Fredag och vi alla lever...har genomfört min första arbetsvecka 2013 utan några som helst sjukdomar. Bara det är värt att fira  Men, det kommer oftast ett men...Arvid går genast in och lägger sig i soffan och ser så där lagom blek och klen ut...tvekar in i det sista men tillslut känner jag på pannan-feber! Fast nu är det fredag och vi sörjer inte allt för mycket över det, han får ligga i soffan och ha sin feber...själv tänker jag ta helg och bara göra det jag själv vill  

Söndag och våren utbyttes under natten till vinter igen, men det brukar ju inte vara så länge...april är ju alltid april. Behöver jag säga att vi har fått tillbaka vårat liv nu då hockeysäsongen är över...fotbollssäsongen har däremot börjat, men det är ju som en smekning...förövrigt är han våran hockey/fotbollsspelare just förtillfället i Bräntis och åker snowboard...kanske nåt att satsa på...jag får iaf handla snygga kläder åt honom. 

Igår hann det hända en hel del efter mitt inlägg...det började brinna i hushållspapperet under middagen (jäklar vad fort det går, man måste ha respekt för eld upptäckte jag), Minna fick en kraftig allergisk reaktion av soja (samma som med ägg, vi var tvungen att ge henne tavegyl, så nu måste vi utesluta all soja också ur hennes kost ett tag), sen bajsade samma unge ur ryggen, som Nea uttryckte sig:- Minna bajsar ur ryggen...Men för att förtydliga mig så har det inte börjat komma avföring från ryggen utan som vi alla förstår så la hon av en sån där dunder rackabajsare som kallas duga...

Nu laddar jag inför en ny vecka (har en sån där mördarvecka igen med 2 kvällsmöten) och är så där präktigt duktig och förbereder allt jag kan. Har rullat och stekt köttbullar fyllda bla med vitlök, timjan och dijonsenap till morgondagens middag för att spara så mycket tid som möjligt, får åka hem på lunchen och skala potatis till moset...kommer hem från jobbet den där kritiska tiden ni vet, då ungarna helst skulle ha ätit i förrgår...

Lördag och nu håller vi på att varva ner innan middag...Jodå, idag med ska han få mat, han som påstår att han ingen mat får...idag bjuds det på vitlöks och rosmarin marinerade lammracks med klyftpotatis en rödvinssås och till det en tomat, fetaost och olivsallad...fruktsoda till dom små och ett glas rött till mamman och pappan...en lyxig fruktsallad med glass och grädde till efterrätt och säkerligen lite chips på det...ingen kommer att gå i säng hungrig.

Idag har vi förövrigt städat garaget och tvättat bilen...riktiga vårtecken. Och när jag efter frukost styrde ut stolen och var så där lagom mätt och belåten såg jag till min fasa hur någon hade ritat under köksbordet på parkettgolvet en teckning...När jag frågade:- Men vem har ritat på golvet, erkände hon så glatt...Det var jag...hon ångarde sig nog snabbt att hon erkände och skämdes en aningen...Än är dagen inte slut, mycket mera kan hända men nu väntar vi på mat och chill i soffan.

Ja, nu är det fredag och en efterlängtad helg...trots ledig måndag...jag var så trött att jag stupade i soffan då det värsta hade lagt sig i eftermiddags (slutade 12.45) Har lyckats genomföra en hel arbetsvecka trots febrig 1 åring med fin fin hjälp från farfars och mor-TACKAR   Nu sitter jag strandad med 3 småungar och en tonåring, Alfred & pappaanders är på hockey och Elsa på innebandyträning. Så det blir ett lugnt fredagsfirande...mina 3 kompisar lägger väl av en efter en snart, skulle jag tro/hoppas jag. Och där inom kort snarkar jag återigen i soffan. Men det är fortfarande ljust ute så förhoppningsvis håller jag mig vaken några minuter till. Har blivit varse om att Arvid säger på förskolan att: Han måste få mera macka då det är mellis, för han får ingen mat hemma...Han ljuger/hittar på/fantiserar...Han får mat hemma!!! Tro ingenting annat...Ikväll åt han tacos så det stod ut genom öronen.

Nu är glada påsken slut och det är vardag igen. Vi har tagit fram cyklarna till allas förtjusning...livet blir sååå mycket enklare...men det blir väl ett bakslag med snöstorm och bitande vind inom kort, så lyckan varar säkert inte så länge...men vi har lärt oss att njuta av det lilla...det är det som räknas, dom där små korta, intensiva guldkornen...

Vi har en stolt, mycket stolt snowboard ägare i familjen...så fort vi kom hem från Agnäs började han titta runt på blogget och fann sig ett sett som passade honom som handen i handsken...

undrar just vad hon har funnit som är så där intressant på "fjället"...

Vi prövar just för tillfället på ett liv som 1 barns föräldrar då huset tömdes på barn bara så där poff...tänk vad lite cyklar kan göra underverk...