Tack snälla för alla fina kommentarer och alla kramar. Det värmer och gör det lättare att ha fått komma ut ur garderoben så att säga. Jag tycker det är så skönt att få ut sina känslor och farhågor ur kroppen. Jag var i går inne i ett lyckorus av högregraden och det var en enda lång fest. Jag har väl idag tonat ner mig en aningen och ligger mera på en jämn nivå. Men mitt i mitt lyckorus slog jag slag i saken och gjorde en inköp jag velat göra...

en ny iphone 5s...ja, lite av ett impulsköp men jag frågade pappa och fick klartecken med vissa frågetecken. Men vi vet båda två att oavsett vad han hade sagt så hade det inte gått att stoppa mig. Men vi drog ju nytta av det delar av familjen. Elsa fick ärva min samsung, och Alfred fick ärva hennes samsung så vi kan ju säga att vi är väldigt miljömedvetna och ärver av varandra och bara en köper nytt  

Nu ska jag kasta mig iväg på försäkringskassan och på ett rehabiliteringsmöte med min chefs chef som jag aldrig har träffat, men det blir nog bra. Sen är det hockeycup hela helgen så Anders ska jobba från kl 12.00 i dag tills på söndag och jag får jobba hemma med mina fina. I morgon ska vi visst ha 20 års kalas, Justin Bieber fyller år. Det ska bakas tårta och äta tre rätters. Trevlig Helg!

Det finns fysiska sjukdommar som syns utanpå en människa och det finns psykiska sjukdommar som bara finns i själen, psyket. Jag har diagnosen BIPOLÄR sjukdom och har haft den diagnosen sen ca 9 år tillbaka. Men har kunnat hålla den i schakt mera eller mindre. Tills den på riktigt bröt ut igen under hösten 2013...det har varit pågång dom senaste 2 åren. Att man är bipolär betyder att nånting går snett i hjärnan och man får så kallade toppar/eufori och dalar/depresioner som svänger väldigt häftigt och oväntat. Det är ingens fel och är inte farligt på så sätt att man är farlig på nått sätt mera än mot sig själv isf. Det är en vanlig sjukdom som man kan säga drabbar 1 i varje klass. Den är medfödd och bryter vanligtvis ut i tidiga tonåren eller kring 30 års ålder. För mig det senare. 29 år var jag. Innan vi förstod vad det var var det en ett H-vete rent ut sagt, vilket det kan kännas än i dag.  Varför det bröt ut igen så att säga efter så pass lång tid kan vara all stress jag utsattes för. Sjukdomen utlöses oftas vid stress. Mycket på jobbet och mycket hemma. Jag kunde tillslut inte sortera mina tankar och låg vaken nätter i sträck. Men nu tar jag 2 olika sortes medicin och går på samtalsterapi. Är sjukskriven tom semestern för att verkligen bki frisk och få  mitt liv tillbaka. Kunna lära mig att se signalerna innan jag hamnar i depression och kanske kunna mildra/stoppa dom. Barnen har varit utanför framtills för ett tag sedan men vi har även där tagit bladet ur munnen och berättat, vilket var en stor lättnad. Vi har mera förståelse för varandra och dom vet vad jag stoppar i mig för medicin och vilka möten jag går på. Dom har tom fått föjla med en gång och se vad jag gör. Det har varit en otrolig berg och dalbanan dom senatse åren men jag är positiv och vet att det kommer att bli stablit. Om man ska förklara mina olika sinneslägen och försöka förstå mitt välmående och dom hastiga vändningarna kan jag förklara det som att i tisdags mådde jag apa, ville bara försvinna under jorden och det kändes som att jag aldrig kommer att bli glad i gen. I dag däremot är jag glad , hög av endorfiner och känner mig odödlig. Så häftigt svänger det. När jag är i depressioner känns det som att jag håller på att drunkna i sirap och när jag har mina toppar känns det som att jag är berusad av livet.

