Mitt liv med 6barn, bipolär och om att vara ADHD mamma

Senaste inläggen

Av maria - 21 november 2016 21:36

Jag är påväg tillbaka till livet, det är jag men det tar sin lilla tid. Jag har förflyttat mig från sängen till vardagsrummet. Orkar stiga upp och gå på toa typ och äta. Det händer ju så mycket roligt nu, Arvids musikal på onsdag. Advent och allt som hör det till. Inte en enda juleklapp har vi köpt. Jag gillar november, med mörkret och tända ljus, Men nu finns det liksom inget att gilla tycker jag. Ljuset och glädjen är borta. Jag ser bara en massa stress och måsten. Jag har fått en huvudvärk from hell...Orkar vara vaken typ 30min åt gången sen måste jag sova. Mina celler pallar inte mera än så. Jag förstår barnen när dom somnar mitt i maten, det är så jag känner nu. Tung i hela kroppen, det hänger bly under mina armar. Jag sjunker ner en bit under ytan sen flyter jag upp en bit och så håller det på...ner-upp-ner-upp...

Idag har jag på mina vaken stunder jobbat med skolarbete. Skrivit och skrivit. Tog 45min för mig att få till ett nytt dokument. Så livet går liksom i slow motion just nu. 

Nä nu ska jag sova lite och sen vakna i morgon pigg och fin som en nyponros med energi från tårna. Hatar är ett starkt ord jag vet...men jag kan faktiskt säga att Jag hatar mitt liv (som det är nu). Väntar bara på att det ska vända och ge mig sån där lagom energi.


 

ANNONS
Av maria - 18 november 2016 23:11

Idag föll pusselbitarna isär som håller ihop mig och mitt liv. Fasaden som jag så länge lyckas hålla sprack. Påväg till skolan bröt jag fullständigt ihop och bara tokgrät. Satt kvar i bilen en stund och försökte samla mig och hitta tillbaka till mitt vanliga jag. Tjejen som alltid är på topp och det är inga problem. Jag fick det så bra beskrivet för mig hur jag känner. Man gråter och skriker för att sedan samla sig och plocka ihop bitarna för att orka dom få timmar som behövs. Det enda man vill är att försvinna, försvinna bort och sova bort eländet. Jag behövde bara hålla i hop några timmar till innan jag fick åka hem till min vrå. Åkte och hämtade fisen och som tur var så var tonårstjejerna hemma som tog över och jag fick försvinna in till mig, mörkret och tankarna för mig själv. Jag hann inte tänka så mycket, somnade ganska på en gång och sov hela dagen och hela kvällen. Orkade inte laga mat eller äta. Anders och barnen fick ha fredagsmys utan mig ikväll. När barnen sen gick i säng tvingade jag mig upp för att bryta min orekslöshet för det har lärt mig på KBT kursen att det är bra-bryt beteendet...diskade undan och plockade lite och tänk det hjälper, nu orkar jag ju tom skriva av mig det som är min absolut bästa terapiform. Skriva och få ur all ångest och skit. 

Vi är ju två som jobbar och styr den här verksamheten eller familjen, vi har olika uppgifter och ansvar. Det funkar bra, vi jobbar bra ihop men vi får inte glömma bort oss själva eller varandra i all organiserad kaos. Båda två ligger på bristningsgränsen, vi glömmer saker, bilnycklar i bilen, vet inte hur man tar sig punkt A från punkt B. Hittar inte ord och saker. Jag är livrädd att vi ska falla båda två och då förfaller våran verksamhet och det finns inga vikarier att ta in, ni vet det är bristvara på det. Därför ber jag mig själv och min älskade partner att varava ner, ta det lugnt. Va inte så j...la duktiga hela tiden. Lättare sagt än gjort, men jag har iaf gjort ett försök.





Jag är så himla, jätte trött men jag sk hålla ihop till jul och göra mitt bästa. Förra julen mådde jag apa och det slutade md att jag blev inlagd, i år tänker jag mig själv och barnen en fin upplevelse. Inte fira min födelsedag på psyket.




 


ANNONS
Av maria - 14 november 2016 21:49

Nya lokaler och nya psoriasis fläckar. Ja, vi har bytt lokaler i skolan till det som kallas för Vårdvillan på Umestan. Frächa fina lokaker med högt till tak. Bara kaffeautomaten som saknas, kommer nästa vecka och då är allting komplett. Vi startade som sagt upp en ny kurs i dag-akutsjukvård. Otroligt mycket men intressant såklart. Ska försöka att hålla fokus på demensen den här veckan så vi får bort den studieguiden och dess uppgifter iaf. Att plugga 200% är väl obra och inte att rekomendera.
Jag har fått psoriasis fläckar/utslag på halsen och det enda sambandet jag kan se är stress. Obra det med men i April går vi ut och då får jag lägga skolan och dess stress bakom mig och ist stressa runt och söka jobb.
:-Hej, mitt namn är Maria och jag är sönderstressad. Men vill du anställa mig. Jag kan hjula, dokumentera och ta blodtryck på en och samma gång. Har jag en bra dag kan jag även passa på att ta ett blodprov samt sätta en kateter, undertiden som jag rengör din stomi. Snälla, anställ mig...
I morgon är det inte solningsdag utan jag behöver bara lämna barnen, först Arvid 7.20, sen hem och hämta Nea som åker 08.00 och sist Minna som alltid kommer mitt i frukosten. Skäms på mig. Sen kan jag ta en titt på mig själv innan jag åker till skolan. Och varför jag tittar lite extra på mig själv är för att jag vill försäkra mig om att jag har hoppat ur pyjamasen. Vore ju förargligt annars...

