Mitt liv med 6barn, bipolär och om att vara ADHD mamma

Senaste inläggen

Av maria - 19 december 2016 19:32

Jag hade ju som sagt bestämt mig för utskrivning i dag, det hade inte min läkare. Men vi kom överens om att det var bäst att vara inskriven ngr dagar till eftersom det svänger hit och dit när vi minst anar det. På torsdag har vi nytt möte och under tiden har jag permis med rätt att komma in om jag behöver. Mina rutiner är si och så med och i

natt sov jag 2timmar, sen höll jag låda, jag och mitt ego. Vi googlade, åt frukt, tittade i taket, tittade på Anders, petade lite på honom, planerade saker i mitt huvud, tänkte hur julen kommer att bli, kommer tomten, blir barnen glada osv...

När vi kom hem gick jag direkt till garaget för att hämta maten som pappa lagat åt oss, bara att värma i ugnen och koka ris till. Sen ringde pappa till Anders och sa:- Välj fyra dagar som jag ska komma och leverera mat under jul och nyårshelgen...lyx delux, jag har markerat in i min kalender. Först ut är julafton och då får vi handrullade köttbullar och Jansons Frästelse, stor tjejerna tok gillar Jansons. Kanske blir en bra jul ändå, bara jag och John Blund synkar ihop oss.


 


Jag har visat denna förr, men detta är ett av min och pappas första möten i Thailand. 


 

ANNONS
Av maria - 18 december 2016 23:17

Idag har vi haft fest för våran blivande 5åring (på onsdag)...

Släkten är värst...en  egen padda av mormor och en egen hund av farmor och farfar som kan skälla, pussas och mycket, mycket mera den är dessutom rumsren och allergi vänlig. Sköter sina behov på egenhand. Är hemskt liten i maten och sover i vaggan. Dockorna har fått ge vika för Lilly som numera sover där.

Hon fick en mjukis tax, alltså en hund av kusinerna och när hon frågar efter den säger hon:- Men vaj äj min taxi?

Minna, det är en hund och då heter det tax inte taxi, taxi är ett fordon som skjutsar människor från punkt A till punkt B. Hon fick en önskvärd Frost väska också som hon packa alla sina saker i. 

Vi firar henne på onsdag, vi är ju ändå 8st så det blir som ett kalas till. Och har barnen  några kompisar är det ju fulländat. 


 


Tårtan har hon och syrran gjort...den smakade ljuvligt...

I morgon ska jag in igen efter helg permisen och jag är ganska säker på att jag blir utskriven, så fint som jag har skött mig. Men det har inte varit lätt ska jag säga, många gånger som jag bara velat bryta ihop för att sen plocka ihop bitarna och bli hel och fungera igen. Några utbrott har jag fått, det erkänner jag men då har dom varit befogade anser jag. 


 

ANNONS
Av maria - 17 december 2016 23:47

Och Olivia är vaken och Elsa är säkert , garanterat vaken (hon är inte hemma) och Alfred kan sova eller vara vaken, han åker gärna till mormor och sover. Nu lämnar hon oss över jul och ny år dessutom. Hur kan hon  men vi klarar oss nog. Mat ser hon till att vi har och när inte hon är hemma ringer hon till min pappa (dom är skilda) och ber honom laga mat och leverera. Kan bara tacka och ta emot. Hoppas att jag kan vara lika snäll mot mina barn när jag blir gammal. Man kan tro att jag är oförmögen att ta vara på mig själv, men så är det inte (bara nästan). Dom vill bara hjälpa till. Och jag är ju dum om jag inte samarbetar.

Jag har ju varit så rädd att vi inte ska hinna baka pepparkakor med barnen, men idag hann vi både med att koka knäck, baka pepparkaksmuffins, göra ett pepparkakshus (dock en byggsats) och baka pepparkakor på hemmagjord deg, himmel vilken god deg kommer aldrig köpa färdig mera (kom ihåg det nästa jul då jag är stressad som en gnu). 

Samt baka tårtbottnar som jag nu har fyllt för i morgon ska vi fira våran yngsta som blir 5år på onsdag den 21/12...men då mamma åker bort och sen blir det vardag och julen står på farstun eller hur man säger...Jag säger bara att: Man ska inte fylla år under jul och nyårsveckorna...Tänk på det...det gjorde inte vi ialla fall. 

