Natt och jag har tid för mig själv och mina tankar...både bra och dåligt. Bra att få tid för sig själv och tid till att reflektera över livet men det kan också bli en "fälla" där jag sätter dit mig själv och tänker för mycket...en labyrint, jag kommer inte ut, hittar inte ut, hittar inga lösningar och svar. Hur mycket jag än funderar.

Jag har gått igenom mina senaste 2år...vilket röra, vilken historia vilken resa...från botten til toppen-från toppen till botten, fram och tillbaka...mediciner hit och mediciner dit...kurser och möten med läkare/kurator och andra kunniga människor. Nu känns det som att jag har landat på en mera jämn nivå och ska snart stå på egna ben...skräck...kommer jag att fixa det eller kommer jag att falla tillbaka...Jag ska fixa det!!! 

Jag har lärt mig under den här tiden att känna mig själv, känna mina signaler...nu har jag en oros känsla i kroppen som jag inte gillar. Är det något på gång? Är jag stressad? Mår jag inte bra av någon annledning? Jag ligger på min vakt hela tiden och kan spricka när som helst. Instabil vill jag kalla det...Jag vet nu att det är dax att tagga ner och leva basic-liv. Sova mycket och inte ta på mig extra "jobb", säga vänligt men bestämt Nej Tack. För jag vet att om jag får för mycket i hjärnan och den kokar över, jag kan inte sortera mina tankar, ja då faller jag direkt och får ligga där nere i några dagar. Så nu ska jag försöka få lite sömn trots att jag inte har fått hem min 14åring som är på vift...när dom är små blir man väckt på natten och när dom är stora får man inte ens somna, man ska jaga rätt på dom runt hela Norrland och få hem dom till rätt säng. Det tar 90% av min vakna tid, jag håller på att bli utränd bara på det. Hur svårt kan det vara att följa enkla regler, som att vara hemma senast kl 00.00, komma in och säga Hej, och ringa om det blir några förändringar eller frågetecken. Jag är spyless nu...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Har dragit ut på detta men nu kan jag meddela att efter så många år tillsammans blir det en skilsmässa.  Jag har funderat länge men kommer fram till att det här blir det bästa. Vill starta om på nytt och börja om.  Har faktiskt redan nåt på gång....

Nu är julledigheten över och den enda som har rört på sig mera än till och från bilen är Alfred.  Det känns som evigheter sen som jag låg inne och mådde så dåligt och trodde att jag inte skulle klara av vardagen.  Men nu är vi här Jag har överlev...

Då var det helg igen, den här julen har varit hel knas. Jag var ju borta nästan hela december. Det är för tillfället omänskligt kallt ute och jag har ett gäng killar här en bit utanför min ytterdörr spelar landhockey. Det kan man visst göra i vilken...

Hej 1 januari 2017 det är med blandade känslor jag Välkomnar dig. Det känns både jobbigt och bra. Jobbigt för att jag inte vet vad som väntar mig och bra för att jag har alla chanser att ge det en ny start. Praktisera alla mina strategier vid kommand...

2016 är snart över ett år med mycket glädje men också sorg och jobbigheter. Året började med en inläggning, jag var helt psykiskt utmattat och orkade inte mera, orkade knappt leva med mig själv. Jag firade min 40års dag på sjukhuset och livet var öve...