Av maria - 13 november 2016 21:00

Helgen är över. Helgen är förbi, en hel vecka till nästa helg. Jag har gjort det jag sa åt mig att göra, dvs vila. Men också en heldel nytta. Idag vaknade jag med mega energi och det resulterade i att jag:-tvättat tre maskiner tvätt. Bakat lussebullar, lagat lasagne, korvstroganof och två långpannor, dubbel sats tjockpannkaka. Jag kommer älska mig själv när jag kommer hem i veckan och har glömt att jag har garaget fullt med mat. Jag är stressad, arg och svettig och vet inte vad vi ska äta, men kommer plötsligt på hur smart jag varit och förberett mat. Pussar på mig själv och dansar ut i garaget och väljer mat och börjar sjunga i köket. Det är jag i veckan kl middag.
Jag känner mig tillfreds, lugn och glad men tror jag har en inre stress som bryter ner mig bit för bit. Jag får allt oftare ångest attacker, från ingenstans och måste ta atarax för att inte få en panikattack och det har blossat upp mera psoriasis fläckar på hela armarna, vilket jag inte hade då jag började sola. Vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig då jag mår så bra och är fylld av mega energi.

Fick hjälp med tvätten idag.



Och slutligen-Grattis pappa Anders.

Av maria - 11 november 2016 19:53

Nu äntligen har vi kommit till veckans bästa dag. Måtte det aldrig bli måndag. Den här veckan har varit jätte jobbig. Jag har knappt sett barnen, när vi kommit hem på em har jag somnat på soffan. Och när dom har somnat för kvällen vaknar jag till liv och håller låda om nätterna, aningen i vaket tillstånd eller i sömnen. Antingen ligger jag vaken eller sover och vaknar typ hela tiden. Att veckan varit extra stressig har märks på mitt närminne och min uppmärksamhet. Jag har kört fel var jag än ska åka och får ta små omvändor. Häromdagen körde jag liiite (typ en halv meter) mot rött. Förlåt alla poliser som jag känner och okänner. 

Vi började ju i måndags en demens kurs på heltid och nu på måndag startar akutsjukvårdskursen också på heltid. Och det kan ju vem som helst räkna ut att det blir 200%. Och att plugga på heltid betyder 8timmars arbetsdag. 200% blir en 16timmars arbetsdag   Däremmellan ska jag klämma in solning gånger tre. Risken är stor att jag kommer hamna på botten, under dyn, det fryser till is ovanpå och jag tar mig inte upp. Pessimist-ja visst. Så helgen kommer jag ägna åt återhämtning och pussa på barnen. Tvätta ca 7tvättar för att komma ikapp, vill baka lussebullar och laga veckans alla middagar, vad tror ni jag har två dagar på mig. Men jag kommer älska mig själv om jag lyckas, särskilt middagarna. 


 


Dagens kontor (grupprum på Väven), dator, kaffe och macka allt man behöver. Och nej mamma, snusdosan är inte min. 

Sen har jag läst lite ny intressant forskning kring bipolär sjukdom. Att det ska vara en autoimminsjukdom och vanligt med samsjukdomar som ex bordeline och psoriasis. Studien visar att det finns ett statistiskt säkerställt samband mellan bipolär sjukdom och skador på den så kallade blod-hjärnbarriären, som skall skydda hjärnan genom att fungera som ett filter mellan blod och hjärna. Funktionen i blod-hjärnbarriären är nedsatt helt enkelt. 

Tycker att det är jätte bra med forskning så kanske man lättare kan förstå. Varför drabbas vissa? 

Nu tar jag fredagskväll, äter lite popcorn och tittar på Idol. 


 


Av maria - 7 november 2016 21:45

Nu var det några dagar sen, jag vet. Fullt upp och lite till. Haft en jätte trevlig helg med hockey (inte så oväntat), vänner på kaffe och bullar och vänner på vin och chips. 

