Hej, har varit borta några dagar...inte haft någon lust att skriva, bara att vara...livet har gått upp och livet har gått ner. Har haft fina stunder och har haft mindre fina stunder. Varit ganska trött, slut och haft min huvudvärk att dras med. Vi har umgåtts med vänner och jag har spenderat dagar i sängen. Jag har varit mera disträ en någonsin...glömt saker på noll sekunder och verklihen tänkt och tänkt hur var det nu då.

I morgon är det fullbokat, först ett möte på sociala och diskutera avlastning av något slag och sen hem hämta E och BUP och läkarbesök för medicinbyte igen. Har läst en jätte bra artikel som en kille med ADHD skrivit på metro.se läs super bra. Jag försöker förstå och försöker lära mig att leva med en med särskilda behov och speciella egenheter men egenheter som inte går att bestämma och styra över utan bara att lära sig acceptera och lära sig att ta på rätt sätt med och att leva med. Jätte jobbigt emellanåt och jätte svårt. Jag får mina egna utbrott emellaåt men försöker verkligen att förstå. Men jag är inte mera än människa och det kommer att ta tid även det. 

Igår firade min syster sin 32års dag, en födelsedag som alla andra men hon firar sina födelsedagar i himmelen  

Grattis Ingrid på din födelsedag  

Jag började att packa igår, vi har skickat iväg första dit upp med sitt lag. Imorgon klockan 06.00 skickar vi nästa och ca 09.00 har vi beräkanat att vi,pappan och jag ska sitta i bilen tillsammans med småttingarna. Vi får missa Alfreds första match men för att hinna se den måste jag stiga upp typ 04.00 för att sitta i bilen kl 06.00 och det förstår vi ju alla att det är helt befängt. Helt ogenomförligt och helt galet. Vi siktar på Elsas match ist med start kl 12.00-mera mänskligt. Förövrigt är jag inne i ett bränt stadium, min hjärna är så där super bränd igen. Inget funkar, jag har fullständigt tappat minnet, därför tar allting så sakta, så sakta...Jag ska göra något, vänder mig om och har glömt vad jag skulle göra för 1sekund tidigare, ganska retfullt om ni frågar mig. Idag blev jag ensam helt plötsligt och frukosten stod framme, packningen skrek och golven ville dammsugas. Men jag bara-NEJ!!! Min hjärna skrek:- Gå och lägg dig,vi ska vila. Okej sa jag, inte svår övertalad alls. Somnade på 2sekunder och vaknade typ 3sekunder senare av att något stod och skrek vid min säng-Dom hade kommit hem igen...Men snäll som dom ibland är så stängde dom in mig och jag fick vara ifred. Det är den största vinsten med att ha berättat för barnen. Dom frågar inte, dom vet. Dom pratar med varandra och förklarar. 

Nu har Anders fyllt bilen med tält, sovsäckar, campingbord och stolar. Jag har packat stövlar, galonbyxor, fleecejackor, mössor, tjocksockar, fingervantar, jackor mm, vädret ser inte lovande ut, vädret ser olovandes ut. 

Men vi åker och vi hoppas på bra fotboll trots bajs-väder. Min huvudvärk består, tar tacksamt emot på tips. Lever som sagt på alvedon-hjälper föga. Får inte ta ipren och sån typ av smärtstillande då det inte gifter sig med litium. 

Det är svårt att tänka klart med en hjärna som brinner.

Usch, idag är jag en bitch, satkärring, häxansurtant...är så psykiskt slut. Jag är så nära en personlig kollaps man bara kan komma...Det här att åka ut och resa, packa, samordna är inte bra för mig. Allting känns bara jobbigt, helst skulle jag bara vilja lägga ner projektet och lägga mig under täcket och inte vakna förrän allt det här jobbiga är borta. Nu har jag huvudvärken from hell, förvirringen är total i mitt huvud, bly i armar och ben, ett lock har satt sig på luftvägarna och det känns bara jobbigt att andas och leva. Trots det har jag lyckats packa åt en spelare som är först ut upp till Piteå. Vi har inte bestämt, ska vi åka imorgon eller på fredag...Orkar inte tänka på det nu. Får jag iväg försten är jag nöjd. Jag städade hennes rum idag och som alltid fyndade jag...shorts, fotbollssockar mm...Så nu gömde jag undan ett par sockar som vi köpte, till nästa förrvirring-Varför finns det aldrig några sockar!!! Ungen utan fullständig koll på läget. Och jag får packa åt henne under nogrann visning var jag stoppar allting i väskan, men det har hon redan glömt. Det åker in och ut på en gång. Men det är fullt normalt för barn med den typen av diagnos, kan inte filtrera var sak på sin plats. Fick samtal från socialtjänsten idag, och tänk när jag började bilda familj för ca 17år sedan kunde jag väl aldrig tro att vi skulle ha å göra med socialtjänsten. Inget jag varken skäms eller tycker är konstigt på något sätt. Jag skriker efter hjälp, hjälp för oss och för våran busa...vad som ska utredas och vad vi ev ska få hjälp med är en stödperson/stödfamilj som täcker upp och hjälper oss i vardagen. 

Det jag måste göra nu är att andas och försöka ta det lugnt...en sak i taget och kanske måste låta vissa saker få vara. 

