Ett litet livstecken...i dag körde jag hockeypojkarna till hockeyn efter att först ha gett dom mellis. Hur mycket oboy kan man dricka egentligen. Jag vet-MYCKET! Så dom var väl sockerfyllda ända ner till skrillerna. Sen fick jag mig ett litet leende på läpparna på vägen ner till stan av att lyssna på deras konversation. Det pratades om gammelfarmor som var ung för sin ålder, om farmors köttbullar som var huuur goda som helst och innehöll bara köttfärs, skolans smakade apa men då kom dom ju från Haga också, och där kan man inte göra köttbullar, och nån morfar som rökte pipa och det kom hur mycket rök som helst utav den. Och alla kändisar dom röker minsann, men Elvis han knarkade...hujedamej...Då vet vi det. Nu är det iaf snart julafton. Och i går hade vi en tomtenisse på besök utanför vårat fönster. Hur coolt som helst, att den lille nissen tittade förbi och kollade så att vi är "snälla" och äter våran mat, borstar våra tänder, är mjuka med våra syskon och inte plockar ner julgranskulor från granen. Det gick bättre för vissa...än andra...men dom har ju några dagar på sig att visa sin braiga sida. Och den där nissen , han ja han kan dyka upp när som helst...så var på eran vakt