjuk. Nu är mammamaria sjuk- ni fattar...det är inte bja. Riktigt illa då hon tar till en kur som denna.

Jag tänkte försöka att skrämma bort bacill-spökena från halsen med denna förskräckliga spökdryck...huvva, det bet inte på som spökena inte. Jag får fortsätta med mitt honungste, bästa kuren mot hals-spöken.
Annars blev det en inställd match. Ett till besök till Kronans Droghandel. Köpt en till present till Alfred som fyller år på lördag. Handlat mat för ett par tre dagar. Vilat däremellan. Olivia gör egna chips. Rallybilen är trasig, så nu måste pappaanders åka motorcykel till jobbet-stackars honom. Jo, vid närmare eftertanke har det varit fullrulle, trots sjuk morsa. Hon tar aldrig ledigt. Kan aldrig sjukanmäla sig-men det är väl det som är tjusningen med att vara mamma.

Den årliga Ersmarksdagen har gått av stapeln idag. Och ingen uppgift har vi haft-ingen. Bara två matcher att hålla reda på. Alfred har spelat dom. En förlust och en vinst. Helt okej...Jag har dragit på mig en förkylning och tycker synd om mig själv. Så jag har hållit mig hemma, gjorde bara ett snabbt besök på Kronans Droghandel och uppdaterade medicinskåpet. Sen hem och tok dricka te med honung. Har torkat små näsor också...

Nu hänger vi i tv soffan med en stor kopp te. En stor sover borta, en stor är på disco och en stor är på Donken och dricker frappe med en kompis och handlar halstabletter åt mig på coop. Tre kamrater ligger i soffan med mig. Riktigt mys.

Nu har jag skjutast runt 5 av mina 6 barn till deras arbetsplatser...Jag glömde bara 1 så vi fick vända om (alltså i bilen inte hemma), med det är bra tycker jag med tanke på mitt närminne. Jag har för mkt i huvudet helt enkelt...det svämmar över. Jag mår inte bra. Har för mycket jobbigt att tänka på, det gör mig sjukt trött. Barnen frågade mig i bilen om jag var påväg ner i en dal. Ja, det kanske jag är, jag känner mig otillräcklig och har för mycket jag vill få klarhet i...det gnager i mig och smärtar oerhört. Kan inte skriva mera om det just nu. Behöver helg-helgen är fullbokad! 

Men jag kan också berätta att jag har en rolig händelse att se framemot nästa år-mera om det senare. 

Min hjärna har lagt av så det är lika bra att göra något annat nu, äta frukost tex.

Idag har jag för första gången på länge inget speciellt inbokat...jag sitter med benen uppe i soffan och bara är...har förvisso en hög med ren tvätt som ska vikas och sorteras och en maskin som ska hängas...kanske jag tar en promenad, kanske inte...kanske jag sätter på  en film på netflix, kanske inte...

Jag har huvudet fullt med tankar, har ett till beslut att ta ganska OMG vilket gör mig otroligt stressad. Jag vill inte besluta fel och få ångra mig...Jag kan på utsidan ses som samlad och trygg, men på insidan är det kaos just nu...insidan av kroppen och insidan av huvudet...jag drömmer konstiga drömmar, vaknar och är liksom kvar i drömmen, sover konstigt på ett sätt. Jag är samtidigt glad att bollen är i rullning gällande vårat barn som behöver hjälp, men också väldigt slut redan nu...alla dessa möten med olika personer, få logistiken att gå runt med övriga i familjen, samtidigt som vi båda föräldrar behöver och bör vara med på möterna tillsammans så gott det går. Vi kanske måste, eller vi måste strida för att få hjälp så fort som möjligt, att vänta 11-12månader känns ohållbart...det är inte rätt mot någon. Men jag förstår absolut väntetiden och alla måste gå samma väg, än fast det suger, egentligen vill jag ge upp redan nu innan vi har börjat, för jag förstår hur mycket tid och kraft och energi det kommer att ta men tar mitt förnuft till fånga, går på sparad energi och kör på...

