Mm, det blev inte som vi hade tänkt det idag. Eller vi hade inte hunnit börja tänka förrän dom ringde från MHI och sa:-Ni måste hämta eran pojke han har jätte ont i magen.
Okej...vänta nu hur löser vi det här rent praktiskt. Fem ungar hemma varav tre måste med och två måste men kommer samnolikt att stenvägra åka ner till Övik ca 10mil för att sova över i farmors barndomshem för att avvakta och se var magonten leder till. Jag gnider mina energiknölar, det lilla jag har kvar och tänker och funderar och funderar och tänker. Hur gör vi. Hur löser vi detta...
:-Men jag kan passa dom små, åk ni jag tar dom i natt också...säger Olivia.
Vi ba:-Men asså vill du det, orkar du det.
:-Jaaa...
Okej, packa väska det allra nödvändigaste, som typ mobil, pengar och mediciner. Sen sätta sig i bilen igen och åka dom 10milen till Övik.
Hämta upp pojken som är bättre redan men behöver, mat, dryck och VILA...Tror det satt i mycket för lite sömn för mycket träning och mammas lilla pojke (men det talar vi tyst om). Nu har morsan kramat och klappat sin pojke, gett honom mat och värme...Dom kommer aldrig kunna lämna mig...och inte jag dom heller.
Hemma har jag nu fem barn som sköter sig själva, hoppas farmor går förbi och tittar till dom. Själv sitter jag här, det är tomt det är tyst och det är tråkigt.

Nu bor vi inatt här med pojken och kör tillbaka honom till lägret i morgon och hoppas på att han kan stanna för det är ju det han vill...Vi ses.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Har dragit ut på detta men nu kan jag meddela att efter så många år tillsammans blir det en skilsmässa.  Jag har funderat länge men kommer fram till att det här blir det bästa. Vill starta om på nytt och börja om.  Har faktiskt redan nåt på gång....

Nu är julledigheten över och den enda som har rört på sig mera än till och från bilen är Alfred.  Det känns som evigheter sen som jag låg inne och mådde så dåligt och trodde att jag inte skulle klara av vardagen.  Men nu är vi här Jag har överlev...

Då var det helg igen, den här julen har varit hel knas. Jag var ju borta nästan hela december. Det är för tillfället omänskligt kallt ute och jag har ett gäng killar här en bit utanför min ytterdörr spelar landhockey. Det kan man visst göra i vilken...

Hej 1 januari 2017 det är med blandade känslor jag Välkomnar dig. Det känns både jobbigt och bra. Jobbigt för att jag inte vet vad som väntar mig och bra för att jag har alla chanser att ge det en ny start. Praktisera alla mina strategier vid kommand...

2016 är snart över ett år med mycket glädje men också sorg och jobbigheter. Året började med en inläggning, jag var helt psykiskt utmattat och orkade inte mera, orkade knappt leva med mig själv. Jag firade min 40års dag på sjukhuset och livet var öve...