Gott slut önskar vi er på 2013 och ett gott nytt 2014

önskar familjen annorlunda

I dag är det juldagen, den bästa dagen under julhelgen tror jag. Barnen är nöjda och belåtna och den där förväntan, längtan tar inte över dagen och man kan luta sig tillbaka och bara vara. Klappa sig själv om magen och tänka att man har lyckats ännu en jul. Lyckats äta, lyckats göra barnen glada och lyckats genomföra detta på bästa möjliga sätt. Arvid är dock inne på sin fjärde dag med feber och ligger bara i soffan med sina klappar. Vi fick ställa in våran resa söder ut som vi vanligtvis gör på juldagen. Ganska soft. Jag sa till pappaanders att tidigare har har vi levt  ett liv i stress och matat in så mycket som möjligt på så kort tid som möjligt. Nu har vi lagt ribban väldigt lågt och gör bara det vi orkar, knappt det...

då vi inte alla ryms i soffan...alla sätt är bra.

tomten kom...och tomten gick...trevlig julhelg!

I väntan på tomten önskar vi er alla en riktigt

God Jul  

Dagen före och vi har fått in febran i huset. Lillebror har legat hela dagen och värmt upp oss med sin panna. Jag åkte på fm på coop för att göra lite inköp och jag var inte ensam direkt, men det hade jag inte räknat med heller. Men jag hade räknat med lite sunt förnuft på parkeringen. Vissa och nu riktar jag mig åt en viss åldersgrupp i samhället-gubbar,gubbar 60+, (jag är så tacksam att jag aldrig kommer att bli en sån) dom är helt förskräckligt egoistiska när dom är ute och kör bil. Dom äger parkeringen, har fullständigt företräde tycks dom ha och tar inte hänsyn till att det står 2 miljoner andra bilister och väntar på sin tur...Nu hade jag våran "lillbil", eller rallybilen som ungarna säger men hade jag haft bussen då hade jag kört efter STÖRST GÅR FÖRST,och där fick dom, gubbarna...nästa jul tar jag bussen! 

Nu bara gör vi lite och ingenting, slår in dom sista klapparna och jag ska tvätta upp dom som är friska...någon ska sova sista natten med sina älskade tuttar/nappar för i morgon får tomtenissen dom  .

Sen börjar bara den lååånga väntan, väntan efter tomten.

Lycka är...en egen häst...

 en egen Pippi och en egen ryggsäck...

Dan före dan före doppare dan. Sen kommer han eller hon eller kanske hen, den efterlängtade gubben/gumman/det med vitt skägg och röd luva. Nu äre nästan inte lönt att vara snäll längre, det är liksom för sent nu. Alla klapparna ligger redan i säcken. Men annars firade vi en 2åring i går. Våran lilla fis som heter Minna Vilhelmina Nilsson fyllde hela två fingrar. Har dock inga bildbevis då jag inte får över mina kort från kameran till datorn. Mindre bra. Men jag orkar inte jaga upp mig över det. Hon är numera stolt ägare åt en Pippi docka och lilla-gubben, apan hade vi sen tidigare. Och att få en alldelens egen ryggsäck med Pippi på är bara för mycket för att vara sant. Nu är livet komplett för vissa   

Ett litet livstecken...i dag körde jag hockeypojkarna till hockeyn efter att först ha gett dom mellis. Hur mycket oboy kan man dricka egentligen. Jag vet-MYCKET! Så dom var väl sockerfyllda ända ner till skrillerna. Sen fick jag mig ett litet leende på läpparna på vägen ner till stan av att lyssna på deras konversation. Det pratades om gammelfarmor som var ung för sin ålder, om farmors köttbullar som var huuur goda som helst och innehöll bara köttfärs, skolans smakade apa men då kom dom ju från Haga också, och där kan man inte göra köttbullar, och nån morfar som rökte pipa och det kom hur mycket rök som helst utav den. Och alla kändisar dom röker minsann, men Elvis han knarkade...hujedamej...Då vet vi det. Nu är det iaf snart julafton. Och i går hade vi en tomtenisse på besök utanför vårat fönster. Hur coolt som helst, att den lille nissen tittade förbi och kollade så att vi är "snälla" och äter våran mat, borstar våra tänder, är mjuka med våra syskon och inte plockar ner julgranskulor från granen. Det gick bättre för vissa...än andra...men dom har ju några dagar på sig att visa sin braiga sida. Och den där nissen , han ja han kan dyka upp när som helst...så var på eran vakt  

Dagarna går in och ut i varandra. Jag har varit jätte, jätte trött i några dagar och bara inte orkat. Har haft sjuka barn hemma och dom har fått gått i pyjamas, trosa och blöja dagarna igenom. (ja, jag har gett dom mat, färdiga plättar och barnmat på burk). Själv har jag legat på soffan under en filt och väntat på att någon i hushållet ska komma hem. Men i går fick pappaanders ta vård av barn då jag kände att nu får det vara nog. Men vi trotsade ändå min trötthet och tog med oss våra små och begav oss ut i julklappsdjungeln. Vi kom hem med det vi hade bestämt och tog det i våran takt, men då tog det oss hela dagen att genomföra julklappsinköpen också. Nu är det lite komplettering som gäller sen får det allt vara nog. Jag lägger ribban lågt i år. Lämnar över julmats bestyren åt mor, tänker inte lyfta många fingrar. Möjligtvis då jag äter...I kväll äter vi knäck tills det står ut genom öronen, i särklass julens godaste och måste...får nog göra en sats till i morgon.

Vi har i dag förövrigt fått veta att då Nea blundar då har hennes batterier i ögonen tagit slut. Logiskt, mycket logiskt då man stoppar in batterier i ficklampor och dyl för att få det att fungera. Så nu vet ni, råkar ni somna är det dax att byta batterier i era ögon. Och jag har hört nånstans att barn sover inte-dom ligger bara på laddning...så se till att skaffa uppladdningsbara batterier...det blir billigare så...Trevlig lördag  

Idag har jag satt mitt psyke på prov, verkligen. Barnen har fått baka pepparkakor...

för allas skull har vi nu genomfört ett pepparkaksbak och det har gått bra. Mjöl på golv och mjöl på barn men vi har överlevt. Jag har fått träna på att släppa kontrollen och barnen har fått göra det dom tycker är roligt. Och det luktar ljuvligt jul nu