Hemma idag med en handikappad Alfred, som går på smärtstillande så magen har kraschat. Den är inte i sin ordning...är det inte det ena så är det det andra, men nu är vi positiva och tänker frammåt. Skolsköterskan ringde och hallelulja vilken fin människa. Varför har jag inte kontaktat henne tidigare hon såg hela pojken och alla hans besvär. Jag har varit så fokuserad på att få honom fri från fysisk smärta att jag glömt lite hur han mår psykiskt. Hon är den första utomstående inom sjukvården som frågar:-Hur mår han rent psykiskt?

Ja, jag vet egentligen inte förutom det han visade sist efter besöket på Barnmottagningen. Ledsamhet och frustration. Ja, hur mår man psykiskt som 12åring efter att hela hösten hankat sig fram på kryckor, åker taxi till och från skolan följer inte med kompisar hem, åker inte och tränar. När man kommer hem har man så ont att man orkar knappt förflytta sig. Hur mår man när man kvöll efter kväll, helg efter helg sitter hemma inne i huset med 5 syskon och en mamma och en pappa och kan inte göra ngt. Ja, hur mår man då rent psykiskt. Illa tror jag, jag skulle iaf må riktigt. riktigt illa och vara så ledsen och less på situationen. Hon föreslog att han skulle få prata med ngn och "spy" ut allting han har varit med om och undrar över efter dessa 10långa veckor av smärta. Utan oss som föräldrar som är med, utan bara han...blir mitt nästa projekt att ta tag i nästa vecka. 

Mitt andra projekt som jag jobbar febrilt med på sidan om är våran flicka som är orolig och sover dåligt. Mötet med arbetsterapeuten på BUP igår blev bra och nästa vecka ska hon få prova ut ett tygn täcke, i form av kedje eller bolltäcke som man provar ut och som väger 5kg, 7kg eller 10kg, sen "lånar" man det på obestämd tid. Hoppas på att det ska hjälpa henne till bättre sömn. Vi försökte återigen göra upp och skriva ner en rutinlista på hur en kväll och morgon ska se ut för att hjälpa till i vardagen. Vi börjar förstå hur viktigt det är med tydliga rutiner som vi föräldrar ansvar över och blir gjorda. Ett liv utan rutiner är = ett liv i kaos...Det är jätte svårt med en ADHD diagnos att veta vilken ordning man ska göra allting på morgon och kvällen. Följer man inte ett schema blir det error i hjärnan, fullständigt. Vilket innebär att jag måste ha full fokus, kliva upp och förbereda så mkt som möjligt och helst finnas där personligen och vägleda. Samt inte tappa besinningen och underlätta för henne. Hon är jätte duktig då vi samarbetar. Jag är jätte duktig då vi samarbetar. Det blir bra tillslut...

Jag har iaf passat på att julbaka med flickorna idag...

Bullen näst längst ner till höger är en båt ala Nea, jag ser bara en vagina  men, men...vi ser med olika glasögon bara och det är ju bra det.