Min sömn börjar på att bli en lång följetong. Att bo och leva med tonåringar måste ju vara den absolut värsta prövningen i livet. Ett nytt spädbarn i familjen är ju som en smekning. Jag har som bekant svårt att somna, svårt att somna om då jag har vaknat och vaknar av en knappnål...Igår kom vi väl lagom tid i säng och jag var riktigt trött. Hann bara slå igen ögonen och 2 st där uppe skulle ut och cykla mitt i natten. Den tredje blev ensam kvar rädd och mörkrädd. Han kom ner till oss...varmt och trångt. Sen kom dom hem efter sin cykeltur och det blev 1 mindre i sängen. Nu då...helt plötsligt kommer någon ner och äter ris mitt i natten...men vad...nu då...helt plötsligt kommer någon ner och går ut, en kompis väntar utanför...Jag ger upp, hoppet om att få sova är hopplöst. Tillslut somnar jag och vaknar av att små fötter kommer tassande. Återigen trångt och varmt. Somnar om, men sen vaknar jag IGEN kl 04.00 ungefär av att det låter som att en hel kulpåse rullar ut där uppe...dom stora har fortfarande inte somnat...Jag blir skogstokig...dom skyller på varandra och min hjärna slår slint...somnar om för 711 gången denna natten och 06.30 vaknar första i rummet bredvid. Då är jag så borta så som vanligt får pappaanders ta det. Nu har vi jobbat på med stort och med smått...mina ögon hänger...Det är sista sommarlovs och semesterdagen. Nu kommer en maratonhelg... Imorgon 07.45 åker Alfred och Anders upp till S-teå på fotbollscup och är borta hela dagen. Och på söndag ska Anders stå och sälja fika för Elsas räkning och hennes fotbollslag...Jag är iaf tacksam att det är olika dagar så Anders kan ta det, jag är inte att lita på...fortf. huvudvärk from hell, ryggont from hell, och påsar under ögonen from hell, ett humör from hell. Nä, jag är inte att leka med...Nu ska jag försöka hålla mig vaken, någonting säger mig att jag kommer att misslyckas.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Har dragit ut på detta men nu kan jag meddela att efter så många år tillsammans blir det en skilsmässa.  Jag har funderat länge men kommer fram till att det här blir det bästa. Vill starta om på nytt och börja om.  Har faktiskt redan nåt på gång....

Nu är julledigheten över och den enda som har rört på sig mera än till och från bilen är Alfred.  Det känns som evigheter sen som jag låg inne och mådde så dåligt och trodde att jag inte skulle klara av vardagen.  Men nu är vi här Jag har överlev...

Då var det helg igen, den här julen har varit hel knas. Jag var ju borta nästan hela december. Det är för tillfället omänskligt kallt ute och jag har ett gäng killar här en bit utanför min ytterdörr spelar landhockey. Det kan man visst göra i vilken...

Hej 1 januari 2017 det är med blandade känslor jag Välkomnar dig. Det känns både jobbigt och bra. Jobbigt för att jag inte vet vad som väntar mig och bra för att jag har alla chanser att ge det en ny start. Praktisera alla mina strategier vid kommand...

2016 är snart över ett år med mycket glädje men också sorg och jobbigheter. Året började med en inläggning, jag var helt psykiskt utmattat och orkade inte mera, orkade knappt leva med mig själv. Jag firade min 40års dag på sjukhuset och livet var öve...