Hej morsan gnällspik här. Ibland älskar jag livet och ibland oälskar jag livet. Idag efter middagen bestämde vi att jag skulle besöka...

med Alfred som nu har fått ont i handlederna vilket leder till att han inte kan stödja sig på kryckorna längre än korta små sträckor så att gå i skolan och vandra fram och tillbaka i korridorerna blir en utmaning i sig. Han stannade hemma idag fullt frisk fast handikappad i armar och ben. Det känns inte okej liksom. Eftersom att vi står på ruta 1 igen och är tillbaka till primärvården och hälsocentralen så såg vi ingen annan utväg än att söka akut. Väl inne i första rummet på akuten med Alfred i rullstol drog jag hela historien från 26maj i år. På söndag har det gått 10veckor sen. Han har nu ont i båda ljumskar, båda knäna, båda fotleder, båda tårads-leder samt vänster handled och känningar av höger handled. Vi får kastat i ansiktet att DET ÄR EJ AKUT...Jahaja...det säger ni. Inte akut, inte för er men för oss, för honom. Det är inte inte ett fall för distriktsläkaren, det är inte ett fall för ortopedläkaren, det är inte ett fall för barnläkaren och det är inte ett fall för sjukgymnasten. Vet ni vad? Jo för det syns inte utanpå honom, syns inte på proverna och det finns ingen diagnos-ännu...Det gör ont i honom, det gör ont fysiskt på honom och det gör ont psykiskt i honom. Han är fånge i sin egen kropp. Han behöver träffa en barn-reumatolog som tittar noggrant igenom honom. Blodprover för reumatologiska sjukdomar syns inte alltid och ett prov som barnläkaren på barn sa skulle tas togs aldrig. Jag tjatar jag vet men min magkänsla säger att det borde blivit åtminstone lite bättre efter 10veckor, inte sämre. Nämen han får isolera sig, stanna hemma på från skolan och vänta ut värken, för det är så dom har sagt att han ska göra. Vänta, ge det tid, ha tålamod. Det får bara bekosta att han missar skolan, missar sitt sociala samliv med kompisar och det får bekosta nya leder som får ta stryk. Tack svenska sjukvården, och ni är min framtida arbetsgivare. Är jag less??? Mm jävligt less...kommer jag kämpa vidare??? Mm det kommer jag...