Sommarlovet går och går...solen lyser med sin frånvaro. Ungarna är understimulerade nånting...äter snart på varandra. Vi vuxna räknar till tio, ibland hinner vi bara till fem.
Men i morgon lämnar vi dom tre musketörerna till farfars och kör ner Alfred till Ö-vik och Modo Hockey Institut i en vecka. Så länge har vi aldrig varit ifrån varandra. Undrar om navelsträngen räcker 10mil söder ut. Vilken tur att det är match på onsdag som vi kan åka ner och se om vi vill.
Eftersom vädret suger ser vi inget annat än mat...det liksom bara rullar runt mat i ögonen på en. Så vi tog ungarna och restaurangchansen i väska och åkte till restaurang Banthai och åt helt ljuvlig thaimat 8rätter men betalade bara för 4. Gilla.

Någon slog ut sin dricka. Samma person befann sig helt plötsligt på golvet under bordet och samma person la mat som inte föll henne i smaken på pappas tallrik samt åt det som föll henne i smaken från pappas tallrik. Det är en utmaning att gå på restaurang med familjen, man är mera utmattad efter det än en gympass, tro mig. Men man måste ju utsätta sig för att få dom rumsrena så att säga. Övning ger färdighet heter det ju.
Vi har även idag gjort en ansökan för vårdbidrag-djungel att veta vad man ska skriva. Men vi var ärliga och beskrev så bra vi kunde...

Minna satt och lyssnade på pappas jobbar kåpor och gick igenom posten samtidigt...underbart.
Vi ses.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Har dragit ut på detta men nu kan jag meddela att efter så många år tillsammans blir det en skilsmässa.  Jag har funderat länge men kommer fram till att det här blir det bästa. Vill starta om på nytt och börja om.  Har faktiskt redan nåt på gång....

Nu är julledigheten över och den enda som har rört på sig mera än till och från bilen är Alfred.  Det känns som evigheter sen som jag låg inne och mådde så dåligt och trodde att jag inte skulle klara av vardagen.  Men nu är vi här Jag har överlev...

Då var det helg igen, den här julen har varit hel knas. Jag var ju borta nästan hela december. Det är för tillfället omänskligt kallt ute och jag har ett gäng killar här en bit utanför min ytterdörr spelar landhockey. Det kan man visst göra i vilken...

Hej 1 januari 2017 det är med blandade känslor jag Välkomnar dig. Det känns både jobbigt och bra. Jobbigt för att jag inte vet vad som väntar mig och bra för att jag har alla chanser att ge det en ny start. Praktisera alla mina strategier vid kommand...

2016 är snart över ett år med mycket glädje men också sorg och jobbigheter. Året började med en inläggning, jag var helt psykiskt utmattat och orkade inte mera, orkade knappt leva med mig själv. Jag firade min 40års dag på sjukhuset och livet var öve...