Tankarna gnager och gnager, vad har jag gjort/skrivit som är så upprörande och som inte går att prata/fråga mig om. Jag är en öppen, ärlig person som har mina tankar, skrift och ord som mitt starkaste vapen. Det står jag för, jag tycker och tänker mycket och har många åsikter som jag står för och framför om det är nödvändigt. Jag förstår och respekterar allas åsikter och personligheter, jag har ju för tusan sex olika personligheter plus min man att ta hänsyn till här hemma. Jag förstår också att min blogg som är öppen för alla kan uppröra och stöta andra personer med min öppenhet och ärlighet och det respekterar jag. Men då förväntar jag mig att personer som ev. läser min blogg också läser den med vida ögon och respekterar mig och min familj. Nu bara spekulerar jag men det jag fick höra igår var att en Skolpersonal ringer till mig främst i ett annat syfte men avslutar med att berätta att personer har tagit kontakt med lärare angående min blogg och tyckt och tänkt, vad vet jag inte...men jag fick känslan av att dom tyckte jag var för öppen och hängde ut det ev. barnet som går på skolan. Och jag fick även känslan av att det föräldrarna hade framfört var också att deras barn kommit åt bloggen och läser. Men som sagt, jag bara spekulerar, dom har ju tysnadsplikt lärarna och annan personal så jag vet ju inte med säkerhet, jag bara antar. Jag vet inte ens om föräldrarna själva läser eller har läst bloggen. 

MEN för mig är det oerhört konstigt att vända sig till andra vuxna och prata om mitt liv och ha åsikter utan att sen våga eller vilja ta kontakt med mig. Det om någonting är ju vrickat för det ev. barnet att vuxna på dennes skola pratar om dennes familj...Men jag respekterar allas åsikter men skulle ändå bli mycket glad om ni läser detta att höra av er. Jag är som sagt inte farlig någonstans. Jag är 155cm lång och jätte svag   

Annars  vill jag tacka för all positiv feedback som jag har fått och har tänkt fortsätta blogga då det får mig att må bra, och förhoppningsvis kan jag hjälpa andra där ute att känna samhörighet, kunna våga sätta ord på sina känslor, tankar och funderingar. Livet är inte en dans på rosor eller glassa runt på en räkmacka. Livet har motgångar. Endel är öppen med det, andra inte men vi är fan alla lika mycket människor och ingen har rätt att döma. Jag må vara öppen och tyckas stark, men jag är oerhört rädd för att misslyckas och tänker och funderar mycket. Jag ältar saker, jag ältar saker på dagen och jag ältar saker på natten...att sätta ord på allting jag ältar får mig att må bra för stunden, tills jag har något nytt att älta...

Nu till något annat : Vi har äntligen startat upp en ny utredning, jag har ju hintat lite om ett sidoprojekt som vi har jobbat med under en längre tid som gett oss mycket gråt men även också skratt...det har och kommer att ta mycket tid. Vi har inlett en utredning om det ev. är så att något av våra underbara barn som har någon typ av diagnos. Och till alla oroliga så har jag tydligt frågat om det är OKEJ att jag bloggar om det då det är ett bra sätt för mig att ventilera. Och jag har fått klartecken. Jag får gärna ange namn men det tänker jag inte göra, det är oväsentligt. Men vi och den här underbara ungen drabbas med impulsivitet, koncenrationssvårigheter, aggresivitet osv...så vi är alla i stort behov av att rätt diagos ställs och den här fina ungen får all hjälp som denne är berättigad till. Tyvärr är det upp till 12mån väntetid på BUP men vi har börjat nysta med kurator och skolpsykolg. Tester ska göras och genomgås så jag känner mig proppfull...men jag måste för mina barn vara stark och orka så att alla får det dom behöver. Ingen ska behöva gå omkring och må dåligt. 

Jag önskar komma i kontakt med föräldrar som känner igen sig i det här och få lite feedback. Hör gärna av er!

