Godmorgon, det tar sig...dryga 3,5timmars sömn blev det inatt. Lyckades somna vid 01.00 för att sen bli väckt ca 30min senare av att någon hysteriskt skriker PAPPA, från övervåningen. Och när jag lyssnar lite extra hör jag också hur någon kräks i panik. NEJ, varför...stackars Alfred...han klagade på morgonen att det kändes som att han skulle få migrän. Vi får hoppas det var det , men det blir ju inget upprop idag iaf. Sen tog det ju ett bra tag innan jag somnade om, tre kanske. Jag fick en ny sovkompis också. Olivia kom ner till mig, och pappaanders fick ta hennes säng. Får se hur många fler nätter utan sömn jag klarar innan jag stupar.

Nu ska jag upp å koka mig en sån här kopp...

Idag är en stor dag. Min först födda börjar på gymnasiet-Vård & Omsorg ska hon gå på Fridhemsgymnasium. Så om tre år har vi en fullärd undersköterska i familjen.

För nästan exakt 15år sedan såg hon ut så här...alla som säger att tiden går fort har så rätt så rätt...stop stanna tiden ett ögonblick, jag är gammal och hänger inte riktigt med.
Småtjejerna har också börjat om på förskolan efter ett långt sommarlov. Nea har graderat upp sig till storbarns sidan och Minna hade fått en ny skoplats på den övre skohyllan...det måste ju betyda att dom börjar på att bli större dom också. Arvid traskade in på fritids som ingenting. Pappaanders åkte iväg på jobbet och man undrar ju om dom vet vem han är där på hans jobb, så länge som han har varit ledig. Kvar hemma är nu jag med Elsa och Alfred som börjar imorgon...Jag är inne på min tredje kopp kaffe. Tar det tom svart idag utan mjölk då jag somnade ca 03.00 inatt och alarmet gick 06.00...går ut hårt...gäsp. Tackar vet jag foundation-guds gåva till slitna 6barns morsor. Det täcker inte allt men lite iaf;)

Slappar söndag, iaf för min del. Pappaanders har jobbat å sålt fika på Elsas fotbollsförening. Sen en match och då hämtade han småtjejerna som fick vila sig från mamma och mamman fick vila sig från dom. Och då passade hon på att gå till frissan den där mamman.

Bästa budget frissan heter Olivia Nilsson och är hur bra som helst...

Och under klippningen blev kunden sugen på te, så det var bara för frissan att bjuda på te.

Sådärja, färdig. Det gick ju galant det här...går nog tillbaka när det tryter i kassan å håret växer långt.
Nu blire biffar delux till middag. Fått fin fin älgfärs av grannarna. Tackar.
Och imorgon börjar allvaret på riktigt.

Har haft en fin dag...vaknade kl 7.20 då Anders och Alfred åkte iväg upp till Skellefteå och fotbollscup. Typ första gången den här sommaren jag måste stiga upp och göra välling och kissbestyr med ungarna. Men då jag fått sova bra för första gången på ett bra tag gick det över förväntan...men sen gick jag ju och la mig...måste ju få snoza mig upp. Kan inte vara bra för själen att hoppa upp på 2 ben på stuberten. Under frukost känner jag att det är en bra dag. Jag mår bra, känner mig glad och orkar lite idag... Så jag packar en lunchryggsäck tar med picnic filten och åker med mina tre små till Tomtebo äventyrslekpark. Och Olivia får jag med mig. Alfred är ju med Anders och Elsa har sovit borta. Så det är bara vi...

Min plats i solen... Olivia är bästa barnvakten...

Vi har åkt linbana...

Åkt rutschkana...

och matat ankor...
(kolla in fötterna högst upp i bild)...läckra...

På vägen hem stannade vi till och köpte dagens bästa-lördagsgodis. En sån här dag är livet underbart-Älska varje sekund och njut...det gör jag.

Hade ett jobbigt, nödvändigt men ytterst fint samtal ikväll med en av mina fina. Tårarna rullade ner för mina kinder och jag fick sanningen mera eller mindre kastat i ansiktet...Jag fick mycket att fundera på. Mitt liv som människa och mamma...har jag ansträngt mig och gjort mitt bästa. Kunde jag ha gjort annorlunda...så här i efterhand är svaret:-Ja, jag skulle VILJA ha gjort annorlunda.
Men med mina/våra förutsättningar hade det varit ett svårt uppdrag. Nu är det bara att laga det som är trasigt och hoppas och be att vi blir hela igen. Jag vet att det kommer att gå, men att det kommer att bli tufft. Inte stanna efter vägen och ge upp utan kämpa tills vi är i mål. Lite tungt och vi står längst ner i en stor uppförsbacke just nu, mina humörsvängningar gör backen lite brantare men vi tar några steg i taget...faller tillbaka och tar några nya steg fram...tillslut är vi framme. Ge inte upp, vi är flera som jobbar ihop. Godnatt

