Ledig dag idag, låg på telefonluren och 08.00 ringde jag barnmottagningen och fick en akuttid. Hade småtjejerna lediga och var tvungen att fixa barnvakt, barnvakten var ve och fasa upptagen. Jag fick inte göra annat än ringa förskolan och be om dispans...dom fick komma-har jag sagt att dom är bäst där   Kastade in ungarna och åkte till sjukhuset. Vi fick träffa en annan barnläkare än förra gången och han hejjade på Skellefteå så liiite jobbigt blev det  men vi fick gräva ner stridsyxan och fokusera på annat än hockey. På Alfred. Egentligen inget nytt, samtliga prover och underskötningar visar fortfarande på inget reumatiskt, vilket vi jublar över egentligen men frågan är nu bara varför blir han inte bättre-varför blir det bara sämre. Jag var en jobbig, gnällig och grinig morsa som sa:- Jag går inte härifrån förrän vi har en plan, en vårdplan. Han ska få en sjukgymnast och en arbetsterapeut innan jag lämnar stället samt att ett samarbete mellan er och skolan ska ske. Där skolsköterskan ska bli inkopplad och kan hjälpa honom på skolan och få ta del av hans journal och vad som händer och sägs här så vi alla kan hjälpa honom till en normal vardag, pojken måste ju för tusan kunna komma tillbaka till skolan. Han har nämligen varit hemma i veckan pga värk och inga hjälpmedel där som kan hjälpa honom till en normalt fungerande vardag. Jag var riktigt jobbig och grinig men att se Alfred gråta av smärta och uppgivenhet gör fullständigt en galen av frustration. Läkaren skulle nysta i boet och få fram lite info om hur vi kan gå vidare. Gör han ej det kommer jag hänga på som en igel och tjata. Skulle mejla skolsköterskan det vi pratat om och skrev ut en hel del piller som ska tas 5 eller 6 ggr/dag nu för att se om värken blir lidrigare. Så vi, eller jag tog beslutet att han får stanna hemma resten av veckan så han kommer igång med det och att jag är hemma med honom och hjälper honom med det. Jag vill se hur han mår rent psykiskt, det har varit så jobbigt för honom idag och han har visat att han mår så dåligt över situationen. Jag är orolig över honom faktiskt.Jag vet inte hur det funkar på  min praktik men jag får väl isf ta igen det vid ett annat tillfälle. 

Att det inte går att ställa en diagnos kanske vi får leva med men det går att hjälpa honom till en bättre, normal vardag jämfört med hur han har det idag. Fullständigt isolerad och fast i sin egna kropp på ett sätt. 

Han har aldrig tidigare visat ngr känslor, men idag brast det-han orkar inte längre, han vill bara dö. Hans enda önskan i julklapp är att få bli frisk. Snäll, snälla tomten-ge oss en frisk son. Han önskar sig det, vi vill ge honom det. FRISK!!! Hör du det. Jag har iaf både mejlat hans lärare och skolsköterskan för en kontakt.

Igår ringde även läraren till ett annat barn och undrade lite. Det funkar inte så bra i skolan och det funkar väl så där här hemma. Hon ville bolla och veta hur dom ska gå vidare. Hur gör vi osv...Jag sliter mitt gråa hår, ja hur gör vi...vet inte. Inatt fick Anders sova hos denne för hon hade panik och ångest och kände sig förföljd. Någon var ute efter henne...så han delade säng med en annan inatt. Jag har mellan varven idag ringt och jagad både sjuksköterskan på BUP och hennes psykolog. Vi måste få ett möte med hennes läkare och se hur vi ska gå vidare, med medicinering osv. Hon ska ju inte behöva känna sig jagad i sitt egna hem. Mitt i allt ihop igår ringde min kurator och undrade :- Hur går det, Maria? 

:-Öh, vänta jag ska bara låsa in mig på toan så vi kan prata. Jo, eh jag vet inte, hinner inte känna efter...men jag vet att ett bakslag är på ingående hoppas bara att det kommer till jul då vi är lediga så inga utomstående drabbas. En mega dep. kommer, frågan är bara när...Det vet jag för nu är jag så sönder stressad och går på högvarv för att orka allting, hinner inte känna efter. Barnen går före och måste få må bra, fokus  ligger på dom och på praktiken där jag förövrigt trivs så himmla bra. Att få komma dit och jobba gör mig glad, jag är glad när jag går till jobbet och det var längesen.  Jag är glad när jag går hem för jag känner mig nöjd med mig själv och att jag har gjort ett bra jobb. Jag känner verkligen att jag har valt rätt. Hoppas det är ömsesidigt. Nu ska jag börja gör kväll, dvs mat, bada barn och välling sen sova...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Har dragit ut på detta men nu kan jag meddela att efter så många år tillsammans blir det en skilsmässa.  Jag har funderat länge men kommer fram till att det här blir det bästa. Vill starta om på nytt och börja om.  Har faktiskt redan nåt på gång....

Nu är julledigheten över och den enda som har rört på sig mera än till och från bilen är Alfred.  Det känns som evigheter sen som jag låg inne och mådde så dåligt och trodde att jag inte skulle klara av vardagen.  Men nu är vi här Jag har överlev...

Då var det helg igen, den här julen har varit hel knas. Jag var ju borta nästan hela december. Det är för tillfället omänskligt kallt ute och jag har ett gäng killar här en bit utanför min ytterdörr spelar landhockey. Det kan man visst göra i vilken...

Hej 1 januari 2017 det är med blandade känslor jag Välkomnar dig. Det känns både jobbigt och bra. Jobbigt för att jag inte vet vad som väntar mig och bra för att jag har alla chanser att ge det en ny start. Praktisera alla mina strategier vid kommand...

2016 är snart över ett år med mycket glädje men också sorg och jobbigheter. Året började med en inläggning, jag var helt psykiskt utmattat och orkade inte mera, orkade knappt leva med mig själv. Jag firade min 40års dag på sjukhuset och livet var öve...