Natt och jag har tid för mig själv och mina tankar...både bra och dåligt. Bra att få tid för sig själv och tid till att reflektera över livet men det kan också bli en "fälla" där jag sätter dit mig själv och tänker för mycket...en labyrint, jag kommer inte ut, hittar inte ut, hittar inga lösningar och svar. Hur mycket jag än funderar.

Jag har gått igenom mina senaste 2år...vilket röra, vilken historia vilken resa...från botten til toppen-från toppen till botten, fram och tillbaka...mediciner hit och mediciner dit...kurser och möten med läkare/kurator och andra kunniga människor. Nu känns det som att jag har landat på en mera jämn nivå och ska snart stå på egna ben...skräck...kommer jag att fixa det eller kommer jag att falla tillbaka...Jag ska fixa det!!! 

Jag har lärt mig under den här tiden att känna mig själv, känna mina signaler...nu har jag en oros känsla i kroppen som jag inte gillar. Är det något på gång? Är jag stressad? Mår jag inte bra av någon annledning? Jag ligger på min vakt hela tiden och kan spricka när som helst. Instabil vill jag kalla det...Jag vet nu att det är dax att tagga ner och leva basic-liv. Sova mycket och inte ta på mig extra "jobb", säga vänligt men bestämt Nej Tack. För jag vet att om jag får för mycket i hjärnan och den kokar över, jag kan inte sortera mina tankar, ja då faller jag direkt och får ligga där nere i några dagar. Så nu ska jag försöka få lite sömn trots att jag inte har fått hem min 14åring som är på vift...när dom är små blir man väckt på natten och när dom är stora får man inte ens somna, man ska jaga rätt på dom runt hela Norrland och få hem dom till rätt säng. Det tar 90% av min vakna tid, jag håller på att bli utränd bara på det. Hur svårt kan det vara att följa enkla regler, som att vara hemma senast kl 00.00, komma in och säga Hej, och ringa om det blir några förändringar eller frågetecken. Jag är spyless nu...

Mitt vanliga före-middagen-inlägg...passar riktigt bra att blogga då. Barnen har fått lite snacks så dom står på benen tills grillmiddagen är klar. Idag har vi återigen bara varit, har inte tagit oss nå värst långt. Alfred åkte själv med några kompisar till lagunen för att bada. Så 1 i familjen fick iaf roa sig. Dom små är fortfarande mera vilda än tama så det ska bli skönt med lite vardag snart. Nästa vecka ska Arvid inskolas på fritids och då nästa kör vi på riktigt igång...tänk att 8veckor snart har gått, 8veckor...shit vad fort det har gått och vad mycket vi har gjort. Och vad mycket vi har ätit (och druckigt), nä nu måste vardagen sätta igång...korv å makaroner, köttbullar med mos fiskpinnar och blodpudding...herre så trist och tråkigt...

Har haft en varm, stökig dag. Sovit dåligt pga olika faktorer. Småbarnen har varit under taket idag och det har florerat mycket barn. Roligt iof, men då ens egna barn är mera vilda än tama blir det extra kännbart. Jag hade en vision om stranden. Så jag åkte och handlade fort på morgonen men då jag kom hem rann all min energi och lust bort. Skit också. Spydde ut all min skit och ilska över barnen för att sen så småningom lugna ner mig. Jag tror jag har haft mycket inom mig som fick komma ut idag. Det var liksom dax, bägaren rann fullständigt över. Fick bli en hemma dag. Men imorgon kanske...

Idag blev jag väckt kl nio av Elenore. Vi har inte setts på hela sommaren och idag ville hon komma och hälsa på med kidzen. En perfekt dag för det tyckte jag och gud så bra att du väckte upp mig. Dom andra låter mig ju sova till mitt på dagen. Vi kommer om 1 timme-shit, det brinner i knutarna för mammamaria. Har aldrig förr gjort bort morgonbestyren så snabbt och 1 timme senare står jag redo och klar i bikini.
Vi har badat, lekt, grillat och tatuerat oss...det har blivit lite av en sommargrej för oss, tatueringar tillhör sommaren liksom. För vissa går det till överdrift och vissa kan stoppa sig då det är som bäst. Jag tillhör fegisarna.

Jag har lääänge funderat på vad jag vill ha för tatoo...tillslut bestämde jag mig, det fick bli en hund.

Minna går i syrrans fotspår och kör all in...dvs vi-tatuerar-hela-kroppen-köret...

Kastar ena ögat på Lotta på Liseberg och andra ögat surfar runt på mobilen. Riktigt skönt. Idag tog vi dom tre små och åkte till stranden, första gången i sommar om man inte räknar med då vi var i stugan. Men då bor vi ju på stranden så det är svårt att komma ifrån. Barnen badade och vi tittade på, sen stoppade vi in dom och halva sandstranden i bilen för att åka hem och förbereda för pappaanders födelsedagskalas. Surströmming eller hamburgare bjöds det på. Nu är man som vanligt propp mätt. På strömming och tårta.

