Godmorgon söndag, när vi vaknade i morse sa jag:-Kan vi göra om den här helgen, jag har ju bara sovit. Somna före barnen i fredags utan Idol och fredagsmys och igår somnade jag och barnen samtidigt efter halva Så mycket bättre och några godisar i panik bara för att det var lördag. Är jag gammal, har jag för mycket att göra och tänka på, är jag bara trött och lat eller alla faktorer på en och samma gång. Ingen aning, men lite tråkig är jag iaf...

På helgerna försöker vi ligga kvar i sängen och njuta av ledigheten och tittar oftast på Dr Phil. Säga vad man vill om den doktorn men lite underhållande är det iaf när man inte riktigt har vaknat och har alla hemma. Idag var det ett ämne som intresserade oss lite extra, en 8 årig pojke med raseriutbrott samt diagnosen ADHD, samt endel andra diagnoser. Men det var den första bokstavskombon som vi fastnade för. I alla fulla fall så sa han ngt som fick mig att piggna till lite extra, det här med ilska och raseriutbrott, vilket vi jobbar med varje dag...

:- Tänk bort ordet ilska och tänk ist orden rädd,frustration och förvirring. Där har ni ledorden i en person/barns hjärna med ADHD. Ett barn (nu skriver jag barn men det gäller vilken person som helst med ADHD) med ADHD har jätte svårt att filtrera/sortera all den info som hen matas med under ett dygn. Det kräver så mycket energi för ett barn att tex bara stiga upp på morgonen och göra alla för oss andra enkla morgonbestyr, som att klä på sig, äta frukost samt ta sin medicin. Tänk dig då att ngn står framför dig och viftar med handen framför ditt ansikte och samtidigt matar dig med en massa info om vad du ska göra och inte får göra. Vad skulle du vilja göra då, jo smälla till den personen i fejset. Du gör det inte, men ett barn med ADHD gör det och får ett sk raseriutbrott som i grund och botten grundar sig i frustration och förvirring. Man måste ju då hjälpa det här barnet till andra strategier i tillvaron att ta till...vilket är jätte, jätte svårt när man hela tiden får fajtas med detta dag ut och dag in. Men jag ska nu försöka tänka på vad Dr Phil sa och försöka sätta mig in i barnets situation. Komma ihåg att det tar jätte mycket energi för barnet av att klara av en dag i skolan att när hen kommer hem få lite utrymme till vila och inte en massa måsten upptryckt i ansiket. Man kan inte ställa dom kraven man kanske skulle vilja utan måste sänka nivån och verkligen ta en sak i taget...ge hen tid att utföra den saken innan nästa sak ska göras. Alla jobbar inte som jag eller som du, utan endel jobbar på sitt sätt och behöver lite extra tid. För som våran tokfia så är det så att hen vill inte göra vissa saker som händer det bara sker, helt utan förvarning och tanke bakom. Hen vet vad som är rätt och fel kan bara inte jobba utefter det alltid...Tack Dr Phil.

30minuters egen tid innan jag ska börja att tok-plugga igen, om 1vecka skriver vi tenta nr 2 på kursen innan vi ska ut på APL (arbetsplatsförlagtlärande). Om ngn sa till mig för 2år sedan att hösten 2015 kommer du Maria Qvarnström Nilsson att plugga häcken av dig, samt ha 3 barn med lite särskilda behov samt tre normalstörda barn, samt att du har bipolär och är extra känslig för stress och förändringar. Då skulle jag ba:- NOOO, NOOO...inte hon inte. För 2 år sen visste jag ibland inte om jag skulle leva om 2år frammåt, så illa var det i perioder. Men jag LEVER och jag pluggar samtidigt som jag har bipolär och känner stress som tusan inför allt, inför barenen, inför mig själv att lyckas och vill presetera bäst. Men jag gör allt jag mäktar med sen kan jag inte göra så mkt mera. Ibland känns det som att jag läser till läkare med min specialist utbildning som hjärnkirurg, det är tok mkt att lära och tempo delux...men jag är fast besluten med att jag ska gå ut med fina betyg men framför allt att jag ska känna mig nöjd med mig själv och känna att jag har gjort allt som jag har kunnat för att bli den bästa undersköterskan som går ut i februari 2017    

Nu blire plugg i 3 timmar sen ska vi på möte på socialtjänsten och sen hinna handla och kanske få ta lite helg och känna fredagsfeelingen. 

Vi står fortfarande och stampar angående Alfred, jag har ringt sjukgymnasten idag som arbetar 30% så har jag tur så ringer denne upp efter jul eller till påsk...han kämpar på, vi kämpar på att försöka förstå och underlätta vardagen för honom. 

Våran andra med spec. extra hjälp i tillvron är inne i ett stim och det är jobbigt för hela familjen, inte minst för ungen själv skulle jag tro, får prata av mig på socialtjänst mötet senare idag. 

