Tidig middag idag, vi höll på att hungra ihjäl samtliga 8...efter en runda på Gammlias julmarknad. Men vi va bara 6st som åkte. Invalid Alfred tar sig inte fram på bara 1 krycka, det gör mig arg att han är fast här hemma, han kan inte följa med och handla och han kan inte följa med familjen på utflykt pga brist på hjälpmedel. Jag vet inte om han ens klarar skolan i morgon. Jag vet, jag tjatar om det men är det tänkt att när man av ngn anledning inte kan göra det man kunde innan man blev sjuk inte ska få möjlighet till det. Man måste stanna hemma när familjen gör ngt tillsammans, sånt gör mig en aningen arg faktiskt. Hans snälla lillebror Arvid 7år stannade hemma med honom som sällskap medans resten av familjen halkade runt på marknadsområdet. Han har ont, det är liksom plus-minus-noll med smärtstillande samt att han får en sjuk magvärk på det. Måste nog ringa herr doktor i morgon och fråga till vilket pris han ska ta dess all medicin. Höger handled börjar på säga ifrån så snart kan han inte stödja sig på ngn hand längre, då vet jag inte hur han ska ta sig fram. Orkar inte tänka på det nu...

Vi njuter av av det är andra advent. Kanske granen åker upp ikv. Jag håller på att hamna i mitt koma liknade läge, då jag inte orkar lyfta en kroppsdel...jag vill inte, jag kämpar emot men känner att det är oundvikligt. Är så sjukt trött i kroppen och psyket att jag åker snart dit. Måste härda ut, har 2veckor kvar på min praktik. Sen kan jag falla ihop om det är så...jag vet att stress är den största boven i mina depressions perioder så därför försöker jag "bara" göra det jag måste. Personliga konkursen får vänta, vänta tills jag har tid...

Förra året...längtar tills han är där igen, på isen.