Kära dagbok...nya prover och ny dos-höjning, låg lägre i koncentration än förväntat på provresultatet och bara att göra som man blir tillsagd. Det är segt, mycket segt och jag trevar mig sakta, sakta uppåt. Har haft barnen hemma denna underbara varma för-sommar-dag, då dom varit så snoriga och haft feber i helgen. Men den mesta snoren beror nog till största delen på pollen, själv nyser jag som en galning och ögonen är rödsprängda och rinniga. Jag är oerhört känslig och börjar gråta för allting känns det som...så fort det blir minsta lilla spricker det...jag ligger på bristningsgränsen och kan inte hålla tillbaka. Mina små undrar, klappar och konstaterar:-Mamma, är ledsen, mamma gråter...Stod och stortjöt över köttfärssåsen tidigare ikväll och Olivia kom och försökte trösta och ville lite senare ha en kram. Det värmer, samtidigt som det svider att barnen får stå på sidan om och vill hjälpa men kan inte...jag är så glad att dom har varandra, dom sover tillsammans och finns där för varandra  . Låt mig bara:-Jag-hatar-mitt-deprimerande-skit-liv-  jag-vill-ha-tillbaka-mitt-braiga-härliga-värt-att-leva-liv-med-glädje-lycka och-harmoni-saknar-mina-toppar-vill-ha-en-kick-snart-så-jag-får-lite-endorfiner-i-kroppen-att-suga-på-ett-tag-ladda-om-

Skit i det nu, vi har iaf ätit melon på våran soliga altan idag, det var mys    och sommrigt...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Har dragit ut på detta men nu kan jag meddela att efter så många år tillsammans blir det en skilsmässa.  Jag har funderat länge men kommer fram till att det här blir det bästa. Vill starta om på nytt och börja om.  Har faktiskt redan nåt på gång....

Nu är julledigheten över och den enda som har rört på sig mera än till och från bilen är Alfred.  Det känns som evigheter sen som jag låg inne och mådde så dåligt och trodde att jag inte skulle klara av vardagen.  Men nu är vi här Jag har överlev...

Då var det helg igen, den här julen har varit hel knas. Jag var ju borta nästan hela december. Det är för tillfället omänskligt kallt ute och jag har ett gäng killar här en bit utanför min ytterdörr spelar landhockey. Det kan man visst göra i vilken...

Hej 1 januari 2017 det är med blandade känslor jag Välkomnar dig. Det känns både jobbigt och bra. Jobbigt för att jag inte vet vad som väntar mig och bra för att jag har alla chanser att ge det en ny start. Praktisera alla mina strategier vid kommand...

2016 är snart över ett år med mycket glädje men också sorg och jobbigheter. Året började med en inläggning, jag var helt psykiskt utmattat och orkade inte mera, orkade knappt leva med mig själv. Jag firade min 40års dag på sjukhuset och livet var öve...