Här kommer det. Ett litet, litet livstecken från familjen...jag är galet sjuk och det var evigheter sen sist då jag knappt kunde ta vara på mig själv...några har blivit friska, några är på bättringsvägen, några har inte drabbats (ännu) och några är halv sjuka som typ pappaanders, men skulle han falla dit nu skulle vi inte överleva...han står för markservicen och jag vandrar runt lite då och då när alvedonen är på toppen i kroppen. Nu har jag fått låna Elsas bärbara dator då jag inte äger en egen så jag ifrån min sjukhus säng kan blogga och känna att det finns hopp...Har insett att jag måste lämna över mitt kök till ungdomarna som ska få laga maten-och jag har gett dom att bita i...kalops ska dom få göra...själv knaprar jag på smärtstillande var fjärde timme och förbrukar fishermansfriend som om det vore karameller...jag ser ljuset, jag ser ljuset...än om det är lååångt, lååångt borta så ser jag ljuset...