Jag ska in på avdelningen igen på måndag efter en helg i frihet och jag tänker skriva ut mig trots att mina rutiner inte funkar ännu, uppe sent, medicinerna tas men på fel tider och maten intas men också den på fel tid. Men jag tänker att det ger med sig. Jag måste ju träna på att var självständig, blir ju 41år i januari...Min 40års dag firades på avdelningen och jag tänker inte göra om det. Kanske ska ta och slå till med en dunder brak 41års fest och fira friheten. 

Av maria - 16 december 2016 18:41

Äntligen, första gången på över tre veckor som mitt huvud och min kropp synkar ihop sig. Alltså fysiskt och psykiskt gifter sig. Hoppas det håller i sig. Min plan är hemma permis hela helgen och hoppas bli utskriven på måndag. Dröm senario...Har bakat dubbel sats lussebullar och en mjuk pepparkaka. Ikväll ska jag göra pepparkaksdeg så barnen får baka pepparkakor i morgon, samt göra knäck och något mera gott att fylla frysen nu med.

Från att mera eller mindre vara förlamad i flera veckor är jag nu på banan igen, hoppas ...hoppas det håller i sig. 

Ja, jag vet...ta't lugnt, men det är svårt då orken helt plötsligt kommit tillbaka och livsglädjen, lusten, orken mm...


Kommer ni ihåg för ett år sedan, det gör jag...då Alfred satt i rullstol för sin ledvärk i hela kroppen. Vi kämpade i sinne för våran pojke och åkte in och ut mellan sjukhuset och hemmet, men vi fick inget svar. Han blev bra, en dag hade han inte längre ont. Det nästan för bra för att vara sant. Idag kan han ha lite ont någon gång, men inte alltid. Det är en sådan lycka för honom och för oss. 


Idag fick vi ett samtal från kuratorn från hans skola.

Han hade vad vi tolkar det fått ett petit mal, ett lindrigare epilepsi anfall (kramp) under ett samtal med henne. Han hade försvunnit i ca 1minut och skrapat frenetiskt på stolsarmstödet.

Efter komer han inte ihåg det och var väldigt trött (vilket är vanligt efter kramp)

Och tydligen så har några kamrater observerat att han gjort samma sak under förra veckan.

Han klagar ofta på ont i huvudet och krampen hos mormor förra fredagen.

Vem vet, vi vet inte men han kanske får sånna här "anfall" ofta då han försvinner i 1minut då han är själv eller med kompisar. Mamman blir orolig, igen. Det tar aldrig slut! Det kan bara bli värre!

Han har fått tid för EEG den 20/12 och då får vi svar-förhoppningsvis.

Det är tur nu att jag kommit tillbaka till livet om det blir en tur med Alfred igen, då behövs alla mina krafter åt det. Att slåss med sjukvården är vi vana med nu!!!


Klyschan att Det ända jag önskar mig är mina nära och kära får vara friska

 

För mig är det ingen klyscha utan det ÄNDA!


Jag vill inte ha mera överraskningar. Kära tomten låt mig och min familj få vara friska i jul...och frammåt.

Av maria - 14 december 2016 08:16

Det kunde ha varit värre! Jag tycker inte om att höra det som "tröst". För mig kan det inte det inte bli värre. Jag har har nått botten, känns det som. Det är som den där streck gubben som klättrar upp, upp, upp och är nästan framme...när han hommer på toppen faller han rakt ner på botten igen och och måste börja om. 

Igår hade vi läkarsamtal Anders och jag och vi var väl förberedda den här gången med frågor som vi hade skrivit upp och vi satte lite krav. Bla att vi vill ha ett team med läkare från både psykiatrin och hud samt vårdpersonal och min kurator som har följt mig sedan 11år tillbaka, så att vi kan samarbeta. Som det är nu duttas det lite här och lite där. Sjukvården är bra, den klagar jag inte på men man måste tyvärr ligga på och veta vad man vill för att det ska hända något. Det är tur att Anders orkar kämpa. 

En ny grundlig utedning ang. emotionell instabil personlighetsstörning ska göras.

Stämmer det så faller ännu en pusselbit på plats.

Det finns inget bra läkemedel mot det men mycket bra beteende terapi. 

