Pausar i pluggandet och gör ngt annat...Nu har jag så sjukt mkt i hjärnan som jag vill få ut i morgon innan det läcker ut av sig själv. Hur många svåra ord kan det finnas att lägga på hårddisken, diuresen, dispne, cyanos, obstipation, dehydrering, systoliska värdet, diastoliska värdet, pneumoni, osteoporos... ska jag fortsätta...nähä...vajföj...dysfagi,faecec...ok...

Lyssnar på bra musik iaf och gör det jag gillar bäst. Skriva fritt från hjärnan, det jag kan och är säker på. Kräkas och spy ut galla och en massa skit...

Längtar till kl 12.00 i morgon då del 2 är över. Undrar hur mycket man kan lagra egentligen och hur mycket stannar kvar, det är den största frågan. Ingen aning, vi får se på lördag vad jag kommer ihåg. 

Alfred har fått ondare i vissa leder och är nu uppsvullen och röd i ena ögat, väntar på att läkaren från barn ska ringa...han kan inte vara ute längre på rasterna, får ha 1 kompis inne och jag bara gråter av medlidande att han inte blir bättre och att man inte kan hitta vad som är fel i kroppen, för så mycket vet jag att man ska inte behöva gå i snart 10 veckor och det inte blir bättre utan går åt andra hållet. Jag känner mig rent ut sagt arg-förvirrad-ledsen och besviken att det inte går att hjälpa honom bättre. Lever vi på 1500-talet eller år 2015...som det känns nu lever vi 5miljoner år före kristus och vet inte bättre...sjukgymnasten ringer inte och både Anders och mamma jagar på privata sjukgymnaster. Jag vill bara ta dom jävla, förbannade kryckorna och kasta i ån, skaka om pojken och när jag ställer ner honom igen kan han gå, leka, spela hockey, springa och göra det han har rätt till att göra. Säga åt honom att i  morgon Alfred, i  morgon när du vakanar är det bra. Ist för att få höra:- Mamma, jag har fått mera on nu. Usch, jag orkar snart inte se honom så här ngt mera, jag vill se vanliga Alfred. Min fråga är Hur länge orkar han???  

Det är så där vi vill se honom...det är så där han vill leva...på isen i målvaktsutrustning och skriller, inget annat...