Det finns fysiska sjukdommar som syns utanpå en människa och det finns psykiska sjukdommar som bara finns i själen, psyket. Jag har diagnosen BIPOLÄR sjukdom och har haft den diagnosen sen ca 9 år tillbaka. Men har kunnat hålla den i schakt mera eller mindre. Tills den på riktigt bröt ut igen under hösten 2013...det har varit pågång dom senaste 2 åren. Att man är bipolär betyder att nånting går snett i hjärnan och man får så kallade toppar/eufori och dalar/depresioner som svänger väldigt häftigt och oväntat. Det är ingens fel och är inte farligt på så sätt att man är farlig på nått sätt mera än mot sig själv isf. Det är en vanlig sjukdom som man kan säga drabbar 1 i varje klass. Den är medfödd och bryter vanligtvis ut i tidiga tonåren eller kring 30 års ålder. För mig det senare. 29 år var jag. Innan vi förstod vad det var var det en ett H-vete rent ut sagt, vilket det kan kännas än i dag.  Varför det bröt ut igen så att säga efter så pass lång tid kan vara all stress jag utsattes för. Sjukdomen utlöses oftas vid stress. Mycket på jobbet och mycket hemma. Jag kunde tillslut inte sortera mina tankar och låg vaken nätter i sträck. Men nu tar jag 2 olika sortes medicin och går på samtalsterapi. Är sjukskriven tom semestern för att verkligen bki frisk och få  mitt liv tillbaka. Kunna lära mig att se signalerna innan jag hamnar i depression och kanske kunna mildra/stoppa dom. Barnen har varit utanför framtills för ett tag sedan men vi har även där tagit bladet ur munnen och berättat, vilket var en stor lättnad. Vi har mera förståelse för varandra och dom vet vad jag stoppar i mig för medicin och vilka möten jag går på. Dom har tom fått föjla med en gång och se vad jag gör. Det har varit en otrolig berg och dalbanan dom senatse åren men jag är positiv och vet att det kommer att bli stablit. Om man ska förklara mina olika sinneslägen och försöka förstå mitt välmående och dom hastiga vändningarna kan jag förklara det som att i tisdags mådde jag apa, ville bara försvinna under jorden och det kändes som att jag aldrig kommer att bli glad i gen. I dag däremot är jag glad , hög av endorfiner och känner mig odödlig. Så häftigt svänger det. När jag är i depressioner känns det som att jag håller på att drunkna i sirap och när jag har mina toppar känns det som att jag är berusad av livet.

Varför jag har valt att berätta är att jag har accepterat min och familjens situation (men då tog det 9 år) och känner att det är inget man ska skämmas över. Berätta om det, det kanske finns flera som jag känner men inte heller talar om det. Bipolär är så pass vanlig. Ni kanske tycker jag lämnar ut mig och min familj men för mig är det en otrolig lättnat att kunna prata och skriva om. Det hjälper mig mycket i min rehabilitering.  

 

anna fj

27 februari 2014 10:03

Kram

maria

27 februari 2014 16:05

Kram

 

Sandra jonsson

27 februari 2014 11:54

Hejja dej Maria. Finns nog många som kämpar med upp och nedgångar som hade behövt vara mer öppna med det. Mer förståelse och mindre spekulationer.... Kram

maria

27 februari 2014 16:05

Tack!

 

Erika

27 februari 2014 12:13

Stor kram till starka du! Jättestarkt att kunna berätta hur du mår och om din diagnos. ♥♥♥

http://litenskrutt.blogg.se

maria

27 februari 2014 16:05

Tack Erica!

 

Anita Johansson

27 februari 2014 15:39

Starkt och bra att du är öppen om det Maria. Jag tror att det är viktigt för att undvika spekulationer och för att öka förståelsen. Jag tror på öppenhet för det som drabbar oss i livet, för det tar bort stämpeln av skam och skuld. Det visar bara att vi är människor allihopa. Är inte in på din sida särskilt ofta men är glad att det råkade bli idag. Skickar en stor och varm kram.

maria

27 februari 2014 16:05

Tack!

 

Josefin

27 februari 2014 22:34

Din "öppenhet" är beundransvärd och modig! Tycker du resonerar helt rätt! Kloka du! :) Kram

maria

28 februari 2014 09:22

Tack Josefin :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Har dragit ut på detta men nu kan jag meddela att efter så många år tillsammans blir det en skilsmässa.  Jag har funderat länge men kommer fram till att det här blir det bästa. Vill starta om på nytt och börja om.  Har faktiskt redan nåt på gång....

Nu är julledigheten över och den enda som har rört på sig mera än till och från bilen är Alfred.  Det känns som evigheter sen som jag låg inne och mådde så dåligt och trodde att jag inte skulle klara av vardagen.  Men nu är vi här Jag har överlev...

Då var det helg igen, den här julen har varit hel knas. Jag var ju borta nästan hela december. Det är för tillfället omänskligt kallt ute och jag har ett gäng killar här en bit utanför min ytterdörr spelar landhockey. Det kan man visst göra i vilken...

Hej 1 januari 2017 det är med blandade känslor jag Välkomnar dig. Det känns både jobbigt och bra. Jobbigt för att jag inte vet vad som väntar mig och bra för att jag har alla chanser att ge det en ny start. Praktisera alla mina strategier vid kommand...

2016 är snart över ett år med mycket glädje men också sorg och jobbigheter. Året började med en inläggning, jag var helt psykiskt utmattat och orkade inte mera, orkade knappt leva med mig själv. Jag firade min 40års dag på sjukhuset och livet var öve...