Familjen har kommit hem från påskresan...och det har varit en salig blandning av glädje, gråt, gnäll, förtvivlan, förväntan, lycka, väntan...ja, allting på en och samma resa. Men nu är vi hemma och ska bara njuta den sista påskdagen.

Alfreds 2:a dag på bräda, snacka om att ha lätt och lära och ha tålamod...och nu letas det begagnat på blocket och vissa hoppas att det aldrig mera ska bli sommar, skulle jag tro...

Efter en magisk dag i backen med dom bästa av dom bästa   tar vi nu ett glas i stugan i väntan på mat och Let's dance...

Olivia får luft och vi kan nog fortsätta våran semester trip. Solen har varit på våran sida och dom små har haft tålamod utan dess like...tänk att vara i backen näst intill 5 timmar och vänta på dom stora som åker slalom och bara gå omkring, åka lite bob för att sen bara vara...Jag har också gjort det ganska bra...som har underhållit, grillat och också bara varit...fick en kort stund i solen då babyn sov...Nu säger vi Trevlig Långfredag mina vänner!

Då var vi framme och inställda...inställda i stugan...stugan i Agnäs...allt frid och fröjd om det inte vore för att det måste ha varit en katt i bäddsoffan dom 3 största ska sova i, och Olivia är sådär över allergisk mot katter...vi har räknat allergitabletter och checkat av ögondroppar och nässpray...nu hoppas vi bara att det ska räcka och att Olivia får nog med luft och att inte ögonen sväller igen fullständigt och att vi ska slippa att åka hem...Ja, alltid är det något...man ska inte tro att det ska gå smärtfritt fram...men imorgon har vi tänkt oss en sovmorgon (om allergitabletten gör sitt jobb) och äta en lååång frukost samt sen bege oss ut i skid och pulkabacken...grilla, sola och bara vara...Glad Påsk  

2 mördar dagar är nu till ända...långa arbetsdagar med tillhörande p-möte och flygelmöte efter arbetstid...tur man är steget före och har lagat middagsmaten kvällen innan, man ska gärna ha ätit den också redan kvällen innan för det är knappt om tid...hinner man tugga och svälja middan innan man ska påt igen gör man det bra. Men nu är det över och 1månad till nästa mördar dagar igen...nu ska det börja packas, handlas och planeras för en påskresa. En påskresa, inte till Åre och inte till Hemavan...håll i er. Familjen har hyrt en stuga i Agnäs, underskatta aldrig närheten och enkelheten...helt perfekt, helt lagom för en familj på 8 personer som ska packas iväg med skidor, pulkor, mat, resesängar, blöjor, kläder...kläder i massor...Vi lägger nivån så det ska passa oss, man kan säga att vi skräddarsyr en "fjällresa" för just våran familj...alldelens lagom långt bort och alldelens lagom passar det våran budget...nu håller vi alla fingrar och tår att vi ska hålla oss på benen och vara friska...gud nåde den som kommer att bli sjuk.

Nu är jag redo, redo för våren och redo för jobb...kraxar fortfarande på litegrann men det får mina kamrater leva med...ut med vintern och bassiluskerna och in med våren och solen...

Shoppade loss lite nya gardiner och häxan har satt fart mot blåkulla, tygtulpaner på bordet och jag behöver inte fundera på att köpa fräscha färska varje vecka...mera vår än så kan det inte bli...

vardagsrums-fönstrerna fick sig också en makeover och våren får titta in...(tipsar alla gardinsugna, Hemtex har iaf idag 20% rabatt på alla gardiner, en oas för den förnyelsesugna, fick med mig lite nya kuddar hem också till soffan). Och jag tittade in på Lindex och Minnas garderob fick sig ett rejält lyft...ut med baby bodysar och in med härligt prickigt, mjuka små tröjor och sköna små bas tights till det...hon kommer att lysa som en tulpan lilla fisen  ...

Fredagskväll och det borde vara klirr i glasen och steppskorna på...men jag jag blandar fortfarande mina dunderdrinkar på burana och alvedon...snälla hjälp mig, vad ska jag göra, dricka, äta...what ever...bring it to me...jag börjar bli lite lätt desperat nu...förkylningen har vandrat fram i huvudet och sitter numera så där skönt över ögonen och bihålorna...annars trivs vi med livet...vi är en kort i familjen i helgen då vi har skickat Elsa ner till Sundsvall på innebandycup och egentligen skulle Alfred har åkt på en 1dags cup upp till Skellefteå imorgon men hans förkylning stoppar honom...och julen varar ända in till påska, och påska startar ju som bekant nästa helg och då måste vi vara friska, jag förtydligar mig M Å S T E , familjen har nämligen bokat en liten mini semester med våra   vänner över påskhelgen...och då tänkte vi åka skidor, pulka, grilla, basta, äta, spela kort, vara vaken halva nätterna (och inte gå i säng kl barnet) och bara må så där äckligt, oförskämt bra, gå upp 5 kg i vikt så vi har nåt att jobba bort till sommaren  . Så jag gör som jag gjorde då jag var liten och önskade mig något...(jag började alltid min lilla bön med att säga tyst för mig själv) :- Förlåt för allt dumt jag har gjort, men gör så att vi blir friska nu!!!!! Det var ingen som hörde mina böner då, får se om jag får bättre gehör nu  

Jag är sakta men säkert påväg tillbaka till livet, ett liv utan feber,huvudvärk och snor fulla skallen, ett liv utan kombon alvedon/burana som min basföda...ge mig några dagar till så ska vi snart vara i mål. Jag längtar...att bara ligga och inte orka göra nånting är skit...sen har jag väl en hel del att ta igen...satte faktiskt igång en tvättmaskin i hopp om att orka hänga den sen, annars får jag lämna över det till försten som kommer hem...lyllo den  ...mina pojkar börjar också på att komma tillbaka...vi sover inte hela dagarna utan vi orkar bygga lite tågbana och se på nån film...vi har dragit för persiennerna så vi ska slippa se hur solen hånler åt oss. Nu tackar vi för oss, stänger igen medicinskåpet och och satsar på en skön härlig frisk vår  .

Nu jäklar dubblar hon dosen medicin och kör både alvdon och burana samtidigt för bästa möjliga resultat. Har varit hos fröken doktor som konstaterade influensa...en seg en åkomma som kan ta upp till 2veckor att bli av med och ingen penicillin fick jag...jag är lite av en penicillin förespråkare då det brukar ge omedelbar effekt...men nu går jag på det dubbla av annat och känner mig näst intill hög, från att vara mer eller mindre död till att orka röra mig utan att stupa, det är ju en underbar känsla...och som sällskap har jag min lille proffesor Arvid som inte riktigt heller har blivit av med sin förkylning, men alla skolbarnen och dom två småtjejerna är på benen och snällaste farfar har tagit dom till förskolan så det är näst intill tråkigt här hemma...men nu ska jag dricka lite mera silverte med honung och hinna vila innan tystnaden utbryts till organiserad kaos då alla kommer hem.