Nu tror jag att det är slut på morsan på riktigt. När jag steg upp i morse kändes det som att idag blir det en bra dag, och det blev det...tills...jag har skjutsat runt alla barn, jobbat mina timmar, kommit hem till min sjuka make, ätit lunch och fått vila en stund. Då känner jag mig lite kissnödig och kliver fullt vaken upp från soffan för att gå på toa. Och vad händer, jo jag går helt beslutsamt till toaletten, tror jag öppnar dörren till badrummet och hamnar i garderoben!!!   (en sån där stor garderob ni vet, där det är kaos).Men vad i hela friden...vad gör människan...dags att ställa sig i kö till demens-boende eller...som tur var hittade jag rätt och kunde uträtta mina ärenden...sen har jag inte vågat göra särskilt mkt utöver det som är basic så att säga.

I går var jag på mitt första föräldramöte som hockey-morsa och skötte mig fint om jag får säga det själv. Anders är sjuk och det är i vanliga fall hans ansvar att gå på sånna möten. Vi eller jag har fördelat ut ansvarsuppgifterna mellan oss så att verksamheten ska gå runt. Han står för idrott och fordons ansvarsområdet och jag resten  Dvs jag chefar över allting kan man säga, ibland gillar jag och ibland vill jag säga upp chefsrollen, jag får sämre betalt också till på köpet...Nu väntar jag i vanlig ordning på matleveransen så jag kan fylla mina hyllor och känna mig rik, på mat iaf. Ses vi inte här igen-finner ni mig på något närliggande demensboende...