Tack för att ni läser  

Jag fick ett samtal från en kvinna jag känner fullständigt förtroende för...och hon berättde för mig att hon fått vetskapen om att oroliga peroner eller kritiska personer kanske jag ska skriva hört av sig angående min blogg. Jag vill därför förtydliga mitt syfte med att driva min blogg. Bloggen är min dagbok, den har blivit officiell då den är öppen för alla. Men jag tvingar absolut ingen att läsa, det är fullständigt frivilligt. Mitt syfte är inte att skada någon eller hänga ut någon annat än mig själv. Jag skriver om mitt liv som mamma till 6 barn vilket är ett stort projekt och antagande och att samtidigt leva med diagnosen bipolär sjukdom. Jag mår bra och jag mår dåligt. Jag mår piss och jag mår toppen. Som alla andra. Men med snabbare svängningar och djupare dalar och högre toppar och måste medicinera för att få hjälp på traven. Jag skriver i alla samtliga sinneslägen. Det är min absoluta bästa terapi...endel tränar, endel virkar...jag skriver och mår bra av det. Alla förtjänar ett bra välmående och har olika sätt att nå dit. Jag hoppas och tror inte att mina barn och min familj tar skada, ingen har då sagt något...jag frågar iaf alltid dom stora om jag får lägga ut bilder, och visst jag kan hålla med om att varför exponera sina barn så. Jag är stolt över min familj och mina barn, och tycker det är trevligt att berätta i bilder. Jag ventilerar, funderar och spyr...skrattar och gråter...älskar och hatar...precis som alla andra-fast jag skriver ner allting i ord, för min egen skull...Jag blir lite ledsen när folk "pratar" utan att höra av sig till mig. Jag vet inte, jag kanske ska lägga ner och lösenordsskydda så bloggen verkligen blir anonym, men det är ju inte jag, jag vill berätta, dela med mig. Men jag vill inte göra folk upprörda heller. Det är verkligen inte mitt syfte. Vad tycker ni? Ni får bestämma. Men om jag inte ska kunna skriva och dela med mig av mitt harmlösa liv, ska vi då förbjuda barnen och ungdomarna att se dom här skandalsåporna, där dom super, röker och har sex till höger och vänster med allt och alla. Förbjuda dom att ha instagram, ask, fb, mystory,kik och allt vad det heter för att skydda dom från verkligheten. Jag är inte farlig. Funderar du över något mejla gärna mig på

maria.qnilsson@gmail.com

eller lämna en anonym kommentar så ska jag försöka svara så gott jag kan...

Har hälsat på min allra finaste syster idag...

det var så längesedan. Hoppas du mår bra och har det bra. Det är så längesedan nu som du lämnade oss men saknaden är lika stor. Det var så mycket vi inte hann säga till varandra och så mycket vi inte hann uppleva tillsammans. När ska vi ta igen all den tiden. Finns det ett liv efter detta, kommer vi att få träffas igen? Jag kanske är dum, men jag tror på det. Så småningom, kommer vi att känna igen varandra, du var ju bara 12 år då du lämnade oss, är du dig lik- min allra finaste syster.

Hej måndag. Har lämnat alla barnen där dom ska vara och har väl egentligen inga måsten idag.  Eller super många måsten. Det regnar omvarannat ute och är trist.

Jag har sovit bra i helgen, men igår kom ett bakslag och jag blir så där dunder pigg...jag vet inte, men det är så tydligt i min kropp då det blir okontrollerbart åt det ena än det andra hållet. Super pigg eller dö trött...jag var så nära att stoppa i mig en insomningstablett, men då dom är vanebildande är jag rädd att ta dom. Men det lockar, varje kväll. En tablett och du får sova helt ostört. Utan att vakna och drömma konstigheter. Får se hur veckan går...det är så mycket som händer som finns i huvudet som jag måste tänka på och lösa, fast helst inte på natten då. 

Jag borde ta tag i sommar-kilorna som ska bort, jag sätter in en stöt något händer och jag orkar inte...Jag ogillar allt vad träning är, alla dieter och tips om hur du snabbt ska tappa dina sommar kilon...jag får sådan ångest. Jag ogillar gym, jag gillar bara inte det just nu. Jag promenerar ibland för att rensa mina tankar det är allt...Jag har köpt lite nya kläder sånna här lite pösigare kläder för att försöka dölja mina sommar-kilon eller kärleks handtag, Anders gillar mina kärleks handtag och det är då väl för väl, men jag ogillar dom måste bara komma på ett sunt och bra sätt som passar mig att bli av med dom...eller lära mig att gilla mig som jag är, jag är kluven hur jag ska hantera det. Återkommer då jag har ett svar.

Jag borde röja på tusen olika ställen i huset, men det känns bara så drygt. Var ska jag börja...

Jag borde planera och förbereda veckans middagsmat för att undvika onödig stress och spara tid med ungarna då dom kommer hem.

Jag borde gå igenom ungarnas höst och vinterkläder och se vad som finns och inte finns. Vad kan vi återanvända, vad måste vi slänga, vad måste vi köpa nytt. Men jag orkar inte...jag orkar då det är för sent och kläderna är slut. Skyll dig själv latmask...nu ska jag dricka kaffe och fundera ut vad jag orkar idag...