Jag har energi delux, låg vaken till typ två inatt, skulle upp kl 06.00 och höll låda medan alla andra sov. Tänkte sova inatt men hjärnan är på och svår att stänga av. Har slarvat med medicinen (ofrivilligt) och då blir det så här...stämningsläget svajjar hit och dit. Men nu har jag hämtat ut mera medicin och hoppas på att det stabiliserar sig fort. Vi har börjat en ny kurs idag Vård och omsorg vid demenssjukdomar ska bli skoj, som alla andra. Det finns en litet men bara. Denna kurs är på heltid i fyra veckor och på måndag nästa vecka börjar nästa kurs Akutsjukvård. Vet inte hur fröknarna har tänkt ut det men vi läser säkert 200% eller nåt, passar ju bra att vara hypo då, hoppas det håller i sig bara. Då ska det inte vara ngt problem att läsa dubbla kurser på heltid  

Jag åker fortfarande fram och tillbaka till sjukhuset och solar. Kan gå vägen mellan parkeringen bak och fram och upp och ner samt blunda samtidigt nu...kan den vägen, typ. Men tyvärr kan jag väl inte säga WOW, jag är bra nu. Lite bättre men det ploppar upp nya plack ändå. Hårbotten suger, det blir inte bra nånstans. Tack och lov snöar det ute nu så då ser man inte så noga om det kommer från min skalle eller himmlen  


Trots att vi har bestämt att det blir inga flera barn i huset som vi har gjort iaf så måste jag fråga lite nu och då. Och igår ställde jag samma fråga igen:- Ska vi inte ha en lite till ändå  


Uppgiven och förskräckt, kunde riktigt se hur utmattningssyndrom symtomen kom och han svara:- Näää...

Jag tror det var sista gången som jag frågade. Då kommer han gå in i väggen gubben och det är det ju inte värt. 


 


Får se tillbaka på den här tiden då vi slet med tre små och tre större, att vi ens överlevde...


 


 


Den här är underbar...och nej det är inte Nea som skrämmer slag på Minna utan Elsa som fullständigt go bananas och skrämmer lillebrorsan. Jag tror att hon försöker berätta vem som bestämmer...



 


Älskar den här bilden...två fri-passagerare och en som betalat biljett...kan man inte gå så kan man inte...

Summa sumarum, när man ser dessa bilder kommer man ihåg hur jobbigt det är men samtidigt hur mycket glädje och roligt som vi har haft. 


 


Vi får nöja oss med att pussas så det inte blir flera små  




 

Av maria - 4 november 2016 17:21

Nu är jag helt utpumpad...ofta säger jag att den här veckan går till historien men nu menar jag på riktigt det. All energi är borta. Pluggat hela veckan till ett prov som har mega stora frågor. Skriver konstant i tre timmar men ändå hinner jag inte få med allting som jag vill och har pluggat in-surt. Fem frågar på tre timmar, det säger ju en hel del om hur stora dom var. Men nu lämnar vi det och går vidare i livet...kan inte snöa in mig nu måste gå vidare, på måndag startar nästa kurs-Demens. 

Medan jag har suttit inne och fördjupat mig har det blivit


 


vinter...



Medan jag också har suttit och pluggat har jag fått sällskap...


 



av någon som har intresserat sig för bokstäver och att skriva. Gillar när dom börjar forma sina bokstäver och bildar ord. Än så länge sitter allting ihop, allt i ett...man får inte andas när man läser för då kommer man av sig. 

Av maria - 1 november 2016 21:45

Behöver skryta lite...fick ett B på senaste provet. Hör och häpnad. Snäppet under ett A. Wow, jag är på hugget riktigt nöjd. Mera än nöjd. Tok Plugget ger frukt. Har firat det med mera plugg för på fredag skriver vi igen, i psykiatri. Känner pressen vill ju leverera mera...det är intressant men att hålla isär alla symptom och behandlingar, är det behaviorismen eller psykodynamisk. Vad är egentligen inlärningpsykologiskt synsätt och socialpsykologiskt synsätt. Nä, ett B blire inte på det här provet, klarar jag mig är jag nöjd men strävar ju efter mera. För övrigt är jag typ världens tråkigaste mamma och fru, super mega trött på kvällarna och snarkar innan barnen. Försov mig igår och på 30min gjorde jag klar mig och barnen och kom precis när skolbussen skulle gå. Jag hann inte duscha, jag hann inte äta frukost, jag hann inte ta medicinen. Men jag klädde på mig och barnen iaf alltid något. Så jag påminner mig själv att inte somna om när alarmet har gått...det blir så bråttom då. Godnatt. Måste sova nu så att jag vaknar i morgon.



Presentation


Är en 6barns mamma som pluggar till undersköterska på komvux Har diagnosen bipolär 2, psoriasis och medicinerar för högt blodtryck. Följ med mig i min ocensurerade vardag, här får du läsa om glädje & om sorg, hypomanier & depressioner. Välkommen!

Kalender

Ti On To Fr
            1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2017
>>>

Fråga mig

5 besvarade frågor

Senaste inläggen

Tidigare år

Sök i bloggen

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Mitt liv med 6barn, bipolär och om att vara ADHD mamma med Blogkeen
Följ Mitt liv med 6barn, bipolär och om att vara ADHD mamma med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se