Nu är hösten och kylan här på riktigt och därav alla dessa sjukdomar som kommer som ett brev på posten.  Som man kan disskutera om i oändlighet om hurvida man ska vara hemma med sina sjuka barn och inte...hur länge osv. Alla har sin rätt att bestämma jag vill bara dela min syn på det hela. Och hoppas att ingen tar illa vid sig, för mitt syfte är inte att "sätta" dit nån utan att få ut mina tankar och funderingar kring detta "heta" ämne. Och jag vill förtydliga att detta inlägg skriver jag INTE som en förskolepedagog utan som en helt vanlig förälder, en förälder till tre skolbarn och tre förskolebarn. Jag är ingen läkare eller sjuksköterska utan bara en helt vanlig mamma. 

När ditt barn av nån annledning inte orkar med vardagen bör det stanna hemma från förskolan, "sitt jobb". Få stanna upp i vardagen och vila. Tillfriskna. Det är jätte svårt jag vet, att ta det beslutet en stressig morgon men är man osäker stanna upp och tänk efter en sekund eller två. Kanske bara ditt barn behöver en dags vila eller några dagar. Det svider, det svider både i plånboken, på ditt jobb och i ditt samvete. Jag vet! Det svider lika mycket för mig. Det allra viktiga kan jag tycka att man inte forserar fram och är tillbaka för tidigt. Efter en maginfluensa är det 48timmar/2dygn som gäller efter sista kräkning/diarre-man smittar tyvärr så länge efteråt. Vi kan vända på det och låt säga att du varit hemma med ett maginfluensat barn och stannat hemma dessa två extra dygn, lyx dagar kan man se det som men se det inte som ett sraff utan som ett privilegum att få tid med dina/ditt barn, och du lämnar sen ett frisk barn på förskolan, det du inte vet är att nån annan kommit tillaka för tidigt och ni riskerar att drabbas igen. Då kan man ju enkelt räkna ut att det bara kommer att gå runt, runt runt. 

Att vara hemma med sjuka barn är inte det man vill, absolut inte men man kanske måste, måste ge dom den pausen i vårat otroligt stressade samhälle och ge dom en ärlig chans att få tillfriskna. Dom är bara små en gång i livet, när dom börjar skolan är dom förvisso också sjuka men inte lika mycket. Då börjar ett helt nytt liv med tider att passa och skjutsa hit och dit. Så återigen se det inte som ett straff att vara hemma med sjuka barn utan se det som ett privilegum (vet inte hur det stavas). Man har igen det sen om man vågar ge dom chansen att tillfriskna i sin egna takt. Trevlig helg på er