Har varit på min första hocketmatch sen han började spela...ja, jag vet...fy skämmes på dig. Men nån måste ju hålla markservicen hemma. Men i kväll lämnade jag som sagt min plikt och följde med på hockey och såg min målvakt göra en fantastisk insats. Hans halvlek som han stod höll han nollan och tog pucken som en fis i rymden med plocken hur lätt som en plätt. Lite stolt blir man ju. Så nu är jag inbiten hockeymorsa  det tog mig bara fyra år att inse det. Nu är det nattamackor, te och chips i en salig blandning.

Torsdag och vi närmar oss helgen väldigt, väldigt fort. Och i morgon ser det ut att bli fredagsmys på dragonhallen, då Alfred har en kvällsmatch. Eller så stannar jag hemma som vanligt och passar dom små och startar upp fredgsmyset så att säga. Annars har vi bara haft

pic-nic med fiskpinnar och makaroner, extra gott på det viset.

Lekt Emil i Löndäberja, ala Neas regler. Rollsättningen är den som följer:- Nea är Emil, Arvid är pappa Anton, jag får vara mamma Alma, Lina eller ibland Alfred och lilla Minna får vara griseknoen. Hon är så nöjd så, går omkring på alla fyra och gör som hon blir tillsagt. Jag, ja ligger mest i soffan och får vara sjuk. Passar mig mycket bra. Ibland får jag passa grisen. Den här rollsättningen är ytterst vanlig, då vi leker mamma, pappa barn så gäller samma roller, fast då får Minna vara katt...och jag mormor. Och passar ju mig också ganska bra, för jag är en lat pensionär som får passa och klappa katten ibland. 

God eftermiddag på er. Jag måste bara knyta ihop säcken sen mitt inlägg igår. Det blev ju lite av en kommentarsstorm på facebook, vilket är bara bra att få ventilera sånna saker. Vi har ju alla åsikter och det är väl bara bra att debattera det som drabbar alla. Jag vill bara förtydliga att jag inte menade att man ska ha 1,2 eller 3 friska barn hemma i onödan så att säga.  Är dom friska så är dom friska kort och gott.  Att ha friska barn hemma för att undvika epidemier är inte det jag menar och säger är lösningen. Kanske det jag menar är att ge barnen möjligheten/tiden till att bli riktigt friska. Jag har just nu valt att ha mina hemma så länge jag har möjligheten och orken under den här epidemiperioden för jag vill verkligen inte riskera att bli smittad. Och visst jag vet att man kan bli smittat på affären , bussen hos andra kompisar osv...så vill jag absolut inte riskera baciller får jag väl låsa in dom i garaget. Men det jag kan styra över det försöker jag styra över.  Man kan ju debattera hur mycket som helst då det gäller ens ungar. Vilken har rätt och vilken har fel. Finns det rätt och fel??? Jag läste på en blogg för ett tag sedan om en "kändismamma" som gått i taket för att personalen på barnens förskola hade slarvat bort hennes ena barns omärkta handskar.  Hon menar på att när hon lämnar över barnen på förskolan är det personalen som ansvarar för barnens kläder, (det kan jag köpa) även det omärkta (det köper jag inte, det finns inte en chans för personalen att hålla ordning och veta vems som är vems på 20-25 barns kläder)! Vad tycker vi om det   . 

Har återigen avslutat en måltid. För mig är det viktigt att vi så gott som det går och så ofta det går sitter ner och äter tllsammans. Då det så ofta är nån som är på träning, men idag hade jag dom alla samlade. Samt en kompis, värt att fota...

Det bjöds på hemmarullade köttbullar, pasta och potatis, brunsås och Olivia hade gjort en underbar tzatziki som pimpade till hela måltiden. Ja, jag blev lite inspirerad av familjen annorlunda. Kan dom så kan väl familjen lagom också rulla egna köttbullar.  Och gott blev det. Är jag månne tillbaka till mitt stora matintresse  vore ju toppen.

Nu går vi ju in med stora steg i så kallade vabbruari. Jag hade mina små hemma hela förra veckan då en av dom låg på febergräns hela veckan. Nu hör jag att det går höstblåsor på förskolan, ja det tar ju aldrig slut. Vädjar att man håller sina barn hemma då det går typ av epidemier som smittar som tusan och håller även syskon hemma, Då man oftast har barn på olika avdelningar för att minska och kanske få bort smittorisken. Jag må vara en riktig gnällkärring nu, men jag håller mina barn hemma för att inte riskera att bli smittat, och ja, jag vet det är mitt val. Jag respekterar allas olika val. Men välj smart, för din egen och andras skull. Det lönar sig i slutändan.

Har en underbar lördag. En ska sova hos farfar. En är på UG (ungdomsgård) för den som inte är bekant med tonåringar och en sover, två är på godväg att sova och den siste, ja hon sitter och pincettar bort gråa hårstrån från min skalle. Japp, ni läste rätt. Ett billigt och miljövänligt alternativ till skönhet. Det var hon som erbjöd sig, hon tycker jag är äcklig med gråahårstrån. Men jag sörjer inte särkilt mycket, vill hon pincetta bort dom gråa,så varsågod. Åh, det ser ut som hundhår, får jag höra. Och liknelser med en hund vill jag ju inte höra. Nä, jag är ju en människo-mamma. Annars lämnade vi bort dom små i dag och drog ner på stan med bara 15 åringen. Hade glömt bort hur det är att gå på stan med så stora kompisar. Ingen vagn, ingen som måste kissa, bajsa eller somnar med huvudet ner och fötterna upp ungefär. Jag gjorde ett lyckoköp, ni kommer att skratta men jag köpte nya skärbrädor till mitt kök. Lycka är nya skärbrädor. Handlade middag på dyr Gourmet...men är man på stan så är man. Nu lever jag på det ett bra tag.