Tredje ungen som är av en sort för sig, dock utan diagnos men ändå liksom om ni fattar...man får läsa av, lirka och ta henne på rätt sätt, vid rätt tidpunkt på rätt plats så att säga. Sen dom tre normalstörda som flyter omkring här mitt emellan hamnar ibland mitt i orkanen eller lyckas hålla sig utanför...

Jag går på dubbeldos alvedon och kan inte sluta proppa i mig för då förfaller en del i mitt liv, fokus och koncetration pga huvudvärk. Anders vet jag inte vad han går på...han bara är och gör det han blir tillsagd att göra av mig och av barnen, det är bra med en sån i familjen också. Så summa summarum, vi håller ihop, vi spretar iväg men vi hittar alltid igen varandra i våran kaos-artade vardag. Att vi glömmer läkartider, måste boka om tider då vi inte räcker till, att vi beställer hämtmat eller gullar med mamma, att barnen inte badar en badsöndag eller att smöret står framme en dag, det är inte det viktiga i livet. Det viktiga är att vi håller ihop, eller hur. Det är väl ändå det som räknas  

Trevlig helg!

Ska försöka återberätta besöket på Barn idag, är mera förvirrad nu än innan tror jag. Det var jag, Anders och mamma hade vi tagit med som kunde ställa dom rätta frågorna och översätta läkarspråket till ren svenska, men läkaren pratade ganska bra svenska och lämnade dom där svåra latinorden för sig själv. Och en trevlig liten läkarstudent hade han som tro det eller ej hade skrivit en uppsats och använt sig av mammas gammla artiklar som hon har skrivit . Kul när kunskapen går runt i generationerna. Åter till Alfred. Vi kollade på proverna som hade gjorts och läkaren bände och böjde på Alfred och jag såg på honom hur ont det gjorde men han är en snäll, lite blyg pojke som inte säger så mkt. Läkaren funderar, tittar på provsvaren och tittar på Alfred och säger:- Jag hittar ingen rimlig förklaring till varför du har så här ont. Ett positivt är att ingenting tyder på ngt reumatiskt men att det går åt fel håll och blir sämre är ju inte heller en bra prognos känns det som. Vi sa båda att :- Nä, vi är inte riktigt nöjda utan vi vill ha en mera utförlig utredning och underskötning, vi vill för Alfreds skull ha en diagnos eller bara en så vettig förklaring som möjligt när man har gjort det man kan för att ta reda på det. Vi nöjer oss inte riktigt ännu med att bara acceptera att det är så här det är med bättre skor, sjukgymnastik och ipren som ordination. Men när samtliga möjliga prover och underskötningar har gjorts och man fortfarande inte kan ge en rimlig förklaring ja då, då får vi börja förlika oss med att detta är hans vardag nu och bara vänta på att den vardagen ska vända. Läkern lyssnade på oss och beställde mera prover som ej hade tagits, 5 rör fylldes och nu är det bara att vänta. Får vi ett svar eller får vi acceptera...

Ett bra idag är att han har blivit beviljad skolskjuts och slipper vara beroende av mig och mina tider, han får åka skolskjuts från dörr till dörr. Jag vet att han kommer i tid till skolan och jag vet att jag får hem honom. 

Svidade sedan om i hjärnan från orolig morsa till skolmorsa och hastade till skolan och hade en intressant föreläsning-Näringslära. Förra veckans hygienrutiner och dagen näringslära innebär Hysteriskt rädd för baciller och hysteriskt rädd för socker, fett, majsstärkelse och rött kött. Men vet att ska jag få i mig en dagsdos av vitamin D bör jag äta 23 ägg...och äta fet fisk och att 1 banan innehåller motsvarande 6 sockerbitar. Men broccoli och sallad är bra, fast det visste jag ju redan. Jag fortsätter äta som jag gör dvs det jag är sugen på och dricker ohyggligt mkt läsk så sockret skjuter i höjden och ger mig överlevnads kickar...tar en chokladbit och dricker ett glas vin på helgen. 

Hej måndag, sitter och lyssnar på låtar från Så mycket bättre...är kanske gammal nu, men det är avkopplande. Är fortfarande tömd på energi sen förra veckans intensiva plugg, hoppas på en lugnare v. Har dragit på mig en förkylning och har munnen full med blåsor-obra. Har ingen att pussas med, jo Minna men hon är oförmögen att veta sitt egna bästa. har en  mega-tvätthög, den bara växer...men nu ska jag ansöka om skolskjuts åt Alfred, nu har jag körd honom i 8veckor och det börjar bli ohållbart...Senare idag möte med socialtjänsten och mamma kommer och leverar mat-gilla...sen skola resten av veckan...