Min nya almanacka har kommit, det betyder att hösten lurar runt hörnet. Jag har stora förväntningar på mig själv och ser framemot att börja arbetsträna och komma tillbaka till arbetslivet. Nästa vecka börjar Arvid sin inskolning på fritids så vardagen är ett faktum. Jag ska lyssna på kroppen och skynda långsamt. Det får kosta , pengar är mycket och underlättar men det är inte värt en sjukskrivning till...hälsan går före allting annat. Och min familj. Min familj ska må bra. Nu ska vi njuta sista veckan tillsammans. Den här sommaren har gått i rasande fart.

Nea sov med en häst igår. Den tog upp halva madrassen. Noga då...

Imorgon är det den 4 augusti och fina makens 46årsdag. Det är många som börjar jobba efter en förhoppningsvis underbar semester. Men vi är lediga ett tag till, då skolorna börjar. Jag har tappat gnistan dom senaste dagarna och är trött, orkar lite och ingenting känner mig jätte slut. Idag låg jag till halv elva, det är inte klokt. Det blir bara senare och senare. Barnen har så olika tider och behov att vi räcker nästan inte till. 4åringen tar nästan ihjäl oss, hon hittar på jävulskap efter jävulskap. Vi lämnar och hämtar och bråkar om tider, vad som är rimligt och inte...ligger vaken och väntar hem någon på natten. Så här med facit i handen är tonårstiden i särklass den mest uppslitande tiden. Klarar man den så klarar man tamej tusan en jordbävning utanför dörren. Mycket får man höra mycket som man inte ska ta personligen, bara lägga locket på och gå vidare. Men jag har svårt för det. Gråter och blir maktlös och orkar inte mera och ger upp. Tills jag är stark nog att ta upp fajten igen...jag är vuxen, jag är föräldern och det är jag som bestämmer...så där håller det på...i en ond ond cirkel. Vi bara stampar på samma ställe och rullar en kort bit för att sen rulla tillbaka. Mitt psyke är inte gjort för sånt. Jag skulle vilja lämna in hjärnan på återprogrammering och en storrensning...rensa den på allt skit och bara ha bra användbara grejer där inne. 

Men nu ska vi grilla lax och bara va...hjärnan får jag ta i tu med en annan gång.

Lördag och vi har gjort lite av varje. Då vi på förmiddagen stod och försökte lösa dagen med en fotbollsmatch som tyvärr blev inställd. En bil som inte var färdig tvättat och ett kylskåp som behövde fyllas på. Samt tre vilda ungar är en dålig kombo. Då ringde bästa farmor och erbjöd sig och farfar att ta dom tre på äventyr. Men är hon sann eller...klart dom får, livet blev plötsligt genast mkt lättare. Pappaanders fixade färdigt bilen och jag och Olivia åkte och handlade. Alfred cyklade ner på fotbollsplanen och Elsa åkte till en stuga. Allt var löst...

Annars hade det kunnat sett ut så här. Jag och mina sex handlar mat på semestern. På så sätt är det iof bra med många barn. Dom stora skjutsar dom små och jag har händerna fria till annat.

Nu är vi mätta och belåtna.

Och har fått grilla marsmallows till efterrätt...

Avslutar med en bild jag tog härom kvällen.

Dagarna går i ett...vardagsliv...än så länge har vi sommarlovstider men det ska ju handlas, ätas, städas och tjatas ändå...jag börjar på riktigt bli ganska less...mitt mål är att alla ska försöka äta samtidigt så gott det går så att vi slipper plocka fram och tillbaka maten ut och in ur kylen under hela dagen. Men det är svårt. Dels för att vi lever i olika tidszoner, någon vaknar halv sju på morgonen medans någon just har somnat den tiden ungefär. Någon kan äta hela tiden och jämnt medans någon inte kan acceptera familjens mattider utan går under ett helt eget schema...som ni förstår och kan läsa mellan raderna är jag helt slut, orkar snart inte mera...jag har ingen backup plan utan bara går och går...helt ärligt skulle jag vilja ta semester från semestern-går det? 

Hon har målat med tusch på den vita fotpallen, igår sprayade hon med röd grundfärg på bilen. Idag när jag hängde tvätt blev det så där ovanligt tyst...törs jag, törs jag inte...jag var ju tvungen att leta upp dom och kolla vad som försigick.

Dom satt i trappen och hade hittat varsitt nagellack-say no more...utbränd i min utbrändhet av den högsta graden. Håret är gråare än färgen grå, magen kan inte bestämma sig, och det hänger coopkassar under ögonen...