Nu är jag inne i ett stim, ett stim av flödande skrivande. Min ventilationsplats, egna tid och stora intresse för att skriva, min dagbok. Dela med mig av mina roliga och mindre roliga stunder i livet som sex barns morsa. Och hur ett vardagsliv ser ut för en helt vanlig familj, men framför allt skriver jag för min egna skull och min familj.  Och för att jag tycker det är så roligt  .Har skickat ut två med Anders, en sover och vägrar att vakna, en är i Bränberget och två är på övervåningen. Och jag försöker lära mig att sluta tjata och ge dom tid till att ta saker i deras takt. men det tar sån förbannat lång tid då...att komma igång med städning av deras rum kan ta en hel dag! Dom har inte ärvt en gnutta städintresse av mig alls. 

Idag har det varit soft...skjutsade ner Elsa på jobb kl 7.30 för innebandyns räkning. Vet ni hur jobbigt det är att jobba-typ  as jobbigt...

I går var jag med om en smärre skräckupplevlse. Hade varit och hämtat ut min livs viktiga medicin, min överlevnads säkerhetslina, för att hålla mig flytande, sista uttaget också på det recepet och när jag kom hem var påsen BORTA!!! Men ve och fasa. Var tusan var min livlina, tänk om den hamnar i fel händer, blir jag anklagad som drog langare då., hela mitt namn och peersonnummer står ju där..körde 190 tillbaka till coop, och tack och lov nån vänlig själ hade lämnat in både min medicin och mina vantar för den delen i kundtjänst. Jag hade glömt hela påsen och allting i kundvagen-inte att rekomendera. 

Sen när vi var på bolaget för att köpa lite vin säger Arvid högt och ljudligt:- Mamma, jag tycker vi köper ett gott vin! 

Jag vill bara förtydliga att mina barn dricker inte vin, däremot stark-mjölk!  Han ville bara se till att jag inte går och köper ett dåligt vin. Man tackar för omtanken