Det här med semester är toppen, en jätte bra ide...alla är hemma och dom äter och sover på 6 olika tider. Man ställer fram mat, man plockar bort mat. Några somnar, några vaknar...det går liksom inte att synka ihop dom-hur mkt jag än försöker och själv är jag vaken fel tid på dygnet. Men jag hinner ju umgås med samtliga familjemedlemmar vilket jag vanligtvis har svårt med. Idag eller ikväll har det varit en stor dag, Arvid spelade sin första fotbollsmatch...

Han fick en boll rakt i nyllet, annars gick det bra. Vi fick äran med 2 andra familjer att sälja fika...som gick åt som smör i solsken. Olivia hade bakat en god kaka. Sen när vi kom hem dansade vi loss till "Det var dans och håll igång upp på logen natten lång" Arvids absoluta sommar favvo...det bara sprätter i benen. 

Annars tvättar jag kläder inför Piteå på torsdag, vi åker som sagt upp med två spelare och tre i hejjarklacken. Tält, luftmadrasser och sovsäckar ska med då familjen ska campa. Inte min starkaste sida men vad gör man inte...

Jag är mera av en sån där all inclusive tjej med hotellfrukost, sköna hotellsängar med vita lakan...

Imorgon bli det BUP för att träffa arbetsterapeuten igen. Livet med ettADHD-barn är intesivt. Jag kan skriva hur mkt som helst men väljer bara en bråkdel. Det är både jätte, jätte jobbigt men samtidigt jätte, jätte intensivt och lärorikt och emmellanåt lite roligt för det händer så mycket på så kort tid. Idag har vi köpt 2par nya fotbollssockar och 1par nya bensskydd som har hunnit "komma bort"innan sässongen ens har börjat. Thats life...

Det flyger okontrollerade nävar och hoppar otäcka slemmiga grodor ur munnen lite nu och då som är svåra att få rumsrena. Man är bara rädd att dom små ska ta vid, men än så länge är det inte allt för otäcka ord som kommer ut från deras munnar. Minna sa härom dagen då vi drog ris på Hemsön:- "Jag äj kajk som en galen gjiiis" (Jag är stark som en galen gris). Eller  "Bubbeeen"  (gubbeeen, tagen från Morran och Tobias)...Nu sover huset, morsan ska googla lite, sen slå igen...

Mmm vad ska man säga. Svenska semster sommarväder. Började väl ganska bra, slutade i regn. Nea tog på sig vinter overallen. Men jag sa att det inte skulle behövas, att det gärna får vara snö ute då man tar på den, då tog hon sin ballerinadräkt. Pest eller kolera. Men hon skulle till tandläkaren så jag fick lirka lite och fick på henne anständiga kläder som passar för årstiden. Typ shorts och t-shirt.

Och som belöning fick hon sig en ödla...vet ni hur många ödlor vi har fått genom tiderna-MÅNGA ödlor blir det. Ett och annat skelett och någon ring med men ödlorna dominerar, efter tandläkarbesöken.
Imorgon ska Elsa dit, låt säga att alla kidzen ska till tandläkaren under 1v tid det funkar rent praktiskt inte. Arbetsdagarna räcker inte till. Aja, vi åt iaf frukost halv elva idag, det är semester det.
Ikväll fick vi ihop en hockeyträning, en fotbollsmatch och Anders skulle göra ngt med bilen. Bra jobbat, särskilt av mig som sitter under filten i soffan och väntar på att laxen ska promenera in i ugnen...Min bas föda nu är alvedon, semester i all ära men varje dag tar på min sparade energi och det blir mindre och mindre i förrådet.

Årets varmaste och soligaste dag hittills och den tillbringade vi stora delar med att städa ur stugan och packa, sen åka bilen och var lagom hemma till kvällen. Det är trots allt bara ca 20mil att åka men när man reser med barn tar allting det dubbla. Äta-kissa och bajsa...så 40mil senare är vi hemma känns det som. Vi lämnade iaf ett vindstilla, klarblått Hemsön och kom hem till ett vindstilla, klarblått Umeå.
Norrland levererar sol-bra det...

Bjuder på en groupie...på 2pers.
Nu laddar vi om och i slutet av veckan åker vi till Piteå på PSG med 2spelande barn. Vi fixade det förra sommaren så vi hoppas på samma tur i år. Blir att rejja runt mellan fotbollsplanerna med 3 ungar, 1 lämnar vi hemma. 2 är med sina lag.
Vi bor i vårat mega stora tält och hoppas på sol och mindre nederbörd så att säga.

Ja livet på Hemsön är så enkelt. Vi tar bara minut för minut men tyvärr åker vi hem imorgon för att Olivia ska jobba. Fast vi kommer tillbaka igen i slutet av juli...längtar redan.

Barnen leker på stranden.

Pappan gillar jobba...elda upp ris sen trädfällning.

När det är mat kommer dom en efter en på stigen upp från stranden.

Jag gillar att chilla...

Ja, livet är enkelt, livet är lätt. Här är vi tillsammans varesig vi vill eller inte.

Våran dag i bilder...

Vaknade och drog upp rullgardinen.

Dans runt stången.

Bollkastning.

Färjan över till paradiset.

Jorå, årets första bad i havet. Och Det är inte kallt..

Nu väntas grillmiddag i sedvanlig ordning-Vi GILLAR.