Helgen är här och nästan inga måsten, galet konstigt men galet skönt. Har haft ett sjukt barn hemma hela veckan, legat på febergräns upp mot 38grader varje dag...riktigt drygt. Dom andra små har fått vårda sjuk lillebror. Vilket kändes som ett klokt beslut då jag fått höra att det går höstblåsor på förskolan och kan man ha dom hemma då det går epidemier är ju det en riktig förmån. Trots att det varit en riktigt seg och intetsägande vecka. Snabba enkla måltider, tom pizzerian har fått baka 2 familjepizzor i veckan åt familjen lagom. Usch! Ska bättra mig genast. Men då jag knappt orkar lyfta gaffeln för att äta finns det ingen annan utväg.  I går var en helvetes dag, låg helt utslagen i soffan och barnen pratade med mig och ni vet, man hör liksom i drömmen att nån pratar och pratar men man får inte upp ögonen och orkar svara. Jag vaknade flera gånger med ett ryck och dom försökte få min uppmärsamhet. På kvällen fick jag lite ångest, vad hemskt, dom pratar och försöker få kontakt men mamma bara blundar. Ska aldrig utsätta dom för det igen. Tur dom är tre och har varandra. Men i dag då jag vaknade var all den där segheten och intetsägandet borta. Var munter värre och nynnade på för mig själv och barnen. Ska passa på att njuta innan den där segheten, menlösheten återkommer och jag ligger under en filt och snarkar. 

Jag har varit på infomöte till förskoleklass för Arvid. Konstigt, än fast tre barn redan har passerat där känner jag mig som en första-gångs-förskoleklassare-förälder. Nervös och orolig, ska jag lämna min lille pojk på den där stora skolan. Nåväl, det är ju inte dax ännu...vi har ju en vinter och en sommar kvar först. Han hinner väl växa på sig och hinna lära sig att cykla  får vi hoppas. 

Ser på reklamen att familjen annorlunda börjar på måndag. Nåt vi brukar tycka om att titta på. Än fast vi inte riktigt kan kvala in i det begreppet. Det finns familjen vanlig. Mamma, pappa och två-tre barn. Det finns familjen annorlunda. Mamma, pappa och åtta-tolv barn. Sen finns det familjen lagom. Mamma, pappa och sex barn. Där vi passar in, antar jag...varken more or less utan bara lagom. Men det vi har gemensamt alla, är kärlek, glädje,tårar och sorg. Allting i en enda röra, omvartannat, upp och ner. Jag både skrattar och gråter av glädje då jag tittar på familjen annorlunda, för att jag känner igen mig så mycket i deras vardag. 

Jag blir förövrigt lite less på mig själv då jag inte tar för mig nånting, sitter mest i soffan med ungar runt omkring mig. Jag vill ut och gå, jag vill laga mat och baka men orkar liksom inte. Bullar som jag bakade på en kafferast förut, har jag fortfarande inte fått degen satt. Väl genomtänkta middagar med nyttigheter finns liksom inte heller. Det är färdiga fiskpinnar och ris typ. Fiskpinnar som var tabu i min frys tidigare. Jag har blivit tillsagd att göra sånt som jag tycker om...just nu tycker jag om att ligga i soffan, än fast jag inte hade tänkt att mitt liv skulle se ut så. Men jag tinar väl upp jag också och får tillbaka mina intressen. 

Då var vi igång. Veckans första dag är snart avklarad och nu faller vi dit en efter en. Jag fick nån typ av magsjuka igår som jag fick ut, sen frisk som en mört och åt både chips och godis till söndags filmen. Hade hoppats på lite mera avhållssamhet, men icket...ut med skiten sen bara att trycka i sig ny  . Arvid vaknade med magkniv som han säger och har legat under en filt hela dagen, men som nu har vandrat uppåt och han har fått feber. Små brudarna röjer på och har skitit i helgen omvartannat, så nu badar jag upp dom tillsammans så dom verkligen blandar om sina baciller  . Jag har precis som på jobbet vi terminens börjar bytt om lite på sitt platser runt matbordet. Någon har fått bytt upp sig stolväg och några har fått rotera runt. Jag hade alla små runt kring mig och jag kände att det var dax även för mig att få gå vidare. Anders fick dra nitlotten, nu har han 3 åringen vid sin sida och jag tror minsann han blev gråhårig under dagen måltid. Nu funderar vi allvarligt på att dela in familjen i olika matlag, där vi sätter bråkstakarna för sig och dom som sköter sig för sig...det är lite stressande att ha sin bordskamrat ståendes i fönstret eller liggandes över bordet eller bäst av allt är när bordskamraten kammar en med sina bestick och lägger tuggad mat på din tallrik...nå lever vi i ett stressat samhälle, men tugga maten själv det vill jag då allt  .

Annars fick vi ställa in ett viktigt möte idag men då fick jag chansen att lämna boet och fynda lite...

Måste bara avsluta med:

Vi upptäckte igår att vi hade en tjuv i huset.

Alfred hade blivit bestulen på sina mynt,  särskilt guldpengarna, sedlarna var tjuven minsann inte intresserad av. Vi misstänkte snabbt tjuven och Anders frågade:- Nea, har du tagit Alfreds pengar?

Nea:- Nähä, det har jag inte...

Anders ändrade då taktik och sa:- Få se nu, hur många guldpengar var det, tre eller fyra.

Nea:- FYRA!!!

Sådärja, tagen på bar gärning, gör det lite smidigare nästa gång, tackarrr!