Varför jag har valt att berätta är att jag har accepterat min och familjens situation (men då tog det 9 år) och känner att det är inget man ska skämmas över. Berätta om det, det kanske finns flera som jag känner men inte heller talar om det. Bipolär är så pass vanlig. Ni kanske tycker jag lämnar ut mig och min familj men för mig är det en otrolig lättnat att kunna prata och skriva om. Det hjälper mig mycket i min rehabilitering.  

Ja, nu börjar jag sakta men säkert vakna upp från de döda...har varit på havsbotten senaste tiden men börjar på att flyta upp igen. Vi vet ju nu att jag hamnar i det tillståndet ibland, det är ett jätte jobbigt tillstånd för oss alla i familjen men vi börjar på att lära oss att leva med det. I går var kanske vändpunkten på svackan eller dalen, kalla det vad ni vill, men då tänkte jag vila en stund på morgonen efter att jag skickat småbarnen till förskolan...Jag somnade ca 10.00 och sov till halv två på eftermiddagen!!! Sen vaknade jag mosig som en mosig banan och var helt uttömd på energi och ork. I dag har jag varit på ett möte och fått lära mig att andas rätt och har fått i läxa att prioritera fem minuter varje dag åt mig själv och att bara andas rätt. Det ni, vilken utmaning.  Jag får så lätt panik när jag blir stressad som sätter sig på luftvägarna och jag får sån där sk. panikångest. Men nu börjar det på att lätta upp och jag behöver inte ta sats för att andas. Fick även många fina tankeställare att fundera på...

Efter detta möte kände jag mig så nöjd och lite busig så jag tänkte jag skulle belöna mig själv med lite lyx...

jag belönade mig själv med en ny sminkväska då den andra gått sönder, som jag även fyllde upp med lite nytt fräsch smink...sen har jag länge velat köpa mig en ny plånbok, nu behöver jag inte fundera på det längre...det blev dagens lyx och belöning. Annars har jag fått ögonbrynen fixade och håret kammat då och då...vem behöver gå på salong då man har tonårsdöttrar  

Fredag och Anders har fått vabba i dag, då jag har haft inbokade möten och barnen inte är dagis-klara riktigt ännu...men till veckan hoppas jag dom ska vara på benen och friska som små mörtar sätta skräck på förskolan, dom hostar då inte så dom kräks numera. 

Jag har bla varit på ett möte på barn och ungdomskliniken och träffat en barn- och allergiläkare som var expert såklart på barn och allergier. Nu har vi en hel rad mediciner som kommer att följa Minna i livet. Aerius (antihistamin), betapred och Epipen Jr (en allregispruta/eller penna) främst mot jordnötsallergin men även om något av dom andra födoämnerna hon är allergisk mot ger en allvarligare allergi chock...vi ska få en kallelse och genomgång av hur detta fungerar och föra vidare till andra vuxna som berörs i hennes liv. Men förhoppningsvis kommer dom aldrig till användning. Trots att pennorna kostar 1000kr st är det inget jag frivilligt kommer att vilja pröva. Tur vi har högkostnadsskydd och har halva priset på mediciner så vi får 2 för 1 så att säga. Nu väntas kycklingfile och bakpotatis och potatisgratäng för endel och fredagsmys i massor. I morgon har vi inga måsten utan laddar inför söndag då vi har allting samlat på en och samma dag  Trevlig helg  

Dagen har förlöpt med snor och hostor i omgångar. Någon hostar upp i soffan, mindre trevligt och någon nyser ut hela hjärnan på matbordet också det mindre trevligt. Härom dagen när jag vaknade i ett mörkt sovrum nös någon strax ovanför mig rakt in i min näsa, ytterst, ytterst otrevligt kan jag lova...Inte undra på att man snorar som bara den själv, och har ett huvud som dunkar i kapp med hjärtat.

