Usch, idag är jag en bitch, satkärring, häxansurtant...är så psykiskt slut. Jag är så nära en personlig kollaps man bara kan komma...Det här att åka ut och resa, packa, samordna är inte bra för mig. Allting känns bara jobbigt, helst skulle jag bara vilja lägga ner projektet och lägga mig under täcket och inte vakna förrän allt det här jobbiga är borta. Nu har jag huvudvärken from hell, förvirringen är total i mitt huvud, bly i armar och ben, ett lock har satt sig på luftvägarna och det känns bara jobbigt att andas och leva. Trots det har jag lyckats packa åt en spelare som är först ut upp till Piteå. Vi har inte bestämt, ska vi åka imorgon eller på fredag...Orkar inte tänka på det nu. Får jag iväg försten är jag nöjd. Jag städade hennes rum idag och som alltid fyndade jag...shorts, fotbollssockar mm...Så nu gömde jag undan ett par sockar som vi köpte, till nästa förrvirring-Varför finns det aldrig några sockar!!! Ungen utan fullständig koll på läget. Och jag får packa åt henne under nogrann visning var jag stoppar allting i väskan, men det har hon redan glömt. Det åker in och ut på en gång. Men det är fullt normalt för barn med den typen av diagnos, kan inte filtrera var sak på sin plats. Fick samtal från socialtjänsten idag, och tänk när jag började bilda familj för ca 17år sedan kunde jag väl aldrig tro att vi skulle ha å göra med socialtjänsten. Inget jag varken skäms eller tycker är konstigt på något sätt. Jag skriker efter hjälp, hjälp för oss och för våran busa...vad som ska utredas och vad vi ev ska få hjälp med är en stödperson/stödfamilj som täcker upp och hjälper oss i vardagen. 

Det jag måste göra nu är att andas och försöka ta det lugnt...en sak i taget och kanske måste låta vissa saker få vara. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Har dragit ut på detta men nu kan jag meddela att efter så många år tillsammans blir det en skilsmässa.  Jag har funderat länge men kommer fram till att det här blir det bästa. Vill starta om på nytt och börja om.  Har faktiskt redan nåt på gång....

Nu är julledigheten över och den enda som har rört på sig mera än till och från bilen är Alfred.  Det känns som evigheter sen som jag låg inne och mådde så dåligt och trodde att jag inte skulle klara av vardagen.  Men nu är vi här Jag har överlev...

Då var det helg igen, den här julen har varit hel knas. Jag var ju borta nästan hela december. Det är för tillfället omänskligt kallt ute och jag har ett gäng killar här en bit utanför min ytterdörr spelar landhockey. Det kan man visst göra i vilken...

Hej 1 januari 2017 det är med blandade känslor jag Välkomnar dig. Det känns både jobbigt och bra. Jobbigt för att jag inte vet vad som väntar mig och bra för att jag har alla chanser att ge det en ny start. Praktisera alla mina strategier vid kommand...

2016 är snart över ett år med mycket glädje men också sorg och jobbigheter. Året började med en inläggning, jag var helt psykiskt utmattat och orkade inte mera, orkade knappt leva med mig själv. Jag firade min 40års dag på sjukhuset och livet var öve...