Det är inte så att vi söker diagnoser utan vi vill bara få pusslet helt, som det är nu fattas det några bitar. 

Jag vill bara hem till familjen, finnas där för barnen och förbeda julen. Men jag måste klara av min egna vardag och få till rutinerna först, och jag kämpar varje minut så att jag får komma hem. 

Igår var det lucia och jag kunde inte se på men jag vet att dom som lussade fick en fin stund ändå. 

Idag har jag inget på mitt schema, vi gör scheman för dagen så att det är lätt att få till en fungerande dag. 

Önskar er alla en fin dag  

Av maria - 12 december 2016 23:00

Kan inte beskriva det bättre själv

Kunde inte välja bara 1eller 2 bilder. Alla beskriver mig så galet bra. Nästan läskigt att läsa.

Av maria - 10 december 2016 20:39

Börjar att få lite distans till det som hände i torsdags. Då jag hoppade på ett tåg till Sundsvall utan mål eller tanke. Bara att försvinna bort, bort från mig själv och allt som gör ont. Det blev inte bättre sarare mera att ta itu med.

Alfred sov över hos mamma den natten. Mamma vaknar med att han ramlar ur sängen och krampar i ca 2min. Ambulans in och han undersöks noggrant utan att hitta ngt (men det gör man ju numera inte, hittar ngt). 

Ikväll kräks han helt plötsligt utan att må illa, kan det höra ihop på någevis. Jag bara undrar...jag vet inte...

Det gör iaf ont att han ska behöva genomgå all denna sjukhus vistelse igen, med undersökningar och dyl. 

Det gör ont att veta att det kan bero på att jag mår dåligt och är inlagt, det vore ju konsigt om ingen reagerar isf är dom dunder, super, mega bra barn. 

Jag fick permis idag om Anders hämtar och lämnar mig vid dörren på avdelningen. Barnen klädde granen och vi bastade som en vanlig familj, men efter middagen måste Anders köra mig tillbaka. Barnen frågar...mamma, när kommer du hem igen? Snart, snart får jag komma hem igen. När du har sovit färdigt? Ja, när jag har sovit färdigt. 

Jag var jätte trött efter dom timmar som jag var hemma idag. Så jag måste vara stabil innan vi kan öka till ett helt dygn. Det är jobbigt att vara på rymmen, jag ska komma ihåg det nästa gång jag får för mig något sådant. 

Av maria - 8 december 2016 21:49

För att göra en lång historia kort.
Maria går ut på fm på en promenad.
Maria ser tågstationen Östra.
Hennes bipohjärna säger åt henne att "stick", åk...
Innan hon hinner tänka efter har hon köpt en enkel biljett till Sundsvall och hoppar på tåget.
Hon gråter halva vägen och bara stirrar andra halvan-VARFÖR???
När hon kommer fram går hon till första bästa hotell. Ringer avdelningen och berättar var hon är.
Polisen kommer och kör henne till Sundsvalls sjukhus.

Blir inlagd och hoppas på att få åka tillbaka till "min" avdelning i morgon. Och avtjäna mitt straff.
Förlåt till alla oroliga, men jag tänker inte klart. Följer mina intuitioner till punkt och pricka. Handlar först och tänker sedan.
Polisen fick lämna mig när jag hade talat med läkaren.
Ni undrar säkert Varför? Och det gör jag också. Jag känner mig pressad, stressad och trängd. Försöker fly från mig själv och det går väl sisådär.

Dessa två små notes stämmer på pricken in på mig. Härligt att det går att sätta ord på det.
Godnatt Sundsvall.
Jag kommer hem imorgon Umeå.

Presentation


Är en 6barns mamma som pluggar till undersköterska på komvux Har diagnosen bipolär 2, psoriasis och medicinerar för högt blodtryck. Följ med mig i min ocensurerade vardag, här får du läsa om glädje & om sorg, hypomanier & depressioner. Välkommen!

Kalender

Ti On To Fr
            1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2017
>>>

Fråga mig

5 besvarade frågor

Senaste inläggen

Tidigare år

Sök i bloggen

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Mitt liv med 6barn, bipolär och om att vara ADHD mamma med Blogkeen
Följ Mitt liv med 6barn, bipolär och om att vara ADHD mamma med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se