Håll i er, tidernas makalösa inköp köptes i dag...pappan har en tid behövt sånna där läsglasögon...ni vet han är ju 40+, själv är jag ju bara 40-   

men jag var ju tvungen att stöd-köpa så att säga, han ska inte behöva känna sig utanför...åldringarna...Nilsson!

Hittade även tidernars coolaste bild på den coolaste simmerskan i världen...eller vad tycker ni...

redo för en simtur  

Livet hos familjen kan sammanfattas med ett ord...sjuk-hus  Idag har jag fyra av sex barn hemma och samtliga fyra har feber, hosta, snor till förbannelse och knivar i halsen. Härliga vabruari, en månad jag lätt skulle kunna hoppa över i ett nafs och gå raskt in på mars och våren. När man är hemma så här och kompisarna man har går i slow motion och man själv inte ligger på topp så blire endel surfande för min del och filmtittande för kidzens del...läser endel bloggar som jag hamnar på och inser hur oglamoröst men ack så underbart liv jag lever. Inser att mitt liv inte består av smink, kläder, inredning och utseendefixering. Utan det består av snor, skrik, bajs och galenskaper. Kan kanske känna lite avundsjuka ibland men mest känner jag lättnat. Min vardag när den är som bäst. Någon har fått vaxproppar i öronen och är mera eller mindre döv. Någon har börjat kissa på sig på nätterna. Någon förbrukar 40 blöjor om dagen. Någon är så mörkrädd så jag tror han är rädd för sig själv. Listan kan göras lång...

Anders var nog lite extra glad i morse att han är född till man/kille. Han försov sig nämligen. Jag vaknade kl 06.36 (han börjar kl 07.00) och ser till min förfäran att han är kvar i sängen. Väcker honom 06.36 och 06.40 står han redo för jobb, fattar ni fyra minuter tog det...vem utmanar  Inte då jag, jag lägger mig genast...

Halva styrkan är sjuka och  andra halvan är friska (än så länge iaf). Alla ni som har sett Emil i Lönneberga (vilket vi ser på ca fyra miljoner gånger/dag) kanske kan den här scenen, då Lina kommer in i köket och säger

:- Hönsa är i allfall döa,tuppen är full, griseknoen är också full...och Emil, vad beträffande Emil så är han också full! FULL!!! ropar alla i kör. Man kan likna det lite med hemma hos oss just nu fast här låter det så här

:- Minna är sjuk, Nea blir bara sjukare och sjukare, Arvid är i gränslandet, och vad beträffande Alfred så är han också sjuk-höstblåsor som ska vara en småbarnssjuka har han gått och fått...arma killen, 10år...tonåringarna är friska, pappa är frisk och mamman är, ja mamman är väl egentligen sjuk men en mamma kan aldrig riktigt bli sjuk så vi säger väl att hon är frisk. Så det jag försöker säga är att dom sjuka kidzen är hönsen, inte döa men lamslagna och jag får vara tuppen, dvs full...lite små lullig men står på benen så att säga. Snart slår sjukan till på far i huset och då är det dax att nyktra till  för en sjuk pappa är inte att leka med  

Trots det har vi fått fira OS GULD med dessa goda

Lördag och vi har haft en helt vanlig lördag...med hockeymatch och innebandymatch i sedvanlig ordning...men då vi är stora delar av familjen mera eller mindre förkylda så fick farfars rycka ut som vikarie. Själv fick jag vara hemma med heta ungar. Minna har haft 40grader i natt och har gått på halv fart i dag kan man säga. Även Nea har gått i slow motion (lite skönt) om jag ska vara ärlig  Och för den uppmärksamme så har bloggdesignen ändrats, tackvare min dataassistent, Olivia...

Pappa opererar, stackars Pingu har tappat rösten och måste lödas ihop...vad han gör mellan benen på pingvinen förtäljer inte historien. Vi vet bara nu att är han så gammal så läsglasögonen åker på då det ska till att pillas  Läckrare pingvin lagare får man leta efter  Trevlig lördag på er!