Jag borde ge mig ut i julklappsdjungeln. Även fast vi har köpt en hel del på nätet har vi väl ca hälften kvar.

Jag borde ge mig ut och inhandla inslagspapper med julmotiv på, tejp, krullsnören och annat skoj att slå in klapparna i.

Jag borde börja planera för det kommande 3års kalaset på söndag.

Jag borde ge mig i kast med att börja röja och riktigt storstäda och få någon ordning. Dvs baka mjölk och äggfria bakverk, eller bara köpa glass och strössel.

Jag borde ta ta i att börja beställa och få iväg min mega matbeställning som ska täcka över julehelgen.

Jag borde så mycket men orkar så lite...magsjukan har gett med sig men orken försvann och lite av glädjen över julen...jag vill verkligen fira julen med mycket mat och paket och glada barn men får absolut ingenting gjort. Igår skrev jag en stor matbeställning i ett kollegieblock som jag hade letat i typ en halv timma, sen på kvällen då jag skulle sätta mig ner med datorn var hela kollegieblocket borta...eller rättare sagt jag hade glömt var jag hade lagt det...Jag blir så less på mig själv, hur svårt kan det vara med bara liiite minne, är det för mycket begärt eller. När jag tillslut av en slump trillade över kollegieblocket hade jag tappat lusten för att skicka in en beställning som tar min ca 1timme att göra. Så nu får den vänta tills jag känner för det...

Kryper ner under filten i soffan och bara inväntar på energin...

Har idag haft en hemmadag med fyra av mina fina. Tre friska, 1 på godväg att bli frisk och sen jag som inte kunnat äta förrän vid två och då tryckte jag i mig första bästa ätbara-lussebullar...ligger kvar i magen och gottar sig.

Så här såg det ut tidigare idag, i väntan på lunch. Alla satt med sitt. 2spelar padda, 1dator och 1 kör bokbussen. Det är ju tur att ngn kan leka på det traditionella sättet. Jag hade en hemsk vision om att vi alla skulle ligga och spy till höger och vänster men så blev det inte-Tack och lov. Inte ännu iaf...

Ikväll 

borstar vi tänderna med handsprit...Jag och Alfred har fått kräkan, det värsta av det värsta man kan tänka sig...ännu värre blire om dom små får det...dom har ju inget suntförnuft utan kräks ju lite här och lite där...så nu har jag ställt ut lite hinkar och hoppas att dom träffar i dom...

Sen är det bara att vänta och se hur många som faller dit under natten. I värsta fall har vi 6st till i kräk-gänget och i bästa fall är det bara vi 2 som ligger i varsin sida av soffan och håller munnen stängd.

Jag verkligen ogillar kräkan-usch.

Farmor och farfar gjorde förövrigt ett jätte bra jobb med ungarna och fick med sig endel klappar hem. Samt samtliga tre ungar, bra jobbat.

Dryga veckan kvar till julafton och familjen har lagomt till det fått in någon typ av maginfluensa. Jag har haft sällskap hemma idag av en med magont som tillslut fick ut bacillerna utanför sjukhuset. Ja, jag var tvungen att ta med honom på mitt ärende idag och han fick sitta utanför stängd dörr och läsa hockeytidning. Sen var det järnet ut i friska luften och lätta på trycket-duktig pojke som sköter det där själv. Undertiden var jag på apoteket och roade mig med att köpa lusshampo...äntligen, det var ju typ bara förra månaden. Men dom trivs i långt, mörkt lockigt och rakt för den delen också i dom där små lus-rackarna...dom kommer och går med jämna mellanrum våra numera extra familjemedlemmar. Dom är små men ack så verkliga, kliiga och irriterande. 

Själv skulle jag till tandläkaren imorgon men har avbokat med risk för kräkvarning, känner mig inte riktigt bekväm med att ligga och gapa och någon ska titta in i min mun om det nu skulle vara så att jag har dom där kräk bacillerna...

Sen på fredag ska jag till njurmedicin och förhoppningsvis få svar på mina 1000 prover jag har gjort.

Nu är småbarnen med farfars och går omkring på Childrens House så dom får ett litet hum om vad dom önskar sig. Barnen går och pekar, farfar ser till att dom blir distraherade och farmor handlar...jag tror att det är så det går till då dom handlar julklappar till barnbarnen. Ganska smart ändå...Min mamma satt framför datorn hemma hos sig och jag satt framför datorn hemma hos mig. Vi var på samma sida och jag sa vad som skulle passa till respektive barnbarn och hon stoppade i varukorgen, sände iväg, betalade och nu väntar vi bara på det stora paketet...ganska smart det också tycker jag...jularna nu förtiden är en fröjd då det kommer till paket shopping...och Nej, jag är inte färdig ännu...jag har inte lust just nu, vi hinner, till helgen eller nåt. Ni vet ju att jag jobbar som bäst under press...Jag lagar hellre mat och bakar, nu ska jag göra potatis och purjolökssoppa med krutonger och knaperstekt bacon...lätt spytt...    

