Jag började att packa igår, vi har skickat iväg första dit upp med sitt lag. Imorgon klockan 06.00 skickar vi nästa och ca 09.00 har vi beräkanat att vi,pappan och jag ska sitta i bilen tillsammans med småttingarna. Vi får missa Alfreds första match men för att hinna se den måste jag stiga upp typ 04.00 för att sitta i bilen kl 06.00 och det förstår vi ju alla att det är helt befängt. Helt ogenomförligt och helt galet. Vi siktar på Elsas match ist med start kl 12.00-mera mänskligt. Förövrigt är jag inne i ett bränt stadium, min hjärna är så där super bränd igen. Inget funkar, jag har fullständigt tappat minnet, därför tar allting så sakta, så sakta...Jag ska göra något, vänder mig om och har glömt vad jag skulle göra för 1sekund tidigare, ganska retfullt om ni frågar mig. Idag blev jag ensam helt plötsligt och frukosten stod framme, packningen skrek och golven ville dammsugas. Men jag bara-NEJ!!! Min hjärna skrek:- Gå och lägg dig,vi ska vila. Okej sa jag, inte svår övertalad alls. Somnade på 2sekunder och vaknade typ 3sekunder senare av att något stod och skrek vid min säng-Dom hade kommit hem igen...Men snäll som dom ibland är så stängde dom in mig och jag fick vara ifred. Det är den största vinsten med att ha berättat för barnen. Dom frågar inte, dom vet. Dom pratar med varandra och förklarar. 

Nu har Anders fyllt bilen med tält, sovsäckar, campingbord och stolar. Jag har packat stövlar, galonbyxor, fleecejackor, mössor, tjocksockar, fingervantar, jackor mm, vädret ser inte lovande ut, vädret ser olovandes ut. 

Men vi åker och vi hoppas på bra fotboll trots bajs-väder. Min huvudvärk består, tar tacksamt emot på tips. Lever som sagt på alvedon-hjälper föga. Får inte ta ipren och sån typ av smärtstillande då det inte gifter sig med litium. 

Det är svårt att tänka klart med en hjärna som brinner.