Min sömn börjar på att bli en lång följetong. Att bo och leva med tonåringar måste ju vara den absolut värsta prövningen i livet. Ett nytt spädbarn i familjen är ju som en smekning. Jag har som bekant svårt att somna, svårt att somna om då jag har vaknat och vaknar av en knappnål...Igår kom vi väl lagom tid i säng och jag var riktigt trött. Hann bara slå igen ögonen och 2 st där uppe skulle ut och cykla mitt i natten. Den tredje blev ensam kvar rädd och mörkrädd. Han kom ner till oss...varmt och trångt. Sen kom dom hem efter sin cykeltur och det blev 1 mindre i sängen. Nu då...helt plötsligt kommer någon ner och äter ris mitt i natten...men vad...nu då...helt plötsligt kommer någon ner och går ut, en kompis väntar utanför...Jag ger upp, hoppet om att få sova är hopplöst. Tillslut somnar jag och vaknar av att små fötter kommer tassande. Återigen trångt och varmt. Somnar om, men sen vaknar jag IGEN kl 04.00 ungefär av att det låter som att en hel kulpåse rullar ut där uppe...dom stora har fortfarande inte somnat...Jag blir skogstokig...dom skyller på varandra och min hjärna slår slint...somnar om för 711 gången denna natten och 06.30 vaknar första i rummet bredvid. Då är jag så borta så som vanligt får pappaanders ta det. Nu har vi jobbat på med stort och med smått...mina ögon hänger...Det är sista sommarlovs och semesterdagen. Nu kommer en maratonhelg... Imorgon 07.45 åker Alfred och Anders upp till S-teå på fotbollscup och är borta hela dagen. Och på söndag ska Anders stå och sälja fika för Elsas räkning och hennes fotbollslag...Jag är iaf tacksam att det är olika dagar så Anders kan ta det, jag är inte att lita på...fortf. huvudvärk from hell, ryggont from hell, och påsar under ögonen from hell, ett humör from hell. Nä, jag är inte att leka med...Nu ska jag försöka hålla mig vaken, någonting säger mig att jag kommer att misslyckas.

Hej...morsan latmask här. Idag bestämde jag mig-inte en minut efter nio ska jag ligga kvar i sängen. 08.57stod jag typ blind och vinglade vid sängkanten. Men upp ska jag...det är tur att jag har gått från sängen till badrummet ett antal gånger tidigare för den vägen hittar jag i blindo. Men visst är det otäckt att komma in i ett ljust upptänt stort badrum och ska måsta ta av sig kläder och sätta sig på en kall hård sits- nä, jag skulle ha stannat kvar mellan madrassen och duntäcket. Men nu då jag ändå är uppe kan jag väl göra nytta också. Efter lunch tar jag med Alfred till frissan och han både ser och hör igen samt har blivit av med angorakatten som satt fast på hans huvud. Vi åkte och handlade och när jag kommer hem tycker Anders vi kan åka på en lekpark med barnen. Jätte gärna, men jag orkar inte. Efter ett dubbel arbetspass är jag helt slutkörd. Så pappaanders tar dom själv så jag får vila. Har ingen aning hur jag ska klara mig till veckan om detta forts. Jag tänker att jag måste hänga en tvätt innan jag vilar. Går fint, tills jag upptäcker konstiga vita prickar som kommer ut med tvätten. Men vad är de...fattat lite och ingenting tills all tvätt hänger i torkskåpet och ut faller en blöja...nu snackar vi inte tygblöja utan engångsblöja-HÄRLIG ut. Bara att köra om tvätten. Förhoppningsvis var det inte en skitblöja jag försökt att återanvända tillsammans med en vit tvätt. Nu stänger jag av maskineriet på riktigt, lägger den på laddning och ska vila.

Godmorgon eller Godkväll. Middagen är redan över, då vi hade en träning att anpassa oss efter. Igår fiskpanetter, idag köttbullar, pasta och brunsås. Barnen sa:-åh vad skönt med vanlig mat. Det tycker jag också. Semester i all ära. God mat, mycket mat sena mattider. Men rutiner är bra och man kan inte a semester hela livet. Vad vore det då när man äntligen blir ledig. Nu får vi längta igen till fredagar och helgen.
Jag låg länge idag igen. Min vision om att stiga upp tidigt är än så länge bara tankar. Jag är fortfarande helt orkeslös. Men det måste ju hängas en tvätt, lagas lunch och torkas rumpor. Men då blir jag liggandes efter ett sånt arbetspass också. Och jag tar lång tid att laddas upp...varenda rörelse är smärtsam. Tack och lov är pappaanders fortfarande hemma så han täcker upp där jag inte är. Jag låg och läste igenom min blogg/dagbok och ser att jag hamnade i en dep den 24juli, sen har det varit en berg och dalbana sen dess. Det är skönt att kunna gå tillbaka och få en bild över hur det har varit. För mig är det viktigt för att förstå och jobba vidare. Hur mådde jag då och varför, vad hände och hur gjorde vi.
Men som jag har det nu, den här omänskliga tröttheten och orkeslösheten känns det som att det var längesen, i julas kanske. Då armar och ben är som bly. Hjärnan hänger inte med.
Nu ser vi på Bolli...

Och jag väntar på att klockan ska slå läggdax.