Söndag, helgerna kommer och helgerna går. Det har sammanfattningsvis varit en rätt så lugn helg. Med bara tre träningar och en match. Jag pyser på i hemmet och Anders sköter logistiken med att få ihop körningarna. Med viss hjälp av mig dårå. Vi har annars som sig bör ätit och druckigt gott. Älskar helgerna då man får släppa lös och leva livet. Jag skulle förövrigt aldrig kunna bli elit idrottare inom någon sport, nä, jag gillar livets goda alldelens för mkt. Mat är gott, så är det bara. Underbart att planera, laga och äta...jobbigt att ta rätt på disk.
Idag satte jag mina nerver på prov, verkligen. Ungarna fick baka lussebullar, precis som dom ville...

Det blev korvar av olika slag och det blev mustascher, det är bara att välja, bajskorv eller musch...själv gjorde jag enkla vanliga traditionella lussekatter.
Nu väntar en salami och brieostpaj i ugnen, är hungrig...

Sankta lucia dagen är här och vi är ett steg närmare julen. Inga tider, inga träningar, inga matcher...hur konstigt är inte det, det är helt overkligt. Två av sex har sovit borta inatt men nu är dom kompletta, dvs samtliga sex är hemma. Fem på nedervåningen och 1 på övervåningen...man kan säga att det är här nere det händer. Tre små äter mat, det flyger glas och det flyger kyckling och pommes. Vi andra ska äta plankstek, längtar...

Traditionsenligt sedan länge bjuder Moncan på lusse-fika och i år åker jag iväg-SJÄLV! Hör och häpnad, bara jag och min kropp. Helt sjukt, men helt underbart...  

Och medans morsan var borta hade farsan slagit upp en vägg...jag ska åka bort lite oftare tror jag. Det händer ju grejer när jag är borta, temej tusan. Olivias rum tar form, och snart får Arvid lämna småtjejerna och flytta in i ett eget rum, bara han...

När jag hade varit borta i 1timme och 45minuter fick jag första smset:- När kommer du hem? 

Och strax därefter ringer nästa :- Var är du? När kommer du hem?

Jag är inte oumbärlig!!! Nu vet jag...

När jag ligger på botten och mår som sämst tänker jag ofta, Undrar om någon saknar mig om jag försvinner...Kommer någon att sakna mig? Nu vet jag, dom behöver mig, dom vill ha mig...jag ska aldrig försvinna ur mina barns liv...jag lovar.

Dagen före sankta-lucia...det firas idag då självaste lucia infaller på en helgdag...Jag minns när man var i tonåren hur viktigt det här med lucia var. Trots att jag aldrig blev vald till lucia-fel hårgfärg och på tok för kort. Stackars mig...mina stackars thai ungar har väl inte heller så stora odds på att bli valda till lucia så vilken tur att man får välja själv nu för tiden, det kan vara 40st lucior i ett tåg eller 200 tomtar...mina har med lite eller mycket hjälp av mig valt att vara tomtar. Gulliga små thai-tomtar...det måste ju finnas tomtar i Thailand också. Och dom ser säkert ut precis så här...

Nu tänker jag inte göra så mycket mera än att hämta igen barnen då skolorna har slutat...jag tänker ta helg med andra ord. Trevlig lucia på er och kör försiktigt.

Nu tror jag att det är slut på morsan på riktigt. När jag steg upp i morse kändes det som att idag blir det en bra dag, och det blev det...tills...jag har skjutsat runt alla barn, jobbat mina timmar, kommit hem till min sjuka make, ätit lunch och fått vila en stund. Då känner jag mig lite kissnödig och kliver fullt vaken upp från soffan för att gå på toa. Och vad händer, jo jag går helt beslutsamt till toaletten, tror jag öppnar dörren till badrummet och hamnar i garderoben!!!   (en sån där stor garderob ni vet, där det är kaos).Men vad i hela friden...vad gör människan...dags att ställa sig i kö till demens-boende eller...som tur var hittade jag rätt och kunde uträtta mina ärenden...sen har jag inte vågat göra särskilt mkt utöver det som är basic så att säga.

I går var jag på mitt första föräldramöte som hockey-morsa och skötte mig fint om jag får säga det själv. Anders är sjuk och det är i vanliga fall hans ansvar att gå på sånna möten. Vi eller jag har fördelat ut ansvarsuppgifterna mellan oss så att verksamheten ska gå runt. Han står för idrott och fordons ansvarsområdet och jag resten  Dvs jag chefar över allting kan man säga, ibland gillar jag och ibland vill jag säga upp chefsrollen, jag får sämre betalt också till på köpet...Nu väntar jag i vanlig ordning på matleveransen så jag kan fylla mina hyllor och känna mig rik, på mat iaf. Ses vi inte här igen-finner ni mig på något närliggande demensboende...