Godmorgon söndag, när vi vaknade i morse sa jag:-Kan vi göra om den här helgen, jag har ju bara sovit. Somna före barnen i fredags utan Idol och fredagsmys och igår somnade jag och barnen samtidigt efter halva Så mycket bättre och några godisar i panik bara för att det var lördag. Är jag gammal, har jag för mycket att göra och tänka på, är jag bara trött och lat eller alla faktorer på en och samma gång. Ingen aning, men lite tråkig är jag iaf...

På helgerna försöker vi ligga kvar i sängen och njuta av ledigheten och tittar oftast på Dr Phil. Säga vad man vill om den doktorn men lite underhållande är det iaf när man inte riktigt har vaknat och har alla hemma. Idag var det ett ämne som intresserade oss lite extra, en 8 årig pojke med raseriutbrott samt diagnosen ADHD, samt endel andra diagnoser. Men det var den första bokstavskombon som vi fastnade för. I alla fulla fall så sa han ngt som fick mig att piggna till lite extra, det här med ilska och raseriutbrott, vilket vi jobbar med varje dag...

:- Tänk bort ordet ilska och tänk ist orden rädd,frustration och förvirring. Där har ni ledorden i en person/barns hjärna med ADHD. Ett barn (nu skriver jag barn men det gäller vilken person som helst med ADHD) med ADHD har jätte svårt att filtrera/sortera all den info som hen matas med under ett dygn. Det kräver så mycket energi för ett barn att tex bara stiga upp på morgonen och göra alla för oss andra enkla morgonbestyr, som att klä på sig, äta frukost samt ta sin medicin. Tänk dig då att ngn står framför dig och viftar med handen framför ditt ansikte och samtidigt matar dig med en massa info om vad du ska göra och inte får göra. Vad skulle du vilja göra då, jo smälla till den personen i fejset. Du gör det inte, men ett barn med ADHD gör det och får ett sk raseriutbrott som i grund och botten grundar sig i frustration och förvirring. Man måste ju då hjälpa det här barnet till andra strategier i tillvaron att ta till...vilket är jätte, jätte svårt när man hela tiden får fajtas med detta dag ut och dag in. Men jag ska nu försöka tänka på vad Dr Phil sa och försöka sätta mig in i barnets situation. Komma ihåg att det tar jätte mycket energi för barnet av att klara av en dag i skolan att när hen kommer hem få lite utrymme till vila och inte en massa måsten upptryckt i ansiket. Man kan inte ställa dom kraven man kanske skulle vilja utan måste sänka nivån och verkligen ta en sak i taget...ge hen tid att utföra den saken innan nästa sak ska göras. Alla jobbar inte som jag eller som du, utan endel jobbar på sitt sätt och behöver lite extra tid. För som våran tokfia så är det så att hen vill inte göra vissa saker som händer det bara sker, helt utan förvarning och tanke bakom. Hen vet vad som är rätt och fel kan bara inte jobba utefter det alltid...Tack Dr Phil.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Har dragit ut på detta men nu kan jag meddela att efter så många år tillsammans blir det en skilsmässa.  Jag har funderat länge men kommer fram till att det här blir det bästa. Vill starta om på nytt och börja om.  Har faktiskt redan nåt på gång....

Nu är julledigheten över och den enda som har rört på sig mera än till och från bilen är Alfred.  Det känns som evigheter sen som jag låg inne och mådde så dåligt och trodde att jag inte skulle klara av vardagen.  Men nu är vi här Jag har överlev...

Då var det helg igen, den här julen har varit hel knas. Jag var ju borta nästan hela december. Det är för tillfället omänskligt kallt ute och jag har ett gäng killar här en bit utanför min ytterdörr spelar landhockey. Det kan man visst göra i vilken...

Hej 1 januari 2017 det är med blandade känslor jag Välkomnar dig. Det känns både jobbigt och bra. Jobbigt för att jag inte vet vad som väntar mig och bra för att jag har alla chanser att ge det en ny start. Praktisera alla mina strategier vid kommand...

2016 är snart över ett år med mycket glädje men också sorg och jobbigheter. Året började med en inläggning, jag var helt psykiskt utmattat och orkade inte mera, orkade knappt leva med mig själv. Jag firade min 40års dag på sjukhuset och livet var öve...