Nu tror jag att det är slut på morsan på riktigt. När jag steg upp i morse kändes det som att idag blir det en bra dag, och det blev det...tills...jag har skjutsat runt alla barn, jobbat mina timmar, kommit hem till min sjuka make, ätit lunch och fått vila en stund. Då känner jag mig lite kissnödig och kliver fullt vaken upp från soffan för att gå på toa. Och vad händer, jo jag går helt beslutsamt till toaletten, tror jag öppnar dörren till badrummet och hamnar i garderoben!!!   (en sån där stor garderob ni vet, där det är kaos).Men vad i hela friden...vad gör människan...dags att ställa sig i kö till demens-boende eller...som tur var hittade jag rätt och kunde uträtta mina ärenden...sen har jag inte vågat göra särskilt mkt utöver det som är basic så att säga.

I går var jag på mitt första föräldramöte som hockey-morsa och skötte mig fint om jag får säga det själv. Anders är sjuk och det är i vanliga fall hans ansvar att gå på sånna möten. Vi eller jag har fördelat ut ansvarsuppgifterna mellan oss så att verksamheten ska gå runt. Han står för idrott och fordons ansvarsområdet och jag resten  Dvs jag chefar över allting kan man säga, ibland gillar jag och ibland vill jag säga upp chefsrollen, jag får sämre betalt också till på köpet...Nu väntar jag i vanlig ordning på matleveransen så jag kan fylla mina hyllor och känna mig rik, på mat iaf. Ses vi inte här igen-finner ni mig på något närliggande demensboende...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Har dragit ut på detta men nu kan jag meddela att efter så många år tillsammans blir det en skilsmässa.  Jag har funderat länge men kommer fram till att det här blir det bästa. Vill starta om på nytt och börja om.  Har faktiskt redan nåt på gång....

Nu är julledigheten över och den enda som har rört på sig mera än till och från bilen är Alfred.  Det känns som evigheter sen som jag låg inne och mådde så dåligt och trodde att jag inte skulle klara av vardagen.  Men nu är vi här Jag har överlev...

Då var det helg igen, den här julen har varit hel knas. Jag var ju borta nästan hela december. Det är för tillfället omänskligt kallt ute och jag har ett gäng killar här en bit utanför min ytterdörr spelar landhockey. Det kan man visst göra i vilken...

Hej 1 januari 2017 det är med blandade känslor jag Välkomnar dig. Det känns både jobbigt och bra. Jobbigt för att jag inte vet vad som väntar mig och bra för att jag har alla chanser att ge det en ny start. Praktisera alla mina strategier vid kommand...

2016 är snart över ett år med mycket glädje men också sorg och jobbigheter. Året började med en inläggning, jag var helt psykiskt utmattat och orkade inte mera, orkade knappt leva med mig själv. Jag firade min 40års dag på